Summering av säsongen 2022

Då är det dags att summera säsongen 2022 som fotbollsdomare. Jag har tagit en del nya milstolpar det här året både positiva och negativa, men känns ändå som att jag står och trampar vatten av olika anledningar.

Jag dömer inte massvis med matcher och lägger inte ner hela mitt liv på det. Jag brukar säga att jag vill snitta 1,5 match per vecka. Vissa veckor 2 och andra veckor 1 match. Under året 2021 dömde jag totalt 33 matcher och under 2022 dömde jag 37 matcher. Ganska lagom tycker jag, då jag runt om detta gör massvis som har med fotboll att göra också.

Vi börjar med de positiva sakerna det här året. Säsongen 2022 har gett mig nya uppdrag såsom kvalmatch till division 5 som huvuddomare, kvalmatch till division 4 som huvuddomare, ett toppmöte i division fyra som huvuddomare och debut som assisterande i division 2. Jag tror att jag har haft fem eller sex observatörer som har kollat på mig och där jag har höjt min lägsta nivå och har som sämst det här året ett betyg på 8.3. Jag tänker inte gå in djupare på betygsskalan, ni som läser detta har lite koll på det tänker jag. Det jag är mest nöjd med under året att min sista match för säsongen som är kvalmatch nummer 2 till division 4 med ett betyg på 8.4, men en rapport som gav mig väldigt bra betyg på rörelsemönster och matchledning. Försöker klappa mig själv på axeln en hel del kring den matchen, för den var bra! Det som jag försöker bottna extra i är att jag reser mig från en händelse bara en vecka innan den här matchen, det går jag igenom lite kort nedan.

Det som överskuggar min säsong det här året är att jag har varit med om våld mot mig som domare. En misshandel. Också en premiär, och en tråkig milstolpe, för mig med ett sådant grovt våld, som knytnäve och våld emot mig. Jag tänker inte dra hela rapporten här, men i korta drag så var det en bra match fram tills det ena laget avgör i 93 minuten och det blir då 2–3 i matchen. Efter målet får en spelare ett gult kort för snack mot oss som domare och börjar då veva med händerna och slåss. Han får som tur väl är bara in en knytnäve på min haka, men vill absolut slåss mer. Hans lagkamrater och några från publiken lyckas bokstavligen brotta ner honom och bära bort honom innan mer hinner hända, för han vill slå ännu mer.

Det jag vill ta upp här är egentligen inte själva den händelsen, utan hur gången har varit efteråt. På förhand kan man tycka att en sådan sak ska ge livstidsavstängning eller en herrans massa år borta från fotbollen åtminstone. Det är min personliga åsikt och även många andra som har sagt sin personliga åsikt i det här. I verkligheten fungerar det tyvärr inte så. Mitt distrikt och förbund jag tillhör valde att stänga av spelaren i 360 dagar från all fotboll och futsal. Det gjorde att jag tappade all energi ett tag. Hur kan man bokstavligen nita en domare och bara bli avstängd i en säsong? Det är en gåta för mig. På riktigt. Jag drar min baksida eller får en knäskada och är borta en säsong – eller jag vet, jag nitar en domare för jag blir bara avstängd i en säsong.

Jag har hört att man ska överklaga sådana beslut. Sagt och gjort så gjorde jag det, då till en instans högre upp och beslutet blev då 14 månader samt avstängning från ALL idrott i Sverige. Beslutet gav mig lite mer energi och ett steg i rätt riktning. Men… jag känner fortfarande en stor suck över detta. Beslutet ökades på från oktober till slutet av december vilket är månader då man ändå inte spelar fotboll i Sverige. Det är ungefär som att stänga av en spelare sista matchen för säsongen och 2 månader framåt för en våldsam tackling (oftast stänger man av antal matcher, vilket blir mer korrekt). Jippie säger den spelaren för nu har jag vinteruppehåll och kan spela igen till våren. Spelaren som slog mig, tänker jag, känner lite likadant här. Att det blir ett tidsbestämt straff, men halva straffet löser sig själv för då är det vinteruppehåll ändå. Desto mer jag tänker på det desto mer bottnar jag i att spelaren ändå bara är avstängd en säsong för ett våldsamt, obehärskat och helt obefogat våld mot en matchfunktionär – mot en fotbollsdomare. Mot mig.

Jag är inte färdig med den här processen än. Gud så mycket tid och tankeverksamhet det här har tagit för mig, det är därför jag menar på att den här tråkiga händelsen överskuggar min säsong. Så. Himla. Tråkigt. Domarrapporten la jag ner massor med tid på, det skrevs en del i media där jag har läst kommentarer som varit ”synd att han bara fick in en knytnäve” eller ”det är där knytnäven ska träffa”. Som sagt så har det tagit upp mycket av mina tankar och min tid. Men det som jag tror har tagit upp mest av mina tankar är ”Varför sätter man inte ner foten hårdare?” Varför statuerar man inte ett exempel? Stöttning har jag fått, som tusan, det säger jag inget om. Jag har fått massor med sms, telefonsamtal och kärlek. Däremot backningen på min arbetsplats, där ute på planen och från min arbetsgivare känner jag noll och ingen backning alls. Det är tråkigt och väldigt synd.

Det jag samtidigt tycker är så himla skönt i det här är att mina funderingar på att sluta döma fotboll inte har växt, inte det minsta. Kanske snarare lite tvärt om. Jag vill döma ännu mer. Jag vill kämpa för att komma upp ett steg till och i grund och botten tror jag den här händelsen och alla andra situationer man fått ta beslut om under det här året har gjort mig till en bättre domare, kanske även vågar jag säga att det har gjort mig lite till en bättre människa? För när du dömer fotboll utvecklas du inte bara som domare utan som människa och person också. Det är så himla skönt att fortfarande kunna säga ”Jag älskar att döma fotboll”.