Photo: Per Wiklund

Intervju med innebandydomare Moltas Gunnarsson

Han är bara 19 år gammal – men redan ordinarie domare i både damallsvenskan i innebandy och division 5 i fotboll. Möt Moltas Gunnarsson, en driven och målinriktad domartalang som kombinerar två sporter, fystester, teori och matchplanering med stort engagemang och glädje. I den här intervjun berättar han om pusslet att kombinera innebandy och fotboll, vad som krävs för att döma på hög nivå – och varför kommunikationssystemet blivit en självklar del av hans vardag på planen.

– Hej Moltas. Du är både innebandydomare och fotbollsdomare, eller hur?

– Jajemän! Det är dessa två sporter jag har fastnat vid. Sen dömer jag lite futsal, mest på skoj och lite lokala turneringar eller så. I fotbollen är jag ordinarie i division 5, steg 2 domare och i innebandyn är jag nykompling i Svenska Innebandyförbundet. Jag är ordinarie där i damallsvenskan och herrar division 1. 


– Du har en ljus framtid framför dig, du är bara 19 år! Hur länge har du varit domare?

– Jag tror att jag går in på mitt femte eller sjätte år nu i innebandyn, plus minus lite som föreningsdomare. Och samma för fotbollen, började samtidigt där. 


– Du började alltså som distriktsdomare eller seniordomare när du var runt 15 år gammal. Det är inte jättevanligt att man börjar så tidigt, dels på grund av att man inte har körkort. Hur löste du det?

– Nej, det är inte så vanligt kanske. Det var ett pussel kan jag säga. Jag får verkligen tacka mina föräldrar för att de skjutsade mig överallt till matcher för att göra det möjligt. Det har gett positivt resultat för mig, minst sagt. Jag älskar att döma!


– Hur går det att kombinera dessa sporter då, visst det är sommar- kontra vintersport här i Sverige. Men går det bra att kombinera dem?

– Ja, det är också ett litet pussel där kalendern och planeringshjärnan är en bästa vänner. Det funkar och det mest när dessa överlappar omkring avslutning på säsong och start på säsong, men då får man prioritera tävlingsmatcher kontra träningsmatcher. Veckan har sju dagar och det går att kombinera, bara man vill och att man har en bra planering. 


– Om vi fokuserar lite på innebandy då. Hur ser kravprofilen ut för att vara innebandydomare?

– Vi har väl ändå en ganska gedigen kravprofil, eller jag har märkt det nu när man tagit ett kliv upp. Vi har tydliga, väldigt tydliga, direktiv att vi ska planera och sköta det bra. Jag har också märkt av att vi lägger lite mer fokus på hur vi ska framföra oss privat, för att det är mycket media omkring sporten här i Sverige. Man ska ha en god fysik och jag springer nu mellan två eller tre fystester per år som vi ska klara av. En del av dessa filmar vi själva och skickar in nuförtiden och man granskas ganska hårt. Klarar man inte av dem så blir du av med din klassificering direkt. Detsamma gäller för regelproven. Om vi samarfattar det så ska man ha en god fysik, god tillgänglighet där vi ska vara tillgängliga minst fem av åtta helgdagar men helst mer än så och man ska klara av teorin. Vi har en stor kravbild på oss och det är en bra konkurrens också. Med detta sagt så är det viktigt att lägga till att det är en familjär känsla, vi hjälper varandra, pushar varandra - för att klättra uppåt, men framförallt för att ha roligt och döma våra matcher på ett bra sätt.


– Hur ser era fystester ut?

– Vi får två alternativ. Antingen springer vi ett cooper-test med ett krav på under 13 för högsta ligan. Sen har vi också Yo-Yo-tester, där jag inte är lika insatt i kravspecifikationen eller nivåer. Jag väljer cooper-testet för det passar mig bättre. 


Photo: Per Wiklund

– Och hur ser det ut för dig när du är i slutet av en säsong, saxar du matcher med träning då? 

– Ja exakt, det blir mer explosiva träningspass för innebandyn i och med att vi rör oss på små ytor, men mer korta och snabba rörelser. Fotbollen är mer kanske långdistans, om man jämför. För mig går det bra att kombinera dem, för de går hand i hand och det jag tränar på, kan jag ta nytta av i den andra sporten. I innebandyn är det helt klart lite mer explosiv verksamhet. Så när de saxar över varandra mot bytet av säsongen så blir det matcher kombinerat med förberedelser för den andra sporten.


– I domarrollen då, kan man dra nytta av att vara domare i innebandy ihop med fotbollen och vice versa?

– Om vi kollar på innebandyn så skulle jag säga att i innebandyn så är vi ganska nära spelarna, alla spelarna, i fotbollen har vi närhet kanske till ett par stycken. Vi har en bänk och tekniskt område i innebandyn också, men kommunikationen blir väldigt mycket mer... vad ska man säga... kompakt. Det innebär att kommunikationen blir ständig hela tiden! Vi pratar hela tiden, inför, under och efter en situation. Det tar jag med mig till fotbollen och märker att både domarteamet och lagen uppskattar det mer. Mitt ledarskap bygger mycket på kommunikation så känner jag att jag kan prata fort och analysera samtidigt. För mig drar jag nytta av att vara domare i bägge sporterna, helt klart. Mitt ledarskap har utvecklats mer. Jag har märkt att jag enklare kan analysera vad mitt team i fotbollen säger, samtidigt som jag agerar. 


– I fotbollen är det fokus på närhet och vinklar, bland annat. Vad är fokus i innebandy, med placering för en domare?

– Det handlar också om att vi ska vara nära och att hitta vinklar, så lite samma sätt. Men i innebandy är vi två domare och då är det mer om att vi måste ha en planfördelning. Det finns lite i fotbollen också, men där har vi fast planfördelning, medan i innebandyn är det mer flytande och samspelet måste fungera bra här. I innebandyn kan vi se halva situationen var, för vi har två olika arbetsområden och tillsammans tar vi ett beslut. 


– Är det inte lätt att som innebandydomare fastna i samma korridor en match då? 

– Jo, helt klart. Det är nog, skulle jag säga, en del av distriktens svårigheter inom innebandyn. Sen jobbar man mycket med det och det är också en stor anledning till att vi oftast dömer i par, fasta par. Att vi enklare, och med ett bra samspel, ska hitta våra arbetsområden. Därför är kommunikationen så viktig, de här gråzonerna i korridorerna att man måste påminna varandra där. Att man sänder kommunikation med eller utan headset. Om man inte gör det, blir det svårt och man har lätt att fastna som du säger. När jag har haft observatörer under tiden jag har gått uppåt någrra steg nu så har jag ofta hört att "ni blir för mycket bolltittande". Man lär sig det där hela tiden och utvecklas, men i innebandyn behöver man lära sig att ha hela planen, fördela planen mellan domarna - och sen går det så sjukt fort också. 


– Vad är det bästa med att döma fotboll, tycker du?

– Pratade om det häromdagen med ett par kompisar. Fotbollen är så lättillgänglig, många är intresserade av det och alla kan utföra det. Att vara en del av den kulturen är superroligt. Jag är delaktig i den fotbollsfamiljen och det finns gott om utvecklingsmöjligheter för mig, och andra. Jag gick idrottsgymnasium och många av mina kompisar där fick verkligen upp ögonen för domarrollen när de inser att "oj, det är verkligen något mer bakom den där rollen". Jag är väldigt glad över att få vara en del av sporten, även fast jag inte spelar fotboll. Det är helt klart det bästa med att vara fotbollsdomare. 


Photo: Per Wiklund

– Och innebandy då? Vad är det bästa med att vara innebandydomare?

– Samma lika där, måste jag säga. Det är inte så stora kontraster. Fördelen för mig nu när jag är på förbundet är att man är ganska nära elitnivån. Jag blir involverad i elitverksamheten lite mer, där jag träffar, pratar och kan lära mig mer av mina förebilder som domare. Det är otroligt lärorikt för mig. Vi ser samma grejer på kurserna, en del av de domarna har varit där under en längre tid men vi kan ändå lära av varandra. Kul utbyte som ger mig otroligt mycket! Sen för mig så möter jag dubbelt så mycket människor, för jag dömer bägge sporterna. Det är också helt klart det bästa med att vara domare, i vilket sport som helst. Det driver mig i rollen som domare, att träffa nya människor. 


– 19 år gammal, eller 19 år ung kanske vi ska säga och du dömer damallsvenskan i innebandy redan. Vi måste räkna in dig som en ung talangfull domare Moltas. Vad har du för mål med domarrollen?

– Jag har väl absolut känt att jag är ung och i det så har jag absolut tänkt att jag inte ska stressa. Man måste få ett par motgångar som domare och göra misstag för att utvecklas. Jag vill nå eliten någongång, helt klart. Då behöver jag vara med om mycket och döma mycket matcher. Jag vill testa på nya saker varje säsong nu, som ger mig mer perspektiv på saker i domarrollen. Det har gått fort för mig, men jag känner att jag har fått mycket tillbaka av coacher och observatörer som vill hjälpa till, det är jag tacksam för. Det gör det möjligt för mig, med den ambitionen, att nå eliten, tänker jag. 


– Innan du tog klivet upp dit du är nu, dömde du med kommunikationssystem då? Nu kör du Refcom II från Spintso.

– I innebandyn blir det mer och mer vanligt att man gör det, även på de lägre nivåerna. Jag prövade på ganska många gånger. Men jag tror också att fler och fler inser att det är ett verktyg för oss. Man får inte glömma bort grunden och lära sig att döma lite utan headset, men vill man få bort det här bolltittandet och fördela planen mer effektivt så är kommunikationssystem ett väldigt bra verktyg. Jag tycker det borde bli ett mer naturligt inslag för många domare i kurser och genomgång av matcher, när man är ny i rollen, för att lära sig att använda det på rätt sätt när man testar det. Kommunikationssystem är ett verktyg som hjälper oss, snarare än något som är i vägen. 


– Vad tycker du om Refcom II då?

– Att få testa på det i två sporter, det gör mycket! Att gå från mitt tidigare kommunikationssystem som inte var så bra är stora kontraster. Jag kör även en custom made snäcka och det är så skönt, den sitter där och är en naturlig del. Inget i vägen, inget som strular. Den största skillnaden är att det är så tydligt, jag hör min kollega klart och tydligt och vi behöver inte lägga någon extra tid på varken koppla ihop dem innan match eller fundera på strul under match. Vi kan lägga mer fokus och tid på den produkten vi faktiskt ska leverera på planen istället!


– Tack för detta Moltas och lycka till i dina domarroller. 

Photo: Per Wiklund