Foto: @kauffeldtfilip på Instagram

Intervju med fotbollsdomaren Jovan Krsmanovic

Jovan är en rutinerad domare som idag dömer i division 1 och går även som fjärdedomare i Allsvenskan. Han har också varit elitdomare i Futsal, men har nu valt att bara döma fotboll utomhus. Ja, ni hör - en rutinerad domare. 

– Tja Jovan! Du dömer ganska högt upp i seriesystemet i Sverige. Kan du berätta vilka nivåer du dömer? 

– Tjena. Jag dömde Futsal i 6 år och inför förra säsongen så slutade jag med Futsalen. Jag kände att det blev för mycket och det som fick mig att ta det beslutet var framförallt nu när våren kommer och man ska ut på gräs och alla de där härliga känslorna kring match ska komma, de där känslorna var inte riktigt där för mig. Man körde hela sommarhalvåret och vinterhalvåret. Nu med lite paus och vila under vintern så känner jag mig mer taggad igen. Jag dömer division 1 i Sverige och det är mitt andra ordinarie år i den divisionen. Jag går också som fjärdedomare i Allsvenskan och Superettan. 


– Snyggt. Det låter som att fotboll är en stor del av ditt liv, även om du pausar lite under vintern nu. 

– Ja. Jag har funderat mycket på det här kring fotboll. Verkligen. Och jag tycker detta är riktigt roligt. Det är sällan jag har tråkiga matcher och fotbollsklubbar jag besöker nu är proffesionella. Gör man sitt jobb, oavsett nivå, och man går in för det så blir det roligt att döma.


– Hur är det att döma division 1 ena veckan, gå fjärdedomare i Allsvenskan och Superettan den andra veckan och sen döma som huvuddomare igen? 

– Det är en bra kombo tycker jag. Division 1 är en riktigt rolig serie i Sverige, för det svänger mycket där. Det är fullt med talanger och vad som helst kan hände i den serien känns det som, det är bra fotboll helt klart. I Superettan och Allsvenskan är det mer stängda matcher och en annan taktik. Det krävs mycket tid och varje match blir väl ungefär 10 timmar med resa och allt, sen träning på det där jag har dialog med fyscoach och schema dag för dag. Men som sagt, jag tycker det här är riktigt roligt. Förra året hade jag få fjärdedomare-uppdrag och man kan väl enkelt säga att jag dömer ungefär var tredje eller fjärde match som fjärdedomare. 


– Om vi backar bandet nu, när vi vet lite nuläge. Har du koll på när du började döma och varför? 

– Haha, jag är lite osäker på den. Men jag gissar på 2007-2008. Och varför jag började döma kommer jag ihåg jättetydligt. Jag började som föreningsdomare och spelade i den klubben. Jag var en lovande talang i division fyra. Eller något sådant! Jag tror jag var 16 när jag började spela i A-laget. Föreningen hade då krav på att vi skulle döma ungdomsmatcher, alltså alla i A-laget skulle göra det. Och givetvis så kom de äldre grabbarna undan med det och vi yngre fick göra det. Jag tyckte det var roligt då och det var en jäkla utmaning. En situation jag kommer ihåg var när det blev ett inkast, och jag funderade på om jag skulle vinka till det laget som har inkastet, eller åt andra hållet. Jag hade inte koll alls där och då, men det gick bra. Sen dömde jag föreningsdomare i två år kanske och sen gick jag vidare till distriksdomare. Det var en vän till familjen som tjatade att jag skulle gå vidare. Jag ville egentligen satsa på fotbollen, som spelare då. Sen sa jag typ, OK, jag går utbildningen då och minns att jag hade endast 4 rätt på regelprovet av 13 frågor. Godkänt är 11 rätt. Omprovet var också svårt, men jag fick godkänt åtminstone. 


– Och vidare därifrån då? Från division 6 till division 1.

– Jag dömde division 6 och ett par andra serier, men dömningen var fortfarande inom fotbollen för mig andra prio. Mitt lag som jag spelade för gick upp i trean och då är det ändå seriös nivå. När jag sedan flyttade till Jönköping 2013 så tänkte jag att nu kör vi ett nytt kapitel i livet och satsar på saker som kan generera något i framtiden. Då bestämde jag mig för att satsa på dömningen. Eller satsa och satsa, men jag bestämde mig för att gå in för dömningen mer. Jag är ordentligt mycket tävlingsmnänniska och kan inte göra något halvdant. Det går inte. Är det match så är det oavsett division och jag har alltid gått in för det, men nu när jag inte spelade längre så tog dömningen upp mer av min tid och tankar. Det tog fart i Jönköping och jag har klättrat en division i taget fram till de sista två-tre åren där det var en tröskel mellan division två och tre. 


– Under den resan, från division 6 upp till division 1. Är det något i din domarroll som du tänkt på, som satt sig kvar i hjärnan eller saker du tänker på? 

– Ingen speciell situation eller sådär. Men däremot när jag åker till och från matcher så tänker jag otroligt mycket på "tänk om det här händer" eller "vad ska jag göra om det här uppstår". Då ringde jag till någon i domarklubben och frågade "alltså, vad gör jag om det här händer?". Jag har till och med ringt i halvlek två eller tre gånger för jag blev så osäker på Om en speciell sak skulle uppstå. Lite oroskänsla, fast ändå inte. De tankarna snurrade mycket i mitt huvud under den första delen av min dömning. Nu är man så välutbildad på de sakerna och jag har sällan regelfunderingar innan eller efter match. Nu tänker jag mer på vad kan det bli för typ av match, man har alltid en känsla av det och man vet vart lagen ligger i tabellen. Utifrån det sitter man och bygger upp en förväntad bild av matchen och oftast så stämmer den bilden, men man får ha en back-up plan om det inte blir som man tänkt sig. Just själva matchbilden.


– Du var ny domare en gång i tiden. Men till alla nya domare som finns där ute idag och har den där oroskänslan kring regler, matcher eller andra saker. Har du några tips eller saker du skulle vilja skicka till dem?

– Jag tänker främst på fysiken. Fysiken är populär att prata om idag, inom domarrollen och det ska vara självklart. Det borde varit så i alla år egentligen. För att kunna döma fotboll så måste du kunna se saker och ting. Man behöver kunna se människor, spelare och ledare. Man behöver också kunna se situationer innan de uppstår och hinna tänka massvis med saker däremellan och ta action på det. Det är väl det grundläggande för att vara domare. Men jag tror att man behöver vara ödmjuk. Det är inte så allvarligt om man gör fel, det gör man. Ett av mina tips är det som jag gjorde mycket, våga fråga andra kollegor. Man får en gemenskap med andra domarkollegor när man börjar döma och man byter ut information med andra. Att domarklubben har någon messengergrupp eller sms-grupp där man kan ställa frågor om situationer, matcher och saker som hänt eller kan hända. 


– Nu dömer du inte Futsal längre. Men är det något du tar med dig från det sättet och tänket att döma, till utomhusmatcher? 

– Ja! Helt klart. Från Futsalen kan man ta med sig jättemycket till fotbollen och framförallt det här med matchledning och att vara effektiv med sin dömning. Att man gör det man behöver göra, man är kort och tydlig. När jag började döma Futsal så började jag i division 4 och efter jag börjat döma Futsal, så tog det ordentlig fart med fotbollen utomhus för mig. I fotbollen hade jag fysiken och var ofta på rätt plats, men det som jag inte hade utvecklat så mycket då var matchledarskapet och tryggheten. I Futsalen så är det så intensivt och de är på varandra konstant hela matcherna. Man lär sig agera snabbt och att vara förberedd på saker, på ett annat sätt. När man efter en säsong i Futsal gick ut på stor plan och döma så tyckte man att allt gick i slow-motion. Jag kunde se mycket tydligare vad som kommer att hända. Det kan jag verkligen rekommendera! Kombinera det om du har möjlighet. 


– Vad har dömningen gett dig hittills i livet Jovan? 

– Oj, så mycket. Det har utvecklat mig som person ordentligt mycket. Man blir van att stå i centrum, att ta obekväma beslut, att få skit i bland, att bli skälld på, att skälla på andra. Allt det som ingår i domarpaketet gör att man tar med sig allt som lärdomar till den privata sidan av livet. Det är jätteroligt att åka iväg och man får vänner för livet, absolut. Men det största med dömningen är nog den personliga utvecklingen. Det är domarbrist överallt och man läser mycket om det. Jag vill skicka med till nya domare som funderar på att börja eller sluta. Tänk på att man kommer ha så mycket nytta av att vara domare. Som domare får man också komma ut och se mycket som man annars inte hade sett, mindre städer, större städer, resor till och från match och gud vad roligt jag har haft i den här domarrollen och har fortfarande.


– Du har varit en del av fotbollsfamiljen i hela ditt liv Jovan. Tror du att du, på lång sikt, kommer att fortsätta vara det? 

– Utan tvekan! Jag älskar rollen som domare, men den dagen jag slutar döma så tänker jag att det vore kul att spela lite i division fem eller något. Och jag kommer garanterat att vara en del av föreningslivet, domarroll eller inte, men jag kommer vara där när barn, släkt och familj spelare - utan tvekan. 


– Bra avslut på den här intervjun tycker vi Jovan. Fint att du tillhör fotbollsfamiljen och vill fortsätta göra det framåt också. Lycka till med dömningen det här året.