Intervju med elitdomare Glenn Nyberg, allsvensk- och internationell domare

Vi fick oss en pratstund med Glenn emellan matcher en tisdagseftermiddag i slutet av augusti. Glenn brinner för fotboll och med en pappa som är gammal FIFA-domare, misstänker vi att det blir mycket snack om matcher och om fotboll i familjen. Han är också aktiv i Dalarnas Fotbollsdomareklubb samt domaransvarig i en förening och hjälper unga och nya domare. Vi var nyfikna på Glenns karriär och hur hans vardag ser ut, där det mesta han gör andas fotboll.

- Hej Glenn. Berätta för oss vem Glenn Nyberg är.

- Hej. Ja, jag heter Glenn och är 32, snart 33 år gammal, kommer från början från Säter som ligger i Dalarna. Nu bor jag i Borlänge och har bott här i 10 år ungefär. Jag är professionell domare, heltidsanställd, så det är mitt yrke. Det är Glenn, den korta versionen.

- Har du haft fler jobb än domare?

Ja, det har jag haft. Efter skolan så har jag jobbat på ICA-lager och efter det en industri som arbetade med isolering och även inom skolans värld som ”springvikarie” och gjorde lite av varje. När jag var vikarie så var det under tiden som jag satsade ordentligt för att nå eliten som domare, vilket passade bra att då inte jobba 100%.

- Hur började det hela egentligen. Det här med fotbollsdomare?

- Jag började hemma i trädgården. Jag var med farsan, först hemma i distriktet, men även på allsvenska matcher, när han var assisterande domare. Farsan har även dömt internationellt och varit FIFA-domare. Har man en förälder som håller på med något yrke, är det lätt att det sipprar av sig på barnen och det gjorde det redan på mig som jätteliten. Så egentligen började det i trädgården. Jag kommer ihåg att jag var både målvakt och domare hemma i trädgården. Och när det var match i min hemort både ungdomsfotboll och senior så var jag på linjen, redan i 7–8 år så gick jag på linjen. Det var standard att jag gick där. Sen började jag väl mer seriöst när jag var 12 eller 13 år med 7-manna och sen snurrade det på efter det. Då tyckte jag det var en bra extrainkomst och ville fortfarande bli fotbollsproffs. Jag spelade till jag var 19 år ungefär och började då döma ordentligt. Sen tog det fart på riktigt och jag hade min första allsvenska match när jag var 24 år gammal. Det gick snabbt när jag väl bestämde mig och det gick snabbt genom divisionerna. Jag bestämde mig att jag vill åka i kostym till match, det var ett mål jag hade tidigt. Jag gjorde någon enstaka match i division 4 och typ en division 2 match kommer jag ihåg, så det gick snabbt. 

- Okej. Fotbollsdomarefamilj med andra ord. Hur går tugget hemma nu då med farsan och är det bara fotboll hemma också?

- Ja, det är det väl. Farsan är ju fortfarande involverad och matchdelegat. Han är dessutom engagerad i en förening här hemma. Han är domaransvarig i Säters IF, men i övrigt så har han inget med dömning att göra här hemma. Sen dömer brorsan och mina två halvsystrar också. Det är väl brorsan och jag som kommit längst på vägen. Jag tror brorsan har haft uppåt 10 matcher i superettan som assisterande i år.

- Om du behöver ”lufta” en match, blir det då med någon av dem du gör det?

- Nja. Ja. Eller lufta och lufta. Farsan är för snäll, men jag vet ofta när jag själv gjort fel så säger han alltid ”Äh, släpp den där och gå vidare nu”. Men ja, farsan försöker kolla på alla matcher så vi diskuterar en hel del fotboll, absolut. Han har sina utstakade grejer som han stör sig på och det kan vara publik, spelare eller annat. Vi diskuterar mycket annat än bara min prestation.  Ibland kan jag hetsa i gång honom på sådana småsaker som gör honom lite förbannad, men som vi skrattar åt sen och så släpper vi det och går vidare.

 
- Vad tror du bidrog till att det gick så snabbt för dig?

- Bra start av min karriär med många som stötte mig i tidig ålder, förutom farsan så var Leif Sundell min mentor på vägen upp. Vi har och hade mycket kontakt, Leif och jag. När jag slutade spela så var tanken från min sida att jag skulle uppåt snabbt. Sen är varje match viktig. Varje match är viktig och viktigt att sälja in sitt varumärke, sina beslut och det krävs 100% insats varje gång. Jag har alltid haft den inställningen, både för match och träning. Jag vet vad jag ska göra och gör det ordentligt. Sen kan andra faktorer spela in runt om, men då gäller det att bita ihop och köra. Så länge man gör sitt bästa och jobbar hårt så kommer man nå framgång. Det pratar vi också om mycket i vårt Team. Vi fokuserar inte på de felaktiga besluten, utan går vidare. Vi gör mycket tillsammans och har mål tillsammans. Vi vinner alltid tillsammans! En bra egenskap jag har är att få med mig folk och det har också hjälpt mig på vägen.

- Motgångar då? Skador eller annat?

- Nej, egentligen inte. Jag bröt armen när jag skulle göra min andra allsvenska match. Det var surt, men var bara borta två veckor. Inga mer större motgångar och jag är superglad att jag fick chansen att döma högt upp så snabbt och tidigt. Jag kanske inte hade den erfarenheten som en del andra och jag var ganska ung och ville jobba på. Misstag gjorde jag och ibland kom det käftsmällar där kanske en med mer erfarenhet kan hantera de misstagen jämfört med en ung domare. Jag tycker dock att jag hanterade de situationerna bra, men jag har också lärt mig mycket på den vägen. Alla domare går igenom perioder när det går emot, det är som med en forward ungefär. Ibland kommer målen och man får det bara att funka och ibland inte. Så är det att vara domare också, ibland bara flyter allt på och man slipper de här 50/50 besluten. Då ska man fortsätta och jobba ännu hårdare. Sen när man kommit förbi en tuff period, samma sak där. Fortsätta jobba för då får man med den situationen och erfarenheten i ryggsäcken. Det krävs erfarenhet för att bli en bra och bättre domare.

- Vad är nästa mål och/eller dröm inom domaryrket?

- Jag, eller nej, vår vision, mitt Team alltså… Vi ska uppåt och vi satsar mot den högsta nivån. Tar det däremot 1 år, 5 år eller 8 år spelar inte så stor roll, men vi ska dit. Jag har dömt Europa League och Nations League. Kollar man på klubblagsturneringar så är det Champions League, som är nästa steg just nu.

- Fritid då, andas du lika mycket fotboll då, ihop med familjen eller hur ser det ut?

- Det har förändrats en del. Innan jag hade barn så bokstavligen slukade jag fotboll varje helg, Varenda lördag från klockan 12 till 23. När jag fick barn har man fått omprioritera lite. Det blir mer lokalfotboll, än vad det blir på TV nu. Sen missar jag såklart inga stora matcher, men just nu är det mer lokalfotboll. Barnen kan hänga med och man kan springa fritt med barnen. Man hinner se lite fotboll, men mer fokus på barnen.

- Som domare, är det stora skillnader på att döma internationella matcher kontra allsvenskan?

- Ja, det är det väl ändå. Det är mer possession-spel och när det väl går snabbt så går det snabbt. Som domare tycker jag det är mer ”blås-och-stick” samt lite mer kroppsspråk och auktoritär stil. Det är min uppfattning jämfört med min stil och allsvenskan. Fotbollen är dock densamma och vi gör lika bra jobb oavsett om vi dömer på Strömvallen i Gävle eller på en stor arena i Österrike, där vi var förra veckan. Alla matcher kan vara lätta och alla matcher kan vara svåra. Gäller att ligga före i huvudet.

- Den största matchen du dömt, eller som du är mest stol över?

- Enkelt svar. Vi dömde U21 i våras och vi fick döma semifinalen mellan Spanien och Portugal. Det var riktigt roligt hela turneringen och den var viktig för oss som Team. Det gick bra för oss och hjälper oss på vägen, samt att vi fick bekräftat att vi klarar av den nivån.

- Egenskaper hos en domare då? Domarrollen vad innebär den för dig?

- Domarrollen innebär att man måste vara tydlig, att man ser och kan hantera människor. Man måste klara av pressade situationer. I grund och botten ska vi bidra till att fotbollen och matchen blir så bra den kan bli. För att klara det måste man också ha en bra spelförståelse. Det viktigaste för en ny domare däremot är att man vågar ta lite plats, att man vågar prata med folk och att man vågar blåsa i pipan högt som tusan! Sen är det viktigt att man är engagerad och springer, då köper de flesta ens beslut – att man faktiskt gör så gott man kan. En viktig aspekt för alla domare oavsett nivå är att man kan säga att man har fel, att man ber om ursäkt för att man kan ha gjort fel – då köper de flesta spelare det. Ödmjuk men bestämd är en bra domare enligt mig.

- En typisk vecka under säsong för dig. Kan du ta oss snabbt igenom en vecka med Glenn?

- En typisk vårsäsongsvecka så dömer man antingen lördag, söndag eller måndag. Vårsäsong är lite lugnare. Dagen efter match tar jag det lite lugnt med padel eller någon aktivitet som är bra för återhämtning. Sen kör jag minst två bra löppass per vecka. Jag tycker det är roligare att springa än vad det är att hänga på gymmet. Jag och min fyscoach diskuterar det där mycket. Sen beror det mycket på vart man är och dömer, ibland är det tre resdagar och då ser det annorlunda ut. En höstsäsong däremot är det dubbla matcher och då blir det mer att slicka såren och köra lättare återhämtning så kroppen är pigg för de matcherna.

- En matchdag då, matchuppladdning. Ta oss kort igenom en sådan.

- Ja, vi försöker alltid göra samma sak. Vi samlas 2 timmar och 15 minuter innan matchstart, med hela Teamet. Jag försöker antingen ha ett dagrum där jag kan vila samma dag som matchen eller om det är en lång resa så åker jag dagen innan. Så att jag får samma uppladdning och lugn och ro i mitt sinne. Sen kör vi genomgång med Teamet i kanske 20 eller 30 minuter. Jag har samma alltid samma assisterande med mig och vi försöker bygga upp en matchplan, men också en känsla och ett Go. Sen åker vi till arenan 1,5 timme innan matchstart. Vi inspekterar planen och går in och byter om. Sen värmer vi upp. Vi går alltid ut 36 minuter innan matchstart och in i omklädningsrummet igen 16 eller 17 minuter innan. Sen går vi ut och kör! Efter matchen har vi alltid genomgång med observatör och oss själva. Vi går igenom vad vi kunde gjort annorlunda och främst då i mer samarbetssituationer och vad vi säger i headset. Det är bara vi som vet vad vi säger och det pratar vi mycket om efter matcherna.

- Fotbollsspelare har ju ibland lite udda saker för sig inför match med material eller saker som måste vara exakt samma. Har du eller någon annan domare något sådant konstigt för er?

- Jag kör alltid tre dubbelknutar på skon… skosnöret är för långt och sen stoppar jag ner det i skon. En assisterande domare i mitt team brukar mumla sitt mantra i 30 sekunder med en handduk över huvudet. Vad han säger vet jag inte, men han mumlar med sig själv i 30 sekunder. Den är väl ganska originell, och det funkar för honom. Sen som Team brukar vi alltid dunka lite musik och ta det lite chill, men ju närmare vi kommer så blir jag en som mer pushar och står nästan och skriker ord till oss, som betyder något för oss.

- Lite material då! Klocka, kör du en eller två? Och sen vet jag att du kör dubbla svettband väl?

- Klocka kör jag en Polar som har vi med förbundet, som mäter allt, både hur långt vi springer och puls. Dubbla svettband har jag alltid haft, har alltid varit så. Fram till för två år sen, eller något, så körde jag också alltid långärmad. Även då hade jag dubbla svettband under tröjan. Varför vet jag inte, det är bara jag. Sen svettas jag mycket, haha.

- Du är engagerad i unga domare i Borlänge. Finns det någon nyckel eller faktor som gör att vi kan få fram fler domare?

- Här i Dalarna har vi egentligen inget problem nu med att utbilda domare. På 7 mot 7 sidan utbildar vi 300 per år. Vi försöker stötta så mycket det bara går. Det behövs domaransvariga i varje förening som stöttar och bryr sig om sina domare, då kan vi få fram fler domare. När vi kollar på dem och följer upp så tycker de unga domarna att domarrollen är kul. Jag ser inga större problem bland de unga domarna, däremot när det blir 11 mot 11 så uppstår det någon form av vakuum. Det finns för få som då bryr sig om de som är nya och det behövs jobbas med de yngre domarna bättre. Som det är nu, att gå en digital kurs på en eller två dagar och sen ut och döma fotboll – Nej, så enkelt är det inte. Det hade jag inte klarat av! Man måste ha en som pushar en och vägleder en. Det är inte enkelt att vara domare, fotbollen blir tuffare när man kommer upp i åldrarna och det blir ett hårdare klimat. Då behöver man någon som bryr sig om en.

- Okej, om vi pratar seniorfotboll och det du nämner, det hårda klimatet då. År 2020 och 2021 kom det rapporter från många distrikt i Sverige om domarbrist. Ångermanland, Skåne och även de allsvenska domarna kom det nyheter ifrån. Vad tänker du?

- Jag är inte förvånad om vi säger så. Domarna ska ha respekt men det är svårt för de nya om de inte får hjälp. Det är där den onda spiralen börjar på något sätt. Jag vill dock poängtera att det som varit har varit, nu måste vi jobba framåt. Vi behöver fler domare som blir kvar, hur gör vi det och hur kan få det så bra som möjligt? Hur kan vi få det stimulerande för alla dem? Där måste alla vara med, även vi elitdomare som kan vara förebilder och hjälpa till att stötta och ta ansvar. Alla har ett ansvar och vi kan inte sitta på arslet.

- Vi hoppas du når målen och dömer länge, såklart! Den dagen när du slutar döma dock. Vad gör du då istället?

- Jag vet att jag kommer vara kvar inom fotbollen på ett eller annat sätt. Sen hur, det får vi se. Fotboll är lite av mitt liv och där kommer jag finnas kvar.

Vi avslutar med tre snabba, är du redo?

1. Bästa domaren du dömt med?
   Jonas Eriksson
2. Bästa spelaren du dömt?
   Får bli två, Messi och Ronaldo. Som fjärdedomare
3. Vilken färg saknar du eller drömmer du om på domartröjan?
   Den är svår. Men jag gillade Macroons Rosa. Däremot saknar jag nog mer samma färg på strumporna som på tröjan. Det saknar jag i Sverige. Det är snyggt! 

Tack Glenn och lycka till!