Intervju med Rinon Hasani elitdomare fotboll i Sverige

Rinon Hasani har dömt fotboll i nästan två decennium och är idag huvuddomare i Superettan. Resan började som föreningsdomare i Blekinge, där presentkort på fotbollsskor var första lönen. I intervjun berättar Rinon om vad som driver honom, hur han bygger teamkänsla med sina kollegor och varför han alltid pussar sitt lyckomynt innan match. Han delar också med sig av tankar kring nya regler och vad som krävs för att nå elitnivån som domare.

– Hej Rinon. Du dömer Superettan som huvuddomare idag, men hur länge har du varit domare?

– Oj… totalt. Jag har nog dömt i 17 år ungefär. Jag började innan jag var 18 år som föreningsdomare, och när jag fyllde 16–17 började jag som distriktsdomare. Jag minns att jag inte hade körkort när jag började döma division 6 och reservlagsfotboll. Jag vet att farsan körde mig till matcher i början.


– Minns du varför du började döma?

– Till en början så var det för att hjälpa klubben, som föreningsdomare. Då fick man även ganska bra betalt, som de lockade med, uppåt 300 kr per match du vet. Jag var också spelare i klubben och tänkte ”Amen, vad fan jag kan hjälpa till lite för att det är kul och samtidigt tjäna lite på det”. Då minns jag också att man inte fick pengar i handen, utan ett presentkort på Team Sportia så jag kunde köpa de fotbollsskorna jag ville ha och annat. Med andra ord började jag döma dels för att det var roligt och för att jag tjänade en slant på det.


– Minns du nu, hur det var att döma då? Kände du redan då att det här passar dig?

– Det var roligt för i början fick man döma den här knattefotbollen, som precis börjat spela fotboll, till att man dömde 9-manna och sedan 11-manna. Sen hoppade jag in och dömde damlaget, och jag fick en morot i att jag dömde bättre och bättre, fick bättre matcher och mer utmaning. Därav ville jag fortsätta och klättra upp till nästa steg hela tiden.


– Vad är det som har tagit dig upp genom de här stegen, under åren?

– Jag minns väl när jag dömde som föreningsdomare, så var det en kille i skolan jag kände i min ålder, som dömde mig, och jag lirade då i division 4. Jag frågade honom och sa ”du dömer ju redan division 4, i din ålder. Hur gör jag för att döma som du?”. Då sa han att jag måste gå en kurs för att bli distriktsdomare först. Då ville jag börja klättra upp dit också, både för att jag tycker det passade mig, alltså rollen som domare, samt att det är roligt och jag kommer kunna tjäna en slant till. Så jag ringde domarklubben och anmälde mig till kursen i Blekinge och gick kursen. Sen började jag döma seniorfotboll.


– Men om någon, precis som du gjorde, kollar upp på dig och har dig som förebild. Vad skulle du säga till den personen eller domaren, om hen frågar dig hur man tar sig till elitnivån?

– Då skulle jag skicka med tipsen att, till yngre domare du vet… att jag har dömt väldigt många år och att hela tiden ta en säsong i taget. Hitta den här kontinuiteten, ge järnet, träna hårt och var seriös med din dömning oavsett vilken nivå man är på idag. Det kommer ta lång tid att klättra. Jag ser många domare som startar ett år, eller två år och tror de kan flyga fram i seriesystemet men får inga snabba resultat och väljer att lägga av. Det som jag tror är en del av att jag klättrat uppåt är att ha tålamod. Det brukar jag säga, var seriös men var beredd på att lägga ner tid och kraft under många år.



– Vi byter spår lite. Varje match har du en matchgenomgång. Hur brukar du lägga upp den?

– Absolut, varje match! Jag gillar att först och främst få en teamkänsla i teamet. Det är väldigt viktigt för mig. Att alla vet att man är delaktig i teamet. Det må vara jag som är huvuddomare och har ett huvudansvar och blåser i pipan. Men jag gillar att mina assisterande och min fjärdedomare vågar säga det man tycker och tänker till mig. Det förespråkar jag mycket. Att vi har högt i tak i teamet, även om vi inte alltid håller med varandra om allting. Jag vill alltid veta deras magkänsla i situationer och vad de tycker och tänker i den situationen. Det är min grund i min matchgenomgång, att alla känner sig delaktiga och har en viktig roll. Sen finns det detaljer vi alltid kikar på såsom lagen, spelare, förutsättningar som väder, placering i tabell, målskyttar, orosmoment… det är lite i den stilen jag brukar lägga upp det. Först skapa en teamkänsla, redan långt innan match och sen gå in på detaljerna som skiljer sig från match till match kanske. När man dömer i Superettan ofta så lär man känna de spelarna och ledarna, samt att man kollar på matcherna innan den här matchen. Man försöker hitta mönster i deras spel och andra saker så att man är förberedd inför uppgiften. Sen försöker jag alltid gå in så nollställd jag kan vara, men förberedd. Man måste till exempel vara förberedd på att en spelare ofta söker upp domaren med synpunkter och åsikter. Där är jag ofta förberedd, och i sådana situationer är jag förberedd för jag vill kunna förebygga att saker händer och ha en så pass bra dialog som möjligt med allt och alla. Det är också alltid med på matchgenomgångarna.


– Många domare har ju en del konstiga saker för sig innan match. Knyta skon på ett visst sätt, göra saker i viss ordning. Precis som vissa spelare. Har du något sådant?

– Hmmm… ingen direkt. Eller jo, kanske. Jag fick ett lyckomynt av mina barn i farsdag present. Jag pussar alltid det där myntet innan jag går ut på planen. Det myntet är alltid med i väskan till matcherna med pipan. Den pussar jag alltid. Det står typ ”Du är världens bästa pappa…”, och det har väl blivit en grej för mig att alltid göra det innan jag går ut.


– En domare är en domare som i sin tur är en människa. Men alla domare är unika på sitt sätt. Vad är unikt och vad utmärker Rinon på planen?

– Mina främsta styrkor genom åren har ändå varit min matchledning skulle jag säga. Den ihop med fysiken har alltid, eller ofta, varit bra. Jag har fortsatt såklart att utveckla de två sakerna, för att bli så bra som möjligt. Jag var själv en ganska hetlevrad spelare och det jag hatade när jag spelade var att ha en arg domare. Att jag var arg som spelare att en domare bemötte mig med samma medel. Jag försöker alltid att bemöta spelarna och ledarna med respekt och lugna ner situationen. Om någon bemöter mig väldigt arg, så bemöter jag med ett lugnt kroppsspråk för att tona ner det hela. Så matchledning, hantera spelare och fysiken utmärker nog mig på planen. Jag har spelat mycket fotboll själv och alltid haft träning och fysiken i mig.


– Vad tycker du om den ”nya” 8-sekundersregeln för målvakten då? Den har ni använt i Superettan ett litet tag nu.

– Jag hade en diskussion med mina domarkollegor under matchen för ett tag sen, om just den regeln. Jag tycker den är bra! Den kanske inte är så viktigt i början, när det står 0–0 och ingen vill maska. Men så fort det ena laget leder och målvakten börjar hålla i bollen då är det bara att ta upp handen och man börjar räkna ner. Det är ingen som, såklart, vill ha den där hörnan emot sig. Så jag upplever verkligen att vi har fått bort problemet och gnället runt omkring det. Så nej fan, jag tycker den är bra. Man märker att målvakterna är pålästa, och så fort det ena laget leder så märker jag också att jag använder handen och räknar ner mycket mer. Men att det också därifrån får ett bättre flyt och sätts i gång snabbare. Det har varit en effektiv regelförbättring, helt klart.


– Även att det bara är kaptenen som pratar med domaren, har ni kört ett tag. Vad tycker du om den förändringen?

– Nämen likadant där, jag tycker det är en förbättring. Om någon kommer fram och pratar med mig så brukar jag ha i regel att säga, ja men det räcker det jag tar det med kaptenen. Då brukar de köpa det och släppa det. Sen tror jag även att den här och 8-sekundersregeln, som vi tycker är bra, att vi i de högre ligorna ska följa dem och sköta dem som domare. För i slutändan så är det de som kollar på de matcherna, barn, ungdomar, tränare i lägre föreningar – det är ju dem som ska spela i de här ligorna framöver. Att de lär sig från början och det sätter sig i ungdomsfotbollen på sikt och de redan har med sig den ”kulturen” upp i ligorna.


– Snart slut på säsongen i Sverige. Vad gör du under vinterhalvåret?

– Vinterhalvåret brukar jag försöka att spendera så mycket tid som möjligt med familjen. Det är väldigt skönt att ha lediga helger då och vi kan göra någonting, åka iväg och planera saker och bara göra det. Umgås med familjen så mycket som möjligt, men även en hel del träning off-season. Jag brukar bli inbjuden, ibland, att döma KM här i Ronneby där lokalklubbarna slåss om prestige inomhus. Så den brukar jag ställa upp på och döma inomhus, det är roligt.


– Lycka till Rinon, tack för detta!

– Tack själva!