Intervju med Jonas Eriksson före detta FIFA-domare

Företagare, entreprenör, domare, talare, expertkommentator, författare… Listan kan göras lång över saker Jonas Eriksson har gjort och åstadkommit. Mellan åren 2012–2018 var Jonas rankad topp 10 bland Europas bästa domare, 2016 var han dessutom rankad trea i världen - hur stort är inte det?! Vi tog en längre intervju med Jonas Eriksson för att prata lite om gamla minnen, hans domarkarriär, domarrollen och hans tankar kring saker framåt inom domarvärlden. Vi på Spintso är lite extra stolta över att Jonas har använt vår Retro Pro klocka också såklart.

– Hej Jonas. Shit vad kul att få prata med dig! Du är en fullbokad människa, minst sagt. 

– Ja, äntligen. Kul att bli intervjuad av er. Jag har inte bara en eller två arbetsgivare just nu utan 20-talet där jag jobbar inom olika områden. Väldigt många olika roller med alltifrån rådgivare, ägare, styrelseledamot och expertkommentator. Det är olika fokus mellan dagarna, många bollar i luften. Det är riktigt roligt och jag lär mig saker varje dag och utmanas varje dag. Jag får göra saker jag tycker är roliga och jag har inte ett drömjobb utan tjugo drömjobb just nu. Fotboll är jag fortfarnade engagerad i också. Dotterns lag, 13-åringar, är jag tränare för och där är det tre träningar varje vecka plus matcher. Sen är jag också domaransvarig i Sigtuna IF, samma förening som jag är tränare i och där dottern spelar. Vi utbildar, hjälper och tillsätter matcherna i 3-3, 5-5, 7-7, 9-9 och vidare upp till distriktet för att få fler domare som går vidare dit. 


– Lite lagom med andra ord. Vart hämtar du din energi till att orka med allting?

– Jag får verkligen mycket energi från alla de här sakerna och olika uppdragen. Jag är extremt noggrann och gör bara saker jag tycker är roligt, vilket ger mig energi. Runt om mig finns härliga människor, bra respons tillbaka, utmanade med mera. Nummer två är att jag kör mina sex träningspass per vecka. Jag får in mina löppass, styrkepass, padel, yoga och annat. Jag håller mig i fysisk bra form och ska springa maraton om 5 veckor i New York. Det ger mig också mycket energi. Fysiskt sätt och formmässigt är jag nog på samma nivå som jag var när jag slutade döma på elitnivå. 


– Fotboll har varit och är fortfarande en stor del av ditt liv. Men hur började det hela omkring fotboll och dömande för dig. Kan du berätta från början? 

– Jag har alltid varit fotbollsintresserad och spelade fotboll i IFK Luleå och blev förälskad i sporten fotboll, som är världens bästa sport. Man får förmågan att göra saker tillsammans med andra spelare och som ett lag, man vinner tillsammans, man förlorar tillsammans och man tränar mot ett mål. Hela den hävarmen var otroligt viktig och häftig att uppleva som ung. När jag var 13 år började jag döma och det i sig är inte en lagsport på samma sätt för den som inte har dömt. Men när man väl har dömt ett tag så är fotbollsdomare en lagidrott i allra högsta grad. Man bygger team, man har kollegor som man ska lita på och inte minst att hantera människor som är olika. 22 spelare som inte alltid tycker samma sak och man får verkligen utmana sig själv och ta massa beslut. Man lär sig hantera press och stress och det var också en viktig del i att jag började döma och fortsatte med det i 31 års tid. Jag brann för det och tyckte det var otroligt roligt att döma. 


– Kommer du från en fotbollsfamilj?

– Pappa var jätteintresserad av både fotboll och ishockey. Mamma och min syster var inte särskilt intresserade, men idag har min syster varit tränare för bägge hennes barn som har spelat fotboll upp till hög nivå. Farsan var aktiv i laget där jag spelade, satt med i styrelsen för klubben och var även under en tid ordförande för IFK Luleå. Hans engagemang i fotbollen har såklart följt med mig och påverkat mig såklart. 


– Du var 13 år när du började döma fotboll Jonas. Varför började du döma?

– Enkelt egentligen. Jag var jättejobbig på planen som spelare. Jag skrek, skällde, spelade tufft och var tokig på alla domare som var dryga och kaxiga. Jag hatade domare som kom 5 minuter innan matchen började, nonchalant och som aldrig svarade på frågor. Då tänkte jag att så jäkla svårt kan det inte vara att inte vara som de var. De domarna jag hade var inte så dåliga som det låter nu, men det var så jag uppfattade det som 13 åring när jag var arg och frustrerad, vinnarskalle helt enkelt. Jag började döma för jag tänkte att äh, det kan inte vara så svårt. Så jag gick en domarkurs som min förening arrangerade och började döma. Jag märkte att om jag inte gör som mina kollegor gör, så kommer det här att gå bra. Visst, det var inte så lätt som jag trodde men det fanns ändå någonting i det. Att jag befann mig på planen och tänkte mycket på frågorna Hur är det att vara spelare? Om jag hade spelat, hur hade jag velat blir bemött då? Sen bytte jag sida med mig själv och tänkte till exempel på det när en spelare kom fram och skällde och var arg. Hade jag varit den här spelaren nu, vad hade jag velat höra från domare. Och så sa jag de orden, som jag trodde att den här spelaren ville höra. Oftast funkade det. Jag spelade fortfarande och kunde enkelt sätta mig in i en spelares huvud. Jag var fortfarande en arg spelare på lördagen och dömde fotboll på söndagen. För att förstå en annan människa så bör man själv ha varit i samma sits, vilket jag absolut hade. Pratar man med en människa som har ekonomiska problem, så bör man själv också ha haft det för att förstå. Jag har varit en arg supporter på läktaren också, som är arg på domaren, spelarna och ledare. Men att förstå den kopplingen och kunna sätta sig in i andra situationer är otroligt viktig för att bli framgångsrik i olika områden. Att ha förståelse helt enkelt. 



– Då var du först föreningsdomare och tog sen klivet till distriktsdomare. Kan du berätta om det?

– Det var helt självklart för mig. Det fanns inget tvivel om att jag skulle göra det. Jag var 14 år när jag gick distriksdomarkursen och skulle fylla 15 det året. Jag satt där, yngst av alla och tyckte det var självklart. När jag började döma så märkte jag att min ålder spelade inte någon roll, utan det var vad jag presterade som spelade roll. Sen visst, var det lite jobbigt att döma de som då gick i till exempel nian och jag gick i sjuan. Men så länge jag var tydlig, sprang och presterade som domare så hade de full respekt för mig. Jag var också bara 17 år gammal när jag dömde division 5 och ja, det är klart att det var speciellt. Alla var vuxna och där kom jag, men jag gick in för det och dömde så som jag velat bli dömd om jag hade spelat där. 


– Division 5 när du var 17 år. Vägen uppåt då? Kan du berätta mer om den.

– Som sagt så dömde jag division 5 när jag var 17 år och efter det blev det steg 3 två år senare för att döma division 4 år 1994. Året därpå, alltså -95, så gick jag steg 4 och dömde division 3, och på den tiden så låg division 3 och 2 inom regionen. Jag dömde division 3 i sex matcher, sen fick jag pröva i division 2. Där gick det bra och jag fick fortsätta som domare i division 2. Sen mellan 1996 och 1998 var jag i division 2. Där byggde jag erfarenhet, men jag tyckte det tog lång tid. Jag ville upp och tyckte att jag förtjänade det, men fick kämpa på ännu mer. I efterhand ser jag bakåt på det som något bra, för jag fick bygga erfarenhetsgrund som var otroligt viktig. Ibland som domare tycker man att man inte får chansen, men man får chansen när man är tillräckligt bra och jobbar för det. Man ska ha byggt upp en erfarenhet och kommer man upp för tidigt så blir det tufft. År 1998 fick jag gå upp och gå steg 5 och klarade det bra. Jag fick provmatcher -98 men fick inte gå upp som elitdomare och tyckte det var jättefel och blev jättebesviken. Men återigen, Bosse Karlsson fantastisk ledare och person, sa till mig att bygg erfarenhet ett år till och hade efter det provmatcher i division 1 och satte dem galant. Sen gick jag upp som elitdomare år 2000 och det året flyttade de ner 15 domare och flyttade upp 2 stycken. Det var också de året de gjorde om division 1 norra och södra till Superettan. Det var fantastiskt på alla sätt att komma upp som elitdomare då! 


– Var vi inne och snuddade på några tuffa år och matcher här Jonas? Du nämnde att du var besviken ett par gånger till exempel. 

– Man har alltid en bild av sig själv på ett sätt och verkligheten är en annan. Det spelar ingen roll om man är fotbollsdomare eller IT-tekniker, man tycker att man är lite bättre än vad man är. De som inte tycker det har ett annat problem. Många domare har en god självkänsla och ett bra självförtroende än många andra, generellt sätt. Jag tänkte de gångerna först att jag var grymt besviken, men knöt näven i fickan och samlade på mig ännu mer erfarenhet. För i slutändan så är det erfarenhet som gör en bra domare. Det är därför du aldrig ser en domare som är 25 år som dömer de bästa Champions League matcherna exempel. Det tar tid att komma dit och det är inte konstigt att det är så. Jag hittade en balans där någonstans, jag hade tålamod och byggde på mig fler och fler matcher. När jag sen fick chansen skarpt så var jag färdig för det. Det är bra för alla att ta med sig det på sin karriär, oavsett vilka divisioner man dömer i.


– Om vi kollar på domare Jonas Eriksson som 17 åring och domare Jonas Eriksson som FIFA domare, mot slutet av din karriär. Vad är det som skiljer sig åt då? 

– Otroligt lite. Faktiskt. Om du frågar en division fem spelare som jag dömde när jag var 17 år eller Andreas Johansson i Halmstad, som jag hade en av mina sista matcher innan jag slutade, så hoppas jag att de säger lite samma saker om mig. Jag hade samma stil, jag försökte aldrig vara auktoritär, jag hade en naturlig auktoritet, förklarade mina beslut, trevlig, satte ner foten när det behövdes, inte kompromissa på vad som är rätt eller fel... det var ungefär så jag tänkte. Det är klart som tusan att jag misslyckades ibland. Jag försökte verkligen alltid ha en bra attityd med spelare och ledare och det spelade ingen roll om jag dömde lägre ner eller i Champions League. Jag tror att jag var mig själv väldigt lik, men det är klart att man blev bättre på att hantera regler och bättre på att förstå beslut och liknande, men som domare var jag nog mig själv väldigt lik. 


– Du är fortfarande en del av fotbollsfamiljen, men saknar du domaryrket och det som var runt om domarrollen?

– Det är klart att jag gör! De domare som har slutat och säger att de inte saknar det, de ljuger tror jag. Känslan att gå in under en match och ta massa beslut, att stå upp, samarbeta med sina kollegor, ha en dialog med spelare, ja allt det där... det är klart man måste sakna det. Det är konstigt annars. Saknar man det inte så undrar jag om man hade kul när man gjorde det? Sen saknar man kanske inte allt i det. De som har gått i pension från jobbet kanske saknar jobbet, men kanske inte måndag morgon eller någon tråkig uppgift. Men man saknar garanterat det roliga, att träffa kollegor och annat runt om. Sen som du säger, så är jag en liten del av fotbollsfamiljen fortfarande. Herregud, klart jag är, haha. Jag tränar dottern, är domaransvarig, jag får möjlighet att jobba med Allsvenskan som är en fantastisk liga, jag får kolla på alla matcher om jag skulle vilja, jag jobbar med stora mästerskap och jag får fortfarande vara en del av den där stora pulsen vid stora matcher och jobba med direktsändningar kring fotboll. Allt det där ger mig en enorm kick fortfararande. Jag har bra kontakt och umgås med alla mina goda vänner som jag fick i domarrollen. 



– Följer man dig på Instagram, till exempel, så tänker man att du har en förkärlek till konstiga och udda situationer som uppstår i fotbollen. 

– Haha, ja, absolut. Sen jag började lägga ut några på Instagram så har jag blivit fullkomligt bombad med sådana. Jag får filmklipp från alla olika divisioner, där någon till exempel undrar om det inte är straff eller inte, från en VEO kamera där man inte kan se något alls. Men det är kul att folk söker information och stöd. Vi som dömer vet om att regelkunskapen runt om i landet är väldigt låg. Väldigt låg! Jag får otroligt mycket feedback och roliga kontakter på det sättet. Jag fick en häromdagen som jag blev jätteglad över. Det var en person som var överlycklig över att jag svarade på en fråga, att jag förklarade. Personen sa att den brukade hata domare, satt framför TV'n och skrek på domaren, men insåg nu att det är så svårt att vara där och personen sa själv att hen inte kunde några regler. Det gör mig så glad att få höra det från den personen att förståelsen kan ändras genom ett bemötande. För det är verkligen så, vi som dömer måste bli bättre på att prata om det och förklara. Vi måste beskriva beslut vi tar och att det finns två delar av det, för många bedömningar i fotboll är inte svart-vita beslut. Alla ser på situationer och beslut olika, eftersom vi är olika personer och vi ser dessutom situationerna från olika håll och vinklar. Jag tycker generellt att förbunden, FIFA och domare, elit- och amatörnivå är för dåliga på att förklara beslut. Sen kan man inte springa runt på planen och förklara allt, jag fattar det och vet det. Men man kan bli bättre på att ta korta förklaringar. Till exempel jag blåste offside för att jag tycker att spelaren stod i siktlinjen eller störde målvakten. Det räcker. Sen kan man innan match och efter match ta den längre versionen. Till exempel att spelaren står här och jag anser att den stör målvakten på det sättet så att det påverkar målvakten att agera. Målvakten kan agera först då bollen har passerat den offside-stående spelaren, och då tycker jag att det är offside. Förklara och erkänn fel som är svart-vita eller uppenbara, då kanske man ska vara ödmjuk och kunna säga att ja, det blev fel där. Våga berätta för att få den slutgiltiga respekten och förståelsen. 


– Hur tycker du man ska hantera arga spelare eller ledare på planen? 

– Jag tycker det bästa de, gångerna det kommer en ledare eller spelare när matchen är slut är att säga lugnt och fint "kom gärna in till oss om 20 minuter så förklarar jag. Om de kommer in till domarrummet då, så förtjänar de en riktigt bra förklaring. Då ska man inte vara arg och man ska inte ta det personligt. Jag är övertygad om nu, och när jag dömde, att kommunikation är så himla viktigt. Jag har ställt upp i intervjuer när jag haft rätt, jag har ställt upp i intervjuer när jag haft fel och jag har även ställt upp i intervjuer när jag varit i gråzonen, för att förklara. På något sätt, när man inte gör det, så tänker andra att nu ljuger de och skyddar sig själva eller att det inte stämmer. Det blir en stigmatisering när man inte ställer upp på ens försöka förklara och det blir farligt när andra tror att man försöker gömma agendan. Jag vet att domarna inte gömmer agendan medvetet, men andra utomstående kan uppfatta det så och då blir det fel i kommunikationen. Vill inte domaren svara på frågorna, låt din arbetsgivare svara på frågorna. Ut, beskriv, förklara, prata och va lite ödmjuk. Vi kan inte bara svara på frågor när vi tar rätt beslut. Att hitta en bra balansgång där tror jag är jätteviktig. 


– Det kommer mer och mer rapporter om att domare bemöts sämre, arbetsmiljön är tuffare och bristen på domare har aldrig varit så hög som den är nu. Vad har förändrats genom åren tror du?

– Största delen som har förändrats är samhället i stort. Det kan jag se som fotbollsdomare och när jag dömde fotboll på högsta nivå i 20 år. Det är ett samhälle där det inte finns något tålamod, ingen erkänner misstag och man skyller ifrån sig på andra. Det är färre och färre som ta på sig ansvar. När hörde du en politiker säga att vi gjorde fel val för några år sedan, eller någon annan högre upp som tar på sig ansvaret för något. När vi har ett samhälle där det verkar som att det är en svaghet att erkänna fel så kommer det inte sitta ner på rätt sätt heller. Fotbollsspelare kan inte erkänna fel. Att en domare tar en felaktig hörna avgör i sig inte en match, men att en fotbollsspelare missar sin markering totalt på den hörnan kan avgöra en match. Då skäller spelarna på domaren för att hörnan var felaktig, men domaren skäller inte tillbaka för att spelaren missade sin markering. Det är också ett samhälle där det finns sociala medier och den hårda tonen är enklare. Man kan skriva vad man vill och trycka på enter och det beteendet speglar av sig mer i verkliga livet också. Man är mycket mera direkt aggressiv och stundtals elak i kommunikationen. 


– Alla är en del av fotbollsfamiljen. Vi kan prata hur mycket som helst hur en spelare eller ledare kan och ska bemöta oss som domare. Men, låt oss prata inom domarkåren. Vad kan en domare göra för att få ett bättre bemötande?

– Jättespännande! Jag ska föreläsa för SHL, för sportchefer, domare och andra. Där hela min tes bygger att vi domare också uppträder illa. Visst finns det massvis spelare, ledare, publik med mera som uppträder illa mot oss domare. Men vi har domare som vänder ryggen till mot en lugn spelare som bara vill ha en enkel förklaring, domare som springer därifrån, som har en hand i fickan och hotar med det gula kortet. De domarna skapar sin egna arbetsmiljö. Sen nästa match kommer det en domare som har ett bra bemötande, som vill förklara och är trevlig, men får då jobba i motvind på grund av den förra domaren. Tänk om domarna blir 10% bättre på bemötande och ledarna blir 10% bättre på bemötande, då har vi helt plötsligt en arbetsmiljö som är 20% bättre än vad den var innan. En jäkla skillnad! Men alla, även domarna, måste hjälpa till att knuffa in mot mitten, tillsammans, då blir hävarmen kortare. Man måste som domare förstå en reaktion från en spelare om man till exempel får en straff emot sig i 89e minuten, den reaktionen måste man förstå. Sen måste den reaktionen vara på rimlig nivå såklart, men vi som domare kan inte bara säga jäkla idiot, jag har rätt det är straff och vara aggressiva tillbaka och hota med korten. Det jag hävdar är att det är människor vi har att göra med, oavsett om man är domare, spelare eller ledare. Alla behöver bli bättre på att hantera varandra helt enkelt och man kan inte vänta på att domaren ska bli trevlig, eller att spelarna ska ändra sig. Vi måste alla ändra oss! 


– Ett annat identifierat problem är att domare slutar efter ett eller två år. Hur kan vi få fler domare att fortsätta?

– Att det blir fler domarklubbar som tillåter tvådomarsystem i de lägre divisionerna. Ett exempel har jag från en match där en ung och ny domare dömde en division sex match ihop med en äldre kollega. Det var en hemåtnick till målvakten där den yngre domaren blåser frispark, men den äldre kollegan går in och säger lugnt och fint att det här blir fel, och stöttar upp och hjälper till. Tänk dig att den unga domaren skulle varit där själv. Det hade kunnat sluta illa och den domaren kanske slutar på grund av det. Nu blev det rätt och sen var det inget mer med det. Mentorskap och tillåta tvådomarsystem oftare. Att vi ser till att domarklubbar och förbund har tid att följa upp de här nya domarna och att man stöttar vid matcher och efter matcher. Sen tror jag också på att prata mer med lagen. Att skapa relationer och en bra kommunikation. Pratar man med olika serier så säger alla ofta att "nej, domarna är dåliga". Det är sällan lagen säger något bra. Gör vi detta får vi fler domare, har vi fler domare kan höja lägsta nivån hos domarna. Ju färre domare vi har, desto sämre blir det. Från Allsvenskan ner till division 7. 


– Om vi hoppar tillbaka lite till dig igen Jonas. Finns det någon match du har dömt som du får lite ståpäls av, om du tänker tillbaka på den?

– Oj, ja du... Jag landar ofta i att få döma ett VM är fantastiskt för alla domare. Att få göra det i Brasilien som är världmästerskapens världsmästerskap och att få döma Brasilen i huvudstaden, när Brasilien dessutom måste vinna mot Kamerun för att gå vidare i slutspelet är en press och stress som man måste ha varit med om för att förstå den. Att få förtroendet att få ta ansvar för en sådan match, att få hålla ihop ett team, att få lämna arenan utan att någon i princip ens nämner domarna är helt makalöst. Det är galet. Det är en ynnerst att fått ha varit med om det. Det är jag, Daniel, Mattias och Sven som kan ha den känslan. Ingen annan kan sätta in sig i den känslan. 


– Något som du är insatt i är VAR. Nu ska vi inte prata om VAR, utan det nya som förkortas SAOT. Semiautomatiserad offside-teknologi på svenska. Dina tankar kring det?

– Det är absolut inte "fixen" för VAR som en del har börjat prata om. Däremot fixar den en del av VAR och det är offsiden. Eller rättare sagt, jag tänker att det kan kanske vara en fix av offsidebedömningarna istället för VAR. Det får verkligen inte ta 3 minuter och du kan fortfarande vara offside med en nästipp. Med det här nya så kommer det ta max 30 sekunder och du kan vara offside med en nästipp, men det gör inte att vi som tittar kommer att förstå det. Det kommer att snabba på processen kring offside och det är såklart bra, jämfört med hur lång tid det kan ta nu. VAR kommer finnas kvar när någon stör eller ingriper på offside, jag tänker på Chelsea mot Tottenhamn för ett par veckor sedan. Det är fortfarande en människa som sitter och tyder det där. Vad är en avsiktlig passning, vad är en räddning och så vidare. Det som gör mig lite bekymrad är att det har lagts ner mycket pengar på det här SAOT, men det gäller bara VM, Serie A, Ligue 1 och någon liga till. Det hjälper inte de andra domarna eller spelarna som inte har VAR eller SAOT. Den mängden är ju trots allt 99,8% av all fotboll som spelas i världen. Jag är rädd att vi lägger alla pengar på den domarutvecklingen. Tänk tanken om man skulle dela ut de pengarna och istället säga "nu utvecklar vi domarna så alla blir bättre". Generellt sätt tycker jag att vi har sjukt bra assisterande domare. Om de missar en offside med en nästipp, ja, må så vara då. Men de ska inte missa de stora uppenbara offsiderna. 


– Är SAOT ett första litet steg till att vi inte behöver assisterande domare? Eller att offsidebedömningen, för en assisterande domare, försvinner hos den där 0,2% av fotbollen vill säga?

– Absolut. Så är det. Men vi kommer behöva domare som tar alla andra beslut som SAOT inte tar. Som jag sa innan, störa, vinna fördel eller ingripa vid offside och så vidare. Ett chip i bollen som 500 ggr per sekund skickar ut var den befinner sig, låter helt sjukt. Det känns orealistiskt. Dessutom 12 nya kameror som ska installeras på varje arena för att bedöma varje spelares exakta position känns också lite konstigt. De som är tveksamma till VAR kommer fortfarande vara tveksamma till VAR, för vi kommer ha en människa bakom tv-skärmen för VAR som tar de där bedömningarna. Sen kan jag också bli lite tokig och fundersam på varför vi inte har utvecklat VAR mer och till exempel går in och tar bort fusket mer. Till exempel så kan VAR gå in och ta bort en felaktig dömd straff för filmning, men bara i straffområdet. Varför inte ta bort fusket ute på planen och filmningar där också? Ishockeyn har lagt fokus på huvudtacklingar, varför kan inte fotbollen lägga fokus på filmningar? Många ser att en spelare snurrar 8 varv efter en filmning, men domaren kanske uppfattade själva tacklingen som frispark. Men i själva verket var det en filmning. Varför kan inte VAR gå in på en sådan och ta bort fusket? Jag blir tokig på det ibland. 


– Intressant. Snart dags att avsluta denna megalånga intervjun Jonas. Men en annan ny sak som är på test är Body-Cams på domare i UK. Hiss eller Diss på den?

– Jag är för alla sätt som kan förbättra arbetsmiljön för domare. Jämför den med fartkameror när du kör bil. Ser du en fartkamera så kör du verkligen inte för snabbt. Kan Body-Cams ta bort extrema saker såsom misshandel, hot och aggressiva saker riktade mot domarna så är jag för det. Dessutom i de lägre divisionerna. Jag kan inte säga nej till det. Det finns många sådana här saker att fundera på, för att ibland få upp saker till ytan. Någon borde kanske starta ett konto och filma föräldrar, publik, ledare och spelare som uppträder mindre bra och lägga ut. Det kanske kan få folk att förbättras. Jag är inte säker på att det är rätt metod, en ganska aggressiv sådan. Men någonstans och vid vissa tillfällen så behöver folk se hur andra agerar för att vi ska få en förändring.  


– Tack för alla dina tankar Jonas. Tack för din tid! Lycka till med allt du håller på med och kul att höra att du är en fortsatt del av fotbollsfamiljen.

– Tack!