Foto: Said Ali

Intervju med superettan-, allsvenska- och internationella domaren Tess Olofsson

Vi fick en intervju med Tess Olofsson som är historisk i Sverige när hon blev första kvinna att döma herrar i superettan. Tess har även blivit årets domare i Sverige hela fyra gånger. Hon brinner för fotboll och andas fotboll. Vi undrade vad hennes nästa mål i domarkarriären är. Häng med på intervjun nedan vettja!

– Hej Tess. Hur är läget?

– Hej! Allt är bara fint här.

– Vem är du och berätta lite om dig själv?

– Jag har fyllt 33 i år och bor i Piteå, har flyttat norr för familjens skull. Jag har min släkt i södra Sverige och den andra halvan av släkten finns här uppe i norra Sverige. Vi tyckte att det är bättre att bo närmare den halvan i norra Sverige, för att jag ändå reser så pass mycket. Jag är gift och har ett litet barn på snart 6 månader. Annars och på fritiden är det väldigt mycket fotboll såklart, inte bara att döma. Man kollar väldigt mycket fotboll och det är ett stort intresse för mig, just fotbollen då.

– Stort intresse för fotboll för familjerna också? Både södra och norra Sverige?

– Min tvillingsyster och jag spelade fotboll och när vi växte upp var våra föräldrar tränare och lagledare. Redan från när vi var små så var alla involverade där på ett eller annat sätt, förutom min lillebror. Sen spelade jag och min syster i ett lag i Skåne, senare spelade jag i flicklandslaget och min syster fick göra ett par inhopp i damallsvenskan. Senare la hon skorna på hyllan och blev sjukgymnast och jag fortsatte att spela tills jag var 20 år och flyttade till Härjedalen. Innan det och där hade jag en del skador som spelare och satsade då helt och hållet på domare istället och lite som tränare vid sidan om. Jag fick även göra ett par inhopp i division 4 och 5 herrar, när jag då var målvaktstränare för det laget. Målvakten skadade sig och då var jag tillgänglig. Det var roligt! Men med andra ord, redan från början har jag haft bra stöttning och hjälp från familjen. Mina föräldrar var alltid med och tittade och skjutsade, vilket är väldigt tacksamt framförallt när man är yngre.

– Det var lite om dig och fotboll. Vi vill veta ännu mer om dig! Berätta mer om jobb och utbildning.

– Jag kom in på polisutbildningen 2009 i Växjö och dömde redan då lite vid sidan om, samtidigt som man hade en utbildning. Nu när jag är domare, men redan då när jag dömde på fritiden, så har polisyrket varit en stabil grund att stå på och en viss trygghet. Redan i gymnasiet när jag både spelade och dömde var väl tankarna redan då, och en dröm, om att bli polis. Jag började ganska tidigt att plugga till polis och var färdigutbildad när jag var 23 år. Då flyttade jag tillbaka till Malmö och Skåne och det blev satsning på dömning högre upp. När jag var polis gick jag upp i damallsvenskan och på den vägen är det. Jag insåg att när jag bad om ledigt från jobbet för att döma en Champions League kvartsfinal att jag måste välja vilket av dessa två jobb jag ska satsa på. Jag kände att shit, jag vill inte hamna i ett läge när jag måste tacka nej till internationella matcher. Då började jag jobba på trafikenheten inom polisen vilket är enklare att kombinera. 2018 gick jag ner och började då jobba 50% som polis.

– Nu vet vi lite vem Tess är, både spelare, domare och polis. Men hur började hela den här resan som domare då? Backa bandet lite.

– Precis, det var i min moderklubb IFK Klagshamn där jag började spela när jag var 5 år gammal. När jag var 13 år dömde jag min första match på en Cup. Våra tränare och ledare frågade oss om vi kunde ställa upp och döma, för det var en stor cup och det behövdes många domare. Då var vi några flickor som hoppade på att börja döma. Jag var nog den enda som fortsatte att döma dock efter cupen. Det var ett jättetufft klimat, jag dömde pojkar 11 år och jag själv var 13 år. Det var svordomar, könsord och allt möjligt. Jag hörde att jag var blind och dålig. Jag kände direkt efter matchen att det inte får knäcka mig. Jag ville visa att jag visst kunde döma! Det var så det hela började och bestämde mig när jag var 20 år att nå toppen som domare.

– Vad var mest tuffast vägen upp till elitdomare i Sverige?

– Jag dömde pojkar först och sen herrar i lägre och sedan lite högre divisioner. Jag upplevde då att det var lättare att få matcher som assisterande domare, än som huvuddomare. När jag sedan gick stegutbildningarna insåg jag kraven och vad som krävdes för att nå toppen som domare. Där kom min motivation tror jag. Men redan från början var det svårt att få de matcherna jag ville ha och upplevde lite problem med tillsättningen. Jag fick dock bra hjälp redan från början! Om jag inte minns fel så var det Jörgen Berggren, som är aktiv i Skånes Fotbollsförbund, och min moderklubb IFK Klagshamn som hjälpte mig mycket i början. Även Maria Persson och Ingrid Jonsson som var instruktörer på mina stegutbildningar bidrog till min motivation och viljan att döma matcher på högsta nivå.

– Kul med en förening som puschar för domare! Har du tackat IFK Klagshamn.

– Ja, jag var där och höll i en utbildning och jag har tackat både Yvonne och Anette som jobbade på kansliet under mina första år som domare. Sen har jag min pappa att tacka också, som också varit engagerad i den klubben. Den klubben var och är byns varumärke. Sen har jag två domarklubbar att tacka, Härjedalen/Jämtland och Växjö som jag var med i båda två samtidigt när jag pluggade till polis. De hade guldpersoner som tog tillvara på domarna och hjälpte till med min utveckling.          

– Vad är det bästa med att vara fotbollsdomare?

– Svårt att välja en sak! Team-känslan med domarkollegorna och de runtomkring ihop med känslan med att gå ut på planen är viktigt för mig. Och i allt det här möter man så många människor som är så härliga, publik, arenaansvariga, spelare, och ledare. Alla tillhör vi fotbollsfamiljen och den gemenskapen är viktig, det är något speciellt med den. Sen med att vara domare får man ännu mer utmaning med sin egen utveckling och ibland som domare kanske man är lite ensam, framförallt i början. När jag har matcher i Team förlorar och vinner vi matcher, precis som lagen och spelarna gör egentligen.

– Tar du med dig ”jobbet” hem? Snurrar situationer i huvudet länge eller släpper du saker och ting snabbt?

– Det har varit en del jobbiga och sömnlösa nätter. Har man gjort en mindre bra match och man har tagit ett felbeslut, eller missat en straff till exempel. En sådan sak kan man älta lite, men den situationen får absolut inte följa med till nästa match. Man måste ha släppt den och bearbetat den för att göra bättre nästa match.

– Hur bearbetar du en sådan sak?

– Jag analyserar en sådan match med till exempel vart jag befann mig i situationen. Kunde jag placerat mig annorlunda eller hade jag kanske fel i bedömningen i själva situationen. Sen snackar jag mycket med min bättre hälft här hemma och med domarkollegorna.

– Det är mycket prat om en domares arbetsmiljö och ett dåligt klimat. Vad tycker du?

– Det skrivs mycket om och omkring matcher och domarens insats får mer utrymme. Ibland önskar man att när det skrivs, att de som skriver har mer bakgrundsinformation. Att det inte bara står att det är ett felaktigt beslut. Vad grundades beslutet i eller är det ens ett felaktigt beslut. Det blir alltid en fråga om tolkning och är det till exempel en hands, som någon tycker är fel så kanske vi där och då med vår tolkning inte tycker det. I vår värld vet vi att en hands som kommer från foten upp på handen inte är en bestraffningsbar hands, medan någon annan anser annat och då skriver en annan åsikt. I de lägena önskar jag att man har mer fakta innan man skriver något.

– Hur hjälper ni elitdomare och Svenska Fotbollsförbundet till?

– Vi på tjejsidan har startat ett projekt för att rekrytera fler men framförallt även behålla domare. Viktigt att vi går in och hittar orsaker till varför en domare slutar. Är det för motivationen, intresset eller det här tuffa klimatet. Vi försöker hjälpas åt på alla sätt vi kan och vi på elitnivå går ofta ner i divisionerna för att se vad vi kan hjälpa till med. Det kan till exempel vara mentorer och försöka lyfta upp domarna. Det kunde jag själv tycka, att vem ska jag vända mig till? Att man har någon att prata och lufta matchen med eller en specifik situation.

– Vilken är din största match du som domare varit med om?

– Det är väl Champions League, damerna, en kvartfinal som jag är mest stol över. Den största matchen som var häftig att döma var väl landskamp Island - Brasilien. Det var mäktigt när vulkanen kördes på hela läktaren och bra publiktryck.

– Hur kändes det att bli historisk i Sverige? Att bli den första damdomaren att döma Superettan.

– Det var riktigt kul och overkligt. Det var svårt att ”ta på” från början. För jag inser att det aldrig tidigare har hänt. Det jag mest hoppas på med det är att det ska inspirera andra till att ta klivet.

– Årets domare har du blivit. Inte bara en gång utan hela 4 gånger. Vad är nästa mål inom din domarkarriär?

– Det är att få döma allsvenskan i Sverige, herrallsvenskan. Sen på damsidan är det att ta mig vidare till EM och VM internationellt. Det är svårt att rangordna dessa för mig, men EM är väl närmaste och sedan kommer allsvenskan.

– Tack Tess och lycka till!


Foto: Said Ali