Intervju med ishockeydomaren Veronica Lovensnö

Hur blir man en riktigt bra domare – och vad krävs för att leda matcher på högsta nivå? För ishockeydomaren Veronica Lovensnö började resan med en spelarkarriär som tog slut i förtid, men som öppnade dörren till en ny väg inom sporten. I dag dömer hon på elitnivå och vet hur viktigt ledarskap, kommunikation och förtroende är ute på isen. I den här intervjun berättar hon om vägen till toppen, vad som var svårast i början och varför relationen till spelarna är en av nycklarna till ett bra domarskap.

– Hej Veronica. Innan vi kör igång är jag supernyfiken på vad du säger om Spintso Refcom II Pro, första säsongen är avklarad i SDHL med det systemet och nu ska ni snart in i säsong 2026/2027. Hur funkar systemet?

– Det har varit väldigt bra och positivt. Jag är överraskad på hur lätt jag och mina kollegor kom igång med kommunikationssystemet och det tänket. Sen har vi haft förmånen att döma med SHL-domare, som är vana vid att använda kommunikationssystem, men vi har anpassat oss på ett bra sätt med det nya tänket. Jag har bara positiva saker att säga om systemet och hur det har funkat för oss.


– Okej, vad var det som fick dig att börja döma ishockey?

– Jag spelade ishockey och flyttade till Linköping efter studenten. Sen drabbades jag av för många hjärnskakningar och var tvungen att sluta spela. Då hade jag redan provat på att döma lite och fick åka på en "camp" ganska tidigt med andra damdomare. Där var det en tjej som heter Malin Skotte som berättade att man som domare kan få åka utomlands och döma hockey. Då tänkte jag att "häftigt, det skulle jag också vilja göra"! Jag tänkte nog aldrig då att man kunde ha samma mål som domare, som spelare. Att komma med i landslaget, spela VM och kanske även eventuellt ett OS. Det insåg jag då att det kan jag ju faktiskt nå som domare också. Det här var 2010 och då var jag 22 år gammal. Så kort sagt började jag döma på grund av skador som spelare, och tillfälligheter skulle jag säga. 


– Vad tyckte du var svårt i början när du började döma? 

– Svårt är ledarskapet. Att nu ska jag gå in här och bestämma och prata med spelarna i en ny roll. Det gjorde jag ju inte alls som nybörjare, såsom man gör det idag. Att blåsa i pipan och blåsa icing och offside tror jag många, om inte alla, spelare hade klarat av utan att blinka. Men det där med matchledarskapet och skapa relationer med spelarna, det tar tid och det var svårt i början. Hur gör man det, och hur blir man bättre på det... ja, det var svårt. 


– Hur lärde du dig det då? Tips till andra nybörjare?

– Bara utmana dig själv. Gå utanför boxen. Pröva vad som funkar, hitta någon spelare eller ledare som man har fått lite connection med och hitta den vägen in. Sen är det ibland svårt att få kontakt med spelarna, de är fokuserade på sitt och adrenalin upp till öronen. Men man får jobba hela tiden med kommunikationen och hela tiden leta efter olika typer av relationer som man kommer ha med olika typer av spelare, eller ledare. Det blir lättare att döma och att ta beslut om man har en relation till de man dömer. Ibland är den relationen inte ömsesidig, eller superbra, men att man ändå kan säga till spelaren med respekt. 


– I ishockey, som i andra sporter till exempel fotboll, så ser man sällan domarna prata så mycket eller så länge med spelarna. Är det inte svårt att väga när man ska ta en dialog och hur man ska ta den? I ishockey känns det som att de dialogerna är snabba och kvicka. 

– Det är olika, beroende på matchbild och när i matchen. Är det läge att prata med en spelare nu, eller ska jag ta det sen. Man måste hela tiden väga in om det är värt att ta dialogen, vad är det som har hänt och ska jag gå in i diskussion här eller är det bara rent av klagomål. Vi har sagt att vi inte ska ha för mycket dialog med spelarna utan matchen är prio och matchen måste rulla på. Det är ett vägval man får göra, men det ska inte påverka matchen för mycket. 


– Spelare eller tränare kan ofta bemöta en domare på väldigt många olika sätt, och kanske kan man önska att de ibland är lite mer självkritiska hur de bemöter en domare. Men finns det något tillfälle då du som domare känt av att "oj, nu bemötte jag den där spelaren eller tränaren på fel sätt"?

– Ja, men jag tror det beror mycket på hur man är som person. Är man en person med mycket vinnarskalle eller adrenalin, det påverkar så klart. Jag har fått lära mig under dessa år som jag dömt att det är inte alltid värt att gå in med den approachen. Det är inte alltid värt att gå in och vara hård och aggressiv, utan det är mer värt att gå in med en mjuk ton och verkligen tänka igenom på vad man ska säga och hur man säger det. Det bästa är att ta en kommunikation när det finns något vettigt att säga, något konkret. Och som domare får man testa sig fram vad som funkar. Så ja på din fråga, jag har testat mig fram jättemycket genom åren som domare, där en del saker har funkat och andra inte. 


– Idag dömer du i SDHL, herrar division 2, J18 och internationellt. Hur har vägen upp till SDHL sett ut för dig? 

– När jag började döma så var det få damdomare och min spelarkarriär blev kort. Men det var brist på domare i Östergötland, så jag gick den här extrainsatta distriktskursen. Efter den sa de att "du dömer riksserien nästa helg". Varpå jag svarade "nej, det gör jag inte". Men så blev det, jag hoppade rätt in i hetluften och har hängt kvar sedan dess. Riksserien är SDHL nu, men har bytt namn lite. Så min väg har varit snabb och jag har fått lära mig på vägen. Det har varit lärorikt för mig att döma blandat, både damer och herr och jag utvecklas fortfarande av att göra det. Riksserien då var väldigt ny och idag hade jag nog inte kunnat göra den starten, som jag gjorde då, då den serien har utvecklats väldigt mycket. Nu måste man garanterat ha mer rutin och erfarenhet om man ska upp och döma i den serien. 


– När du då var ny domare, direkt in i höstaserien för damer, vad fick du för feedback från observatörer och folk runt om dig att jobba mer med och utveckla som domare?

– När man är ny är det väldigt mycket helhet och jag bara tog till mig allt som de sa. En del coacher eller observatörer fokuserar mer på helhet och andra på detaljer. Men det kunde vara saker som hur man ska hålla pucken när man släpper den som linjedomare eller hur man ska stå. Eller hur jag ska göra en wash-out, hur långt ut ifrån sargen ska jag stå, den där dialogen jag tog där ska jag inte ta nästa gång eller den dialogen jag inte tog ska jag ta nästa gång. Det var väldigt högt och lågt och jag bara sög till mig allt jag bara kunde och jobbade med alla de sakerna för att få till en helhet. Jag är nu huvuddomare men har också gjort en del säsonger som linjedomare.


– Hur ska man washa då? 

– Raka armar! En bit in från sargen.


– Om vi tar ett domarteam i fotboll som exempel, så är det ett domarteam och kanske inte så mycket team i teamet. Medan ishockey har ju mer tydligt team i teamet. Man är ett domarteam, men också team i teamet där linjedomarna är ett team och huvuddomarna ett team. Ni kör även med Refcom II Pro i SDHL där linjedomarna har en kanal, hör huvuddomarna och kan prata med dem genom PTT-knapp och öppen kommunikation mellan linjedomarna. Och huvuddomarna hör varandra och pratar med varandra, två olika kanaler men ändå i en och samma. Hur skulle du beskriva det här samarbetet mellan teamen under match?

– Samarbetet mellan teamen, och inom teamet är jätteviktigt. Det är ett samspel som måste sitta. Speciellt nu när vi i SDHL dömer 4-domarsystem, inte alla matcher, men ofta, och förhoppningsvis dömer vi alltid 4-domarsystem nästa säsong. Men när vi är 4 domare så måste alla ligga på samma nivå i beslut, i allt som berör offside, icing, utvisningar och matchledarskap. Det är mycket kommunikation som gäller både före och under match. Hur löser vi saker, hur kunde vi gjort det bättre och hur kan vi utveckla det ännu mer, det är saker vi ibland diskuterar under match men också i pauser och efter match såklart. Men det viktigaste är samspelet skulle jag säga. Alla domarna måste hitta varandras nivå för att vi ska bli ett bra team, och team i teamet. Samspelet mellan linjedomarna och kommunikationen där är en sak, sen mellan huvuddomarna en sak och sen mellan alla fyra en sak - ingen lätt uppgift nu när man sitter och diskuterar om det så här. Sen har vi kommunikationssystem, och vi kör Refcom II Pro från Spintso, det underlättar enormt både i 3-domarsystem och 4-domarsystem.


– Om vi sätter oss in i din sits i 3-domarsystem, som ensam huvuddomare. Vad är det svåraste under match då?

– Det är när det blir kontring och jag måste släppa ryggen. Där släpper man väldigt mycket tillit till den bakre linjedomaren. Sen är det att man måste ha koll på hela banan när man är ensam, det är en utmaning. Att hålla fokus framför kassen, samtidigt som det kan hända någonting ovanför slottet, där är det bra att ha en split-vision. Den är nog svårast skulle jag säga, att lyckas täcka hela ytan och se allt.


– Ok, och när ni sen är två huvuddomare. Vad blir utmaningen istället då?

– Det absolut svåraste är att täcka av den neutrala zonen i spelet. Det är alltså när man byter fokus och ytor, när man byter den som tar pucken och den som tar övriga spelet. Där krävs det ett samspel mellan huvuddomarna. Den neutrala zonen är alltså mellan blå och blå. 


– Du nämnde kort kommunikationssystemet. Ni har tidigare inte haft det, men har det i alla matcher nu. Hur påverkar hjälper det er, och hur påverkar det matchen?

– Jag tycker att det är ett väldigt bra hjälpmedel. Det som vi var inne på tidigare, att man hela tiden kan checka av med sin huvuddomarkollega vart vi tittar och vart man täcker av. Linjedomarna får samtidigt den informationen och kan då snappa upp en yta där vi kanske inte har täckning, just den sekunden. Det har helt klart blivit en trygghet. Även om vi har en "manual" som vi ska följa med vilka ytor vi ska täcka och titta på, så är det inte alltid att det funkar där på matchen 100%. Man kan också få de där små bekräftelserna på att det var en tripping, att faktiskt klubban var på skridskon eller vad det nu kan vara. Det känns som att kommunikationssystemet sammansvetsar hela teamet. 


– Vi hoppar tillbaka till lite positionering och rörelsemönster. Hur jobbar man med det för att då se bäst helt enkelt?

– Alla domare är lite olika när det gäller att stå stilla eller vara i rörelse. Finns för- och nackdelar med bägge. Jag gillar att vara i rörelse hela tiden, så från mina coacher kan jag få som feedback att jag behöver vara lite mer stilla ibland. Men i grund och botten handlar det som att läsa av spelet och att hitta en position där du kan se spelet bäst. Man måste som domare sätta sig själv i en bra position, innan det händer, innan den där situationen uppstår just där. Det är lättare sagt än gjort ibland. Ibland händer det att man läser spelet lite fel, som huvuddomare, eller att någon oväntad spelvändning sker bakom mål och man hamnar i hörnet som domare och hamnar då i en klunga där det är trångt och mitt i spelet. Då vill man som domare bara fly därifrån. Då får man analysera en sådan sak efteråt och fundera på om man kunde bytt position tidigare. Det är där det där med ständig rörelse eller inte kommer in. Om jag är i lite rörelse så kanske jag har enklare att fly en sådan situation tidigare och försätta mig i en bättre sits, men är jag i rörelse så kanske jag missar en situation som är där och då istället. 


– Och i de där besluten så ska en ishockeydomare fatta snabba beslut också. Hur hanterar man ett högt tempo, samtidigt som man ska fatta snabba och svåra beslut?

– Det är klart man vill ha ett beslut så snabbt som möjligt, men ibland måste även vi domare och vår hjärna processa vad var det jag precis såg. Tar jag tripping som ett exempel så måste min hjärna gå igenom om klubban träffade skridskon eller om det var en "toe-pick" i isen. Det där kan ta någon sekund, eller några sekunder. Där måste man ha modet att lyfta armen 1-2-3 sekunder senare, än vad man hade önskat. Det är en styrka att kunna göra det, för att få det mer korrekt. Här kan det till exempel vara att situationen går vidare, det blir ett skott på mål eller en kontring och i det läget så lyfter man handen. Det är känsliga lägen och stora beslut att ta, där måste man ha modet. Det är väldigt snabba beslut som ibland krävs och det är väl något man utvecklar och blir bättre på ju mer man dömer. Är man publik eller supporter och kollar på ett sådant beslut så blir det ofta "äh, det tar du bara för att de skriker", men egentligen är det bara jag som domare som behöver någon extra sekund för att gå igenom lite snabbt vad jag precis såg, i slutändan för att vara säker. Tro mig, som domare känner man om man tar ett sent beslut, men det är bättre att den kommer då än inte alls. Vi är inte mer än människor, vi domare, gå igenom vad vi precis såg, armen ska upp, blåsa i pipan - det hinner hända ganska många saker på ett fåtal sekunder. 


– Vad har domarrollen gett dig, både på isen och utanför isen?

– Tittar jag på domarkarriärmässigt så har jag haft förmånen att ha hela världen som min arbetsplats. Jag har satsat väldigt hårt på min dömning och det är det som tagit mig dit jag kommit. VM i USA och Kanada är väl höjdpunkterna och där hade jag aldrig varit om jag inte hade dömt, lägg till OS i Sydkorea och Kina. Det är något jag kommer bära med mig hela livet. Som människa har jag utvecklat mina ledaregenskaper och att man vågar ta tuffa beslut, även privat, och att man vågar lita på sig själv. Som domare växer man absolut som person och människa!


– Om en spelare, eller icke-spelare, läser detta och tänker tanken på att börja döma. Vad skulle du säga till den personen?

– Jag säger KÖR PÅ. Spelar du ishockey så kommer gynna dig även som spelare, att kunna reglerna och våga ta det där besluten, du kommer utveckla en större förståelse för hockeyn och själva spelet. Du får även en mycket större förståelse vem det är som blåser i pipan och hur det kan vara. Jag tror det kommer att hjälpa även en spelare en hel del, att ha prövat på att döma. Sen finns det många exempel på där man kanske känner att man inte kommer vidare i sin spelarkarriär, men vill vara kvar inom hockeyn, så finns det oändliga möjligheter som domare. Så, kör på även om du spelar ishockey eller inte.