Photo: Per Wiklund (https://www.perwiklund.se/)

Intervju med innebandydomarna Edo Sabanovic och Daniel Hultberg

I den här intervjun träffar vi innebandydomarna Edo Sabanovic och Daniel Hultberg, två domare som har dömt innebandy på förbundsnivå i flera år. Edo kombinerar sin vardag som förskolelärare med styrketräning och innebandydömning. Daniel som är elektriker är engagerad som tränare för sin sons innebandylag. Tillsammans bildar de ett dynamiskt domarpar som inte bara kompletterar varandra på planen, utan också utanför. Här berättar de om sin resa från föreningsdomare till förbundsdomare, utmaningarna och glädjen i att döma innebandy, samt hur de ständigt utvecklas i sin roll. Vi på Spintso är lite extra stolta över domarparet då de använder Refcom II under sina matcher. Läs hela intervjun här nedanför.

– Hej grabbar, vilka är ni?

– Edo: Japp, hej, Edo Sabanovic heter jag och bor i Skåne, Skurup, med min fru, jag är 29 år gammal och förutom att döma innebandy så gillar jag att styrketräna. Till vardags jobbar jag som förskolelärare, och har hand om en förskoleklass med 6-åringar vilket är superkul.

– Är inte det lite likt att vara domare?

– Edo: Jo, det är det helt klart. Precis som spelarna så testar de mig, det gäller att man har dem inom ramen, som våra coacher i innebandyn brukar säga.

– Daniel: Daniel Hultberg här och jag är 31 år gammal och bor i Falkenberg. Utöver min roll som domare så jobbar jag som elektriker och jag är lite tränare för Vinberg Innebandylekis, där min son spelar. Tillsammans med min sambo har jag två barn. Jag gillar att umgås med vänner, träna, fiska krabbor och plocka svamp.


– Då kompletterar ni varandra ganska bra där Daniel springer mest och Edo lyfter tungt?

– Edo: Haha, ja, så är det, men faktiskt skiljde det bara 3 sekunder emellan oss på löptestet.

Edo Sabanovic
Photo: Per Wiklund (https://www.perwiklund.se/)

– Daniel, vill du börja med att berätta hur du började med att döma innebandy?

– Daniel: Anledningen till att jag började döma innebandy, när jag var 12 år, var för att jag spelade själv och drog då korsbandet. I samband med det hade jag dömt lite innebandy på föreningsnivå och hjälpt min moderklubb Vinberg. Detta var när jag var ganska ung, men fick bra feedback och respons i min domarroll. Jag fick höra att man gav ett bra intryck. Jag spelade någon match, hjälpte till att döma någon match. Det var roligt. Sen då när jag skadade mig så började jag fundera mer och mer på det där med dömningen. Jag började då gå temakurser och dömde mer och mer matcher. Det satte sig mer och mer på mig och det var väl så det hela började. Som förbundsdomare har jag dömt i 6 år nu och i divisionerna innan det, alltså seniordomare, så är det väl resterande tiden från gymnasiet fram till jag var 25 år ungefär.

– Edo, hur var det för dig då?

– Edo: Jag har dömt innebandy i 10 år nu varav 6 år av dem är på förbundet. Daniel och jag är lite inne på samma spår. Jag var målvakt innan och spelade i Vislanda IF, utanför Växjö. Då var drömmen att spela i Vipers A-lag, men det sket sig ganska snabbt. Jag testade att döma i föreningen och fick bra respons från föräldrarna och tränarna. Jag fortsatte på det spåret helt enkelt.

– Daniel: Jag tror vi båda kände att vi hjälpte till i våra föreningar och det lockade oss in i den rollen. Man gick på högstadiet och man fick en liten slant för något man tyckte var kul. När vi båda dessutom fick höra att vi gjorde det bra, så ville man fortsätta. Man hittade en ny hobby helt enkelt.

Daniel Hultberg
Photo: Per Wiklund (https://www.perwiklund.se/)


– Innebandyn, ihop med några sporter, sticker ut eftersom man ganska tidigt matchas ihop i ett domarpar. Eller hur? Hur matchades ni ihop?

– Daniel: Det var egentligen Marcus Pettersson. Jag var i valet eller kvalet i att lägga av med innebandyn, just för att jag då haft en kollega där vi kanske inte klickade riktigt. Så är det ibland och jag funderade då på att sluta. Men efter det så träffade jag en annan kollega, som var i samma sits som mig men hans domarkollega var skadad. Och som domare i innebandy kan man köra mixade par också och göra utbyten. Det kändes bra då, men han berättade inför en säsong att han inte skulle fortsätta döma. Då var det mitt tredje år på förbundet och jag var i samma sits igen, ska jag sluta nu? Men, då pratade jag med Marcus på förbundet och förklarade min sits att jag försökt leta domarpartner och att han gärna får hjälpa mig. Då satt Edo i samma sits som mig och han parade ihop oss och nu står vi här. Vi klickade direkt!

– Edo: Ja, det var ganska sjukt för han förutspådde verkligen att detta skulle funka. Att vi skulle funka bra ihop. Han sa till mig kommer jag ihåg ”Här Edo, här har du en domare som är lika rolig som dig. Ni kommer passa ihop som domare och göra ett bra jobb”. Vi testade en match i SSL Dam i Varberg och det funkade väldigt bra.


– Kul! Förutom löpning på ena domaren och muskler på andra domaren och samma humor, hur kompletterar ni varandra på fler sätt?

– Edo: Som du säger så har vi verkligen samma typ av humor, samma typ av skämt. Och med tanke på att man sitter en del timmar i bilen ihop så är det viktigt att det klickar. Vi pratar om allt, om privatlivet, om mat och givetvis mycket innebandy med analyser och gameplan. Det måste stämma för att man ska göra en bra match. Blir det stelt i bilen då blir det tråkigt. Resan till matchen är minst en tredjedel av hela det här domaruppdraget. Då måste allt stämma där. Vi har högt i tak och säger till varandra vad som gått och bra och dåligt. Vi har höga ambitioner, men vi har samma mål.

– Daniel: Det speglar hur det blir på matchen, för precis som Edo säger så måste det stämma privat. Stämmer det så blir matchen enklare och vi kan vara den bästa versionen av oss.


– Hur långt är det mellan Falkenberg och Skurup då? En bit väl? Pratar ni ofta med varandra mellan matcherna?

– Edo: Det är cirka 2 timmar med bil. Vi pratar mycket i veckorna i telefon. Samma sak där, vi dömer inte bara innebandy utan allt runtomkring är lika stor del av det.


– Tittar ni på mycket sport över lag, på TV och hur andra domare agerar?

– Daniel: Jag brukar titta en del fotboll, när tid ges. När barnen somnat och jag orkar titta så kollar jag en del fotboll. Jag har en ny rutin nu där jag tränar varje morgon 04:45 måndag till torsdag, vilket gör att jag är ganska trött på kvällarna och somnar tidigt. Men ja, kollar jag något annat så är det fotboll och lite ishockey. Men ja, helt klart man kollar på domarna. Jag har lite kontakt med ett par som dömer Allsvenskan här i Sverige och jag frågar ibland om idéer och tips. Jag kollar lite på hur de hanterar olika situationer och försöker anamma det i min domarroll.

Edo: Jag försöker kolla en del handboll, fotbollen har blivit mindre och mindre nu, men handboll är roligt. Och som Daniel säger så är domarrollen lik på många plan, samtidigt olik. Men det finns en del tips och trix man kan plocka med sig från andra sporter.


– Okej, innebandyn då. Vad är det bästa med att döma innebandy jämfört med andra sporter?

– Daniel: Jag tycker det bästa med innebandy är att det är en fysisk sport och det går väldigt snabbt. En match är aldrig avgjord trots att det är många mål. Det går oftast att vända och vinna, jämfört med andra sporter. Står det 3–0 i fotboll så kan man känna att matchen är avgjord på ett tydligare sätt. Men i innebandyn kan det stå 5–0 inför tredje och matchen kan sluta 5–6 till det andra laget. Jag tycker det är konsten med innebandy. Sen är innebandyn ganska petig, på ett sätt, med många tecken för oss som domare. Jämfört med fotboll så finns inte det där taktiska med att dryga ut tiden eller liknande, för tiden stannas i innebandy.

– Edo: Ja, helt klart det bästa med innebandyn är att det går snabbt! Det går inte att förutspå vart bollen hamnar. Man får kämpa som domare för att försöka läsa spelet mer. Jag får en kick när jag kollar på innebandy, och dömer såklart. Slutspelet ska vi inte ens prata om, det är så roligt att titta på och det är en snabb sport. Vi gör bedömningar hela tiden och tar många beslut på en match. Det är inte bara situationer som uppstår utan även icke-situationer som innefattar bedömningar.

Photo: Per Wiklund (https://www.perwiklund.se/)


– Innebandyn har väl alltid varit stor på ett sätt i Sverige och länderna omkring här. Men den växer i övriga länder, USA till exempel som startade en liga nu. Varför växer den sporten tror ni?

– Edo: Svår fråga, men jag tycker innebandyn är ganska lik ishockeyn. De som även spelar ishockey tror jag testar på innebandyn i större utsträckning. Materialmässigt är det också en billig sport att utöva. Man behöver en klubba och ett par skor.

– Daniel: Det är också en ganska enkel sport som inte kräver så mycket. Innebandyn är heller inte beroende av väder.


– Hur har ni utvecklats från nya domare, föreningsdomare, till nu förbundsdomare? Vilka egenskaper har utvecklats i er domarroll eller som person?

– Edo: Matchledarskap. Vi pratar mycket om att man växlar i olika roller, beroende på match och läge i matchen. Man behöver vara chef när det behövs, eller bara flyta på med spelet, eller coacha lagen under spelets roll. Där har man utvecklats en hel del att växla där. Sen lär man sig lagen och coacherna och man anpassar sig själv lite som person i det, för att få till en så pass bra matchledning som möjligt. Desto högre upp man kommer desto mer psykologi är det, anser jag. Man behöver ta spelarna och ledare på rätt sätt, annars utnyttjar de det till sin fördel.

– Där har vi kopplingen till förskolan igen, just psykologin.

– Daniel: Jag tror också att när man blir äldre så tar man ett större ansvar för det man gör. Man bygger på sitt självförtroende och man har hittat sin grej, eller hobby, som man tycker är roligt och som går framåt. Man utvecklas hela tiden och man växer i det. Man reflekterar över saker man får förklarat för sig och ställer motfrågor och får mer och mer svar på ”varför”. Varför ska jag stå där i den positionen? Så testar man det och märker skillnad i situationerna. Jag tror jämfört i början så tvivlar man på dessa saker och man vågar inte ta plats på samma sätt, man hittar ett självförtroende.


– Finns det saker som observatörer eller domarcoacher har förklarat för er, som ni tar med er till varje match? Har ni exempel på sådana saker som ni ofta pratar om inför match?

– Daniel: Första 10! Första 10 minuterna ska vi sätta. Den har vi hört så ofta och många coacher och observatörer som säger det ofta. Förut var man lite på hälarna ibland och man kanske anpassade sig efter lagen och lagen startade matchen. Det är vi som ska starta matchen och leda lagen. Det har vi börjat jobba hårdare med och utveckla det tydligare.

– Edo: Vi måste jobba otroligt mycket med den icke-verbala kommunikationen också, ihop med dessa första 10 minuterna, och inte bara då utan hela matchen såklart. Men just kroppsspråket är viktigt i alla domarroller och den utgör mycket av vår roll. När vi tar ett beslut så utgör kroppsspråket 80% av vårt beslut. Att man jobbar mindre med pipan, att man visar att man är där på plats räcker på de enkla besluten men hjälper oss att leda hela matchen. Ett enkelt inslag till exempel, inte så mycket pipa utan att man är där.


– Hur var känslan när ni fick reda på att ni skulle döma finalmatchen SSL Dam förra året då?

– Edo: Sjuk känsla. Vi fick reda på det via Teams, där vi har en grupp domare. Vi har som har dömt slutspelet. Det kom upp där och vi får höra att ”… vi har beslutat att Edo och Daniel ska döma finalen”, något i stil med det. Det var en härlig känsla som inte går att beskriva.

– Daniel: Otroligt. Jag kommer ihåg att vi gick in i mötet där och väntade på svar. Klockan var sen kväll och jag ställde mig vid disken och planerat att gå och lägga mig direkt efter. Jag stod där med disken och bara släppte allt… började jubla och blev otroligt glad. Det var en härlig känsla!

– Edo: Vi hade också ett annat mål med att debutera i SSL Herr. Det var en liknande känsla när man väl får reda på det och kan liksom checka av ett mål, som vi har satt upp och sedan uppnår. Vi dömde Pixbo – Thorengruppen.


– Tack för detta grabbar och fortsatt lycka till!

Photo: Per Wiklund (https://www.perwiklund.se/)