Handbollsdomarna Johannes Lindström och Darmin Zdenac dömde sina första matcher tillsammans redan som 13-åringar – och 18 säsonger senare står de fortfarande sida vid sida på handbollsplanen. Från ungdomsdomare i Växjö siktar de nu mot elitnivån. I intervjun berättar de varför de älskar handboll, hur det är att vara domare i en sport som kräver både fokus och respekt, samt hur kommunikationen med Spintso Refcom II gör skillnad i hetluften. Läs vidare för att ta del av deras tankar om gemenskap, utmaningar och drivkraften att ständigt utvecklas.

– Hej! Kan ni börja med att kort berätta om er själva?

– Johannes: Jag heter Johannes och är 31 år, har två barn och uppvuxen i Växjö och bor kvar där nu också. Jobba med ventilation som mitt primära jobb och sen handbollsdomare är också ett jobb, men mer fritid och hobby kanske. Och vi tror att vi går in på vår 18:e säsong tillsammans och som handbollsdomare.

– Darmin: Ja, jag heter Darmin Zdenac och är samma ålder som Johannes. Ursprung från Bosnien, kom till Sverige när jag var 6 månader gammal och har också bott i Växjö i hela mitt liv. Vad mer... jag är förlovad och utöver det gör jag allt möjligt, en allätare. När det är handboll så är det mycket handboll, annars är det fotboll, tennis samt träning i alla dess former.


– Så ni var alltså 13 år gamla när ni började döma? 

– Darmin: Exakt, vi var 13 år gamla och spelade handboll bägge två, i samma lag. Vi spelade upp till vi var 20 år ungefär och dömde då parallellt som vi spelade. Jag slutade spela dels för att jag ville lägga dömandet mer i framkant, men också för att jag inte hann med mina studier. Så det var kombinationen med studier och dömandet jag valde att satsa på. Du höll väl på en säsong längre Johannes?

– Johannes: Ja, jag höll på en säsong till då i division 2 och bröt handen, och såg väl det mer som ett tecken på att jag får väl satsa på dömandet ihop med Darmin istället. På den vägen är det.


– Ni började som föreningsdomare, dömde ni alltid ihop två och två då också?

– Johannes: Vi körde alltid två och två. Nuförtiden börjar man med "minihandboll" och då dömer man själv. Jag har för mig att det var ganska få föreningsdomare då och det var svårt att få barn- och ungdomar att börja döma och fortsätta. 

– Darmin: Minns jag rätt så dömde föräldrar ofta minihandbollen, som vi då hoppade över, och fick döma tvådomarsystemet direkt. 


– Det jag var ute efter lite är att ni har varit ett par, ett domarpar, sedan ni var 13 år gamla då?

– Darmin: Johannes pappa var tränare i handboll och när jag började spela ett par år efter Johannes så började även min pappa som tränare. Vi connectade både på familjär nivå, kompisnivå och domarnivå kan man säga. De andra två killarna som också fortsatte att döma var också söner till ledarna i laget. Men vi två var nog de enda som gick in för det och tyckte det var kul på längre sikt. Kombinationen av att vi gillade det med att vi fick en bra slant som 13-åringar gjorde det enkelt att fortsätta som domare. 


– Har era föräldrar dömt innan?

– Johannes: Nej, ingen av dem har dömt innan. Även som spelare höll de inte på särskilt mycket, men lite. De tycker det är kul att vi började döma och dömer fortfarande.

– Darmin: Haha, ja, de insåg väl snabbt att vi inte kommer bli några handbollsproffs kanske. Skämt å sido, som jag nämnt tidigare så kommer jag från Bosnien och där är handbollskulturen väldigt stor och jag minns som liten när hela familjen satt bänkad framför TVn och kollade på olika mästerskap. Med det sagt så har vi ett stort intresse för handboll i min familj. Handboll är en tuff men rättvis kultur och sport då man är väldigt nära alla spelare, ledare och publik. Jag tänkte inte på det så mycket då, men alltså jäklar vilken tuff atmosfär unga domare måste gå igenom. Viktigt att ha lite extra skinn på näsan och ibland härda ut. Men idag har man kommit mycket längre i mentorskap där man kan få lättare hjälp idag med detta i ett tidigt skede. Det har jag börjat tänka på nu när man är lite äldre.

– Johannes: En annan viktig sak till varför vi båda fortsatte döma handboll är att det gav en boost att höra mestadels positiva saker från andra föräldrar, ledare och spelare. Det gör att man fortsätter döma och tycker det är kul. En otroligt viktig sak att skicka med till alla som kollar på ungdomssport med barn- ungdomsdomare - ge dem lite positiv feedback, det gör så mycket.


– Har handbollen kommit längre än andra sporter, i just kulturen och arbetsmiljön för domare? Kanske jämfört med fotboll till exempel. Vad anser ni om det?

– Johannes: Det kan vara en hård jargong på planen i handboll också, absolut, som i alla sporter. Men handbollsfamiljen känner alla, alla på något sätt. Alla kan sätta sig in i varandras sits och vi är en handbollsfamilj med ganska lite avstånd till varandras olika positioner där på planen. Så även om man inte är domare, så känns det som att vi har en bra acceptans. Allt känns mer familjärt, supporters också. Man blir inte så enögd, har jag en känsla av. Men verkligen, ibland rinner det över det förekommer i handbollen också.

– Darmin: Bara för att spinna vidare på det här med respekten så är handboll en gentlemannasport. Du ger mycket stryk och du får mycket stryk. På planen har vi två matchledare som ska leda matchen till handbollsmatch. Det är också en konst i att vara domare, och visa den där ödmjukheten mot spelarna också. Vi måste också visa respekt och acceptans. Det ihop med att regelboken ska följas, men ändå tänja lite på ramarna för det är en bedömningssport. Som domare måste man kunna förklara varför man tog beslutet, men också säga att det är min synpunkt och att man kanske har fel, men nu kör vi på mitt beslut. Då får man förhoppningsvis en tumme upp. Vi som domare ska också ge och ta i dialoger och kommunikation med spelare. Jag tror också att handbollen ligger i framkant, ihop med några andra sporter. Men det har ständigt gjorts regeländringar genom åren för att sporten förändras såklart. De här regeländringarna som kommit genom åren har främjat den snabba sporten, och även nu sista året på de små ändringar som görs är att få mer spelflyt.


– Vad är det bästa med handboll då? Varför dömer ni handboll?

– Darmin: Haha, ställ samma fråga igen om 2-3 månader så har du svaret. När höstmörkret kommer, det regnar och det snöar då är det inte svårt att döma handboll inomhus. Jag brukar alltid säga det att när handbollssäsongen är igång då är det ett första tecken på varför man valde att döma handboll. Men nej, såklart inte endast därför. För oss blev det en naturlig övergång till att vara kvar i sporten, att fortsätta döma. I handboll händer det saker hela tiden och det är det bästa med just handboll. Det är mycket mål, mycket närkamper och man måste ständigt vara på tårna. 

– Johannes: Båda vi älskar handboll, vi kollar handboll flera gånger i veckan. Vi kollar våra egna matcher, vi kollar ligans matcher, vi kollar på andra europamatcher likaså. Men såklart dömer vi för att vi älskar sporten och gillar rollen som domare. 


– Vad är det mest utmanande med att vara handbollsdomare?

– Darmin: Det är att man måste ha fokus hela tiden, i alla situationer som uppstår och vara där med en sinnesnärvaro i 60 minuter. Det går snabbt. Trots allt är det bara fyra ögon som ska bedöma en handbollsmatch. Men utöver det så har vi ju X antal ögon på läktaren, på planen, på bänken. Vi pratar mycket om att blåsa det förväntade som kanske inte alltid behöver vara 100 % korrekt enligt regelboken. Vad förväntar sig de femtonhundra personerna i hallen att man ska blåsa för? Som domare är det ibland lättare att ta det beslutet, istället för att vara fyrkantig och hålla sig till regelboken och ta ett annat beslut, just för att regelboken säger att det är så. Det mest utmanande är helt klart att man måste konstant vara närvarande och hitta en balans i att döma regelrätt enligt boken, men samtidigt ta det förväntade som kan bottna så nära regelboken som möjligt.


– Hur jobbar ni med positionering och kommunikation som handbollsdomare under en match?

– Johannes: Vi har jobbat väldigt mycket med zonfördelning. Som domare som står nere vid målet ska du primärt hålla koll på mittsex/linjespelet. Sen måste vi anpassa det om till exempel det ena laget tar ut målvakten och spelar med en extra spelare, då måste vi kommunicera och ta hjälp av varandra. Som måldomare i en sådan situation kanske man tar en bredare utgångspunkt, lite närmare kantspelaren. Hade det inte varit för kommunikationssystem, där vi kör med Spintso Refcom II, så hade det varit en jäkla utmaning att kunna ta hjälp av varandra. Det svänger väldigt snabbt. Som måldomare ansvarar du för 7-meterskasst, övertramp och annat i de situationerna när avslutet kommer så slår man över till att kolla målet också. 

– Darmin: Vi strävar efter att ständigt vara i rörelse, både som plandomare och måldomare. Men beroende på hur matchen ser ut och antal spelare, vilka som går mycket på avslut och så vidare, kanske jag som måldomare ställer mig mer som en kantspelare för att få en bredare blick, precis som Johannes sa. Men vi använder headsetet väldigt mycket och pumpar till exempel ord som "Du är ensam, du är ensam, du är ensam". Då vet Johannes att han är 100% ensam i den situationen och måste ta fullt ansvar för den när han springer med i kontringen. Under den tiden måste jag också hitta rätt vinkel för att se om det kommer en knuff i sista sekunden. Det är en konstant kommunikation, där vi måste hitta en bra balans i vad och hur vi säger saker till varandra också, för att hjälpa till och fördela ansvar till varandra. 


– Snart dags för säsong här i Sverige. När kör ni igång och har ni något mål?

– Johannes: Första seriematchen för oss tror jag drar igång den 17 september. Innan det nu har vi redan dömt lite cupmatcher, Svenska Cupen. Så delvis har vi kört igång redan men träningsmatcher och cupmatcher. Vi har fått en del elitmatcher nu på försäsongen och i cupen hade vi allsvenska lag och elitlag, både dam- och herrmatcher. Vårt kortsiktiga mål är att gå upp i eliten. Vårt största mål den här säsongen att få en testmatch på elitnivån och så tar vi det därifrån. Vi har skapat oss en trygghet att döma herrallsvenskan, men vill såklart känna på nya utmaningar. Sen får jag nog säga att, det inte blir enklare att döma ju högre upp du kommer, men det blir mer förväntade situationer om ni förstår mig rätt. Det går lite snabbare och är mer fysisk handboll, absolut. Och väldigt mycket mer publik på plats också, det är alltid kul.

– Darmin: Det är vårt kortsiktiga mål, helt klart. För att komma dit så behöver vi närma oss elitdomarna och deras sätt att döma och leda en match. Pratar man då om de handbollstekniska sakerna såsom vad är en utvisning, vad är ett 7-meterskasst... samtliga domare som dömer på en högre nivå har stenkoll där. Den största skillnaden på förbundsdomare, där vi dömer idag och jämfört med elitdomarna är att de har en annan trygghet att blåsa det förväntade. De har också en annan trygghet i det vi pratade om innan, i zonfördelningen. Där kanske en situation slutar i Johannes zon, men det är jag som ska blåsa i den situationen. Där kan Johannes istället ge mig input att blåsa, för att lättare sälja in det beslutet där den situationen började i min zon. För att nå vårt mål där tror jag vi måste jobba med de detaljerna och den konsten att få till de sakerna, för att vara helt redo att ta nästa steg.


– Sista frågan då. Hur viktig är kommunikationssystemet för er?

– Johannes: Det har hjälpts oss väldigt mycket! Alltså väldigt mycket. Från vårt tidigare system, som var ett annat märke, när vi inte hörde varandra så bra och det strulade en del, till att nu höra varandra klockrent med Refcom II. Även om det är ljud i hallen och där vi kanske haft mycket problem tidigare, så har vi inte det längre. Då stod vi och skrek till varandra på ett annat sätt, för att ens höra varandra, det behöver vi verkligen inte göra nu. Det är en otrolig förbättring som i sin tur gör det lättare för oss att faktiskt matchleda och döma en match.

– Darmin: Den bästa rekommendationen jag kan ge till domare och kollegor som inte kör Spintso, utan något enklare, är väl om du vill ta ditt domarskap till nästa nivå så måste du investera lite i ett bra kommunikationssysstem. Refcom II är verkligen ett bra kommunikationssystem. Sätt er själva in en het match, med två klackar, över 1300 personer på läktaren, musik, högljud miljö - så kan vi fortfarande konstant prata med varandra. Det gör att vi får en trygghet i matchen och i vårt ledarskap. Det har underlättat för oss som domare, helt klart. 

– Johannes: Innan vi är färdiga tycker jag det är viktigt att lägga till stödet man får hemifrån. All tid man lägger ner som domare, krävs folk runt om mig och oss som ger oss ett bra stöd. Jag har en väldigt förstående sambo som också är inne i handbollsvärlden och förstår att under handbollssäsongen är jag borta lite mer än vanligt. Det är liksom inget konstigt med det för oss, men jag känner samtidigt ett otroligt stöd hemifrån. Det hade inte varit möjligt för mig, eller oss, att göra detta om vi inte hade haft den stöttningen.

– Darmin: Otroligt viktigt, bra att du lyfte det Johannes. Någonstans gör man en uppoffring och avstår andra roligheter, lite tid med familj, kompisar... men någonstans ska man också kunna särskilja på våra privatliv och domarliv. Där måste vi kunna hitta en balans och känna ett bra stöd, vilket vi verkligen har. Men sen även också uppifrån, i domarverksamheten, att vi ändå kan säga att "den här helgen vill jag umgås med familjen" och att man kan göra det, men också känna att det är okej att göra det. Där måste man ha en dialog med våra domarchefer och ha en kommunikation om varför, när samt att man planerar det i god tid. Då har man en full förståelse för det. Det stödet vi får, är också ett verktyg som gör det möjligt för oss att kunna satsa lite.


– Stort tack för detta! Och lycka till med säsongen.