Foto: @vaisanen.nu på Instagram

Intervju med fotbollsdomaren Gabriel Butros 

Gabriel är en ung, lovande och rutinerad fotbollsdomare med ambitioner att nå högre upp. Han är aktiv i Jönköpings Fotbollsdomareklubb och hjälper till med deras fadderverksamhet, mot nya domare för att stötta dem ännu mer när de börjar döma. Vi satte oss ner med Gabriel för att diskutera hur han började döma, vad han tror om domarrollen och hur han ser på domarbristen som det nu kommer rapporter om från många håll.

– Vi har lite koll på dig Gabriel och du har precis tagit examen eller hur? Berätta mer om dig själv!

– Ja, jag har tagit kandidatexamen och pluggar civilekonom som går över fyra år. Våren som var så har jag haft valbara kurser och valde att skriva en kandidatuppsats vilket gör att jag nu då fick en kandidatexamen. Vilket gör att om jag vill så kan jag vara klar nu och leva rövare, haha. Eller så fortsätter jag ett år till och får min fulla civilekonomexamen, vilket jag tänker göra. Jag ville bredda mig och öka chansen till framförallt ett bra sommarjobb och bygga vidare därifrån, vilket jag även fått och ser mycket fram emot det jobbet.


– Härligt, grattis till det. Du har ett annat jobb också, eller hobby, som fotbollsdomare. Hur började det?

– Ja, jag ser det absolut som ett extrajobb. Jag började döma som föreningsdomare när jag var 14 eller 15 år om jag minns rätt. I föreningen var man tvungen att göra någonting för att hjälpa verksamheten där vissa dömde och jag tyckte det var väldigt roligt. Jag tyckte det var kul, man fick en liten peng för det, man tränade och hängde på fotbollsplanen ännu mer och man blev en ännu större del av fotbollen. När jag blev äldre och började gymnasiet så fick vi ett tufft schema och slutade väldigt sent och då hann jag inte till mina fotbollsträningar och kände att fotbollen, som spelare, inte varit lika kul på sistone. Jag ville verkligen inte lämna fotbollen helt och hållet och kände samtidigt att dömningen är roligt så jag stannade kvar i det lite och körde något halvår till som föreningsdomare. Därefter så sökte jag mig till distriktet för att ta nästa steg och bli distriksdomare. Vid den tiden hade rekryteraren en önskan att man var 18 och hade körkort, men jag fick gå Steg 1 vintern 2017 när jag var 17 år och efter årsskiftet blev jag godkänd och fyllde 18 så jag var redo att döma för fullt. Den sommaren åkte jag och dömde på Gothia Cup, en fantastisk vecka som avslutades med en A-final på Gamla Ullevi. Herregud vilken rolig vecka det var där, som domare på Gothia! Sen har jag dömt sedan dess. Det har gått bra och det har varit väldigt kul samtidigt som det gått uppåt för mig. Året därpå blev jag uttagen till steg 2 utbildningen sommaren 2019 som den också var på Gothia Cup innan corona slog till. 2020 fick jag testa på division fyra som huvuddomare, och sedan 2021 har jag varit ordinarie i division 4.


– Många domare har minnen eller speciella händelser från sin tid när de började döma. Har du något du vill dela med dig?

– Jag tror inte det, utan jag tänker mer på helheten när jag var föreningsdomare. Jag tyckte verkligen det var riktigt roligt att döma där och då. Min bror dömde, och dömer fortfarande, så jag visste lite innan jag började döma. Men när man kom till matcherna, man hälsade på nya ledare och spelare, fick känna på föreningslivet ännu mer. Man hade också alltid klara och tydliga mål, nya mål hela tiden. När man dömde 7-manna så ville man döma 11-manna. När man dömde 11-manna fotboll så ville man döma de äldre och så vidare. Så mitt minne av att börja döma var nog att jag tyckte det var så roligt, jag gick verkligen in för det och man blev engagerad. Jag kommer ihåg vissa helger där att jag såg nästan mer fram emot att gå och döma en match än att gå och spela en match. 


– Du säger att du såg fram emot att gå till match då. Hur är känslan nu, sitter det kvar?

– Den är likadan, helt klart. Det märker man speciellt under vintern när man inte har någon fotboll alls. Jag har bokstavligen skakat i kroppen och ser fram emot matcherna lika mycket än idag, om inte ännu mer. Det spelar ingen roll för mig om det är en division 4 herrar, divsion 2 på linjen eller damer division 1 det är riktigt kul att komma ut och träffa människor. Det är roligt att komma iväg och nu blir matcherna lite längre. Jag bor i Jönköping men kan ha matcher i Vimmerby, Växjö eller som nu härom helgen när jag var i Malmö för division 2 match. Man åker i team, med vänner man känner bra nu och får se mycket nytt och lära känna nya människor. 


– Vad är det som gör att den känslan blir ännu starkare då? Vi gräver lite djupare Gabriel.

– Jag tror det är att man alltid kan bli bättre och det finns alltid något man kan finslipa på. Hur bra match du än gör som domare så kan du alltid ta med dig något som du kan tänka annorlunda kring eller göra lite bättre. Visst, jag är i division fyra som är nedre mitten av divisionerna men det börjar bli mer seriöst. Men... det finns ju många divisioner över det här som jag vill klättra upp till. Det är nog mycket det som gör känslan amazing. Nu är det nästa match, nästa utmaning och nu är det en ny chans att träna och förbättra något mer. Jag ser fram emot varje ny match. 


– Sedan du var föreningsdomare, vad har du jobbat med och förändrat mest som domare?

– Jävlar du. Det är en svår fråga, för det är så mycket som har förändrats helt klart. Jag skulle nog inte säga det här med proffessionell för det försökte jag vara redan då, även om det är på en annan nivå nu såklart. Min bror sågade mig en gång då, tidigt, och han sa "det spelar ingen roll om du dömer de minsta pojkarna. Du ska komma hit i tid och vara proffesionell". Det har alltid följt med mig. Den största skillnaden och som jag tränat mycket på är att vara matchledare och leda matchen. Den här teatern, om vi kallar det så, där man lär sig att leda en match och lära dig hur du ska släcka vissa bränder och tänka till när du ska prata och när du inte ska prata. Det är något alla domare ständigt utvecklar tror jag och som jag fortfarande tänker mycket på. 


– Är det teater då, att vara domare? Eller är det egenskaper man utvecklar som domare? För du blir väl inte en annan person bara för att du dömer?

– Nej, det är en viktigt detalj! Det är svårt att träna på att vara matchledare, men det gör man genom att lära sig av misstag eller tänka till hur situationer blev när man säger si eller så. Men i grund och botten tror jag att alla kan utveckla sin egna personliga egenskaper och det är i dem matchledningen ligger. Dina personliga egenskaper och de kan man alltid utveckla som person. Största skillnaden mot att vara ny eller ung domare till nu är nog att man lär sig hur man ska använda sina egna personliga egenskaper. Man lär sig att växla mellan att veta när man ska höja rösten och ryta till eller inte säga något alls eller veta när man ska ta en erinran eller förklara något lugnt och fint. Visst, vi kanske kallar det teater ibland, men som du säger så är det ju inte teater att man blir och är ingenting annat än sig själv som domare. Utan man använder de egenskaperna man har och man använder dem på olika sätt. För att svara mer på förra frågan så nog det en av de största utmaningarna att lära sig hantera arga spelare och lugna ner situationer med hjälp av dina egenskaper. Till exempel så blåser man inte bara pipan utan man blåser i pipan, säger något, använder kroppsspråket samtidigt, är på rätt position och säljer in sitt beslut med allt det där. 


– Domare har ofta mycket annat att tänka på också. Man jobbar, har familj, dömer flera matcher i rad, man pluggar med mera. En spelare likadant. Vi alla är bara människor och kan vakna på fel sida ibland eller ha mycket annat att tänka på. Har du reflekterat något kring detta som domare?

– Ja, det har hänt mig flera gånger när dömt i de lägre divisionerna och som jag också fått som feedback från observatörer och andra. Att lära sig att "Tagga ner" som domare är en viktig egenskap. Det är något jag har blivit mycket bättre på senaste året. Jag är en energirik person och ibland behöver jag dämpa det för att det inte ska bli för mycket. Har man en dålig dag och en i publiken, en spelare eller en ledare som skriker på en hela matchen så blir man arg, vi är bara människor. Då kanske man ryter tillbaka, men det kanske man inte ska göra. Att lära sig behärska det och lugna ner situationer, istället för att elda på dem är viktigt som domare. 


– När man är i de här situationerna när någon skriker lite för mycket på dig som domare. Vad kan man tänka på mer då? Är det något man kan göra för att inte hamna där? Både innan, under och efter match.

– Förebygg, förebygg och förebygg och ha en gameplan. Om man kan. Är det någon som skriker på dig i matchminut 60 så betyder det att du kanske har missat något i matchminut 10. Då kanske de tror eller tycker att vi har tillåtelse att spela på den här nivån idag, eller att det är okej att skrika på domaren idag. Jag brukar vara väldigt noga med mina assisterande och i mitt team, med att nästan alltid säga "det första olämpliga uppträdandet vi ser eller hör, tidigt i matchen, det ska vi nypa på direkt! Vi ska inte släppa en sådan sak tidigt". Gör man inte det så förebygger man inte och de tänker och tror att det är okej att skrika genom hela matchen. Plocka sådana saker tidigt så slipper man det senare i matchen, förhoppningsvis. Sen när och om det ändå sker så gäller det att hålla huvudet kallt. Backa bak en sekund, pausa, och attackera inte direkt. Spring inte dit eller rusha inte dit, till spelaren eller ledaren. Man kan gå några meter för då hinner man lugna ner sig som domare och man hinner tänka på vad fan man ska säga och hur man ska säga det. Efter match är det också viktigt att ha en respektfull dialog. Vill en spelare ha en förklaring på en situation och de frågar, så brukar jag bjuda in till den dialogen om de har en respektfull dialog och det går att prata på en bra nivå. Vill de bara ha en förklaring så kan det hjälpa, men om de är där för att tjafsa eller annat så är de inte välkomna. 


– Du har ju en bror, Simon Butros, som också är domare. Har ni mycket tugg kring matcher och annat?

– Oh ja. Kan vi kolla på varandras matcher så gör vi det och där har vi högt i tak, verkligen. Där är vi inte särskilt snälla, utan väldigt högt i tak mellan brorsan och mig. Han kollade på mig som föreningsdomare och berättade att du ska se ut såhär, gör såhär och så vidare. Än idag gör vi likadant mot varandra, vi kollar på varandas matcher ofta och har en bra dialog mellan oss. För mig och han tror jag det är en viktig dialog för vi kan säga "det där var riktigt dåligt, varför gjorde du så" medan nästa kommentar är "fy satan så bra du gjorde det där". Vi är inte elaka mot varandra, utan vi gör det med respekt mot varandra för att vi ska utvecklas och bli bättre. Jag vet att han vill uppåt och han vet att jag vill uppåt. Vi har en hel del samma styrkor och svagheter, men vi är olika personer och dömer olika, vilket gör att vi även tycker olika och att få andras ögon på situationer och matcher är bra. 


– Du är med i Jönköpings Fotbollsdomareklubb, i styrelsen, kan du berätta mer om vad du gör där?

– Jag är med som fadderansvarig i styrelsen. Jag har varit väldigt noga med de som är faddrar, som då hjälper de nya domarna, att deras uppgift i år är att jobba stenhårt för att få de nya domarna att stanna. Vi, och många andra domarklubbar, har haft extrema problem med att få de nya domarna att stanna kvar och fortsätta. Vi får in hel del nya domare och intresseanmälningar. Problemet är inte att vi inte får in domare, utan problemet är att vi har för många domare som hoppar av efter ett år. Då har vi identifierat att vi har svårt att hålla kvar andraåret domare. De dömer ensamma 90% av tiden, de får inte tillräckligt med stöttning från andra domare eller folk runt om, de har för få observationer och de kanske inte kommer in i domarklubben på samma sätt. Min uppgift är att se till att faddrarna, alltså de rutinerade domarna som hjälper de nya, har en bra dialog med dessa nya domare. Ni ska hjälpa dem in i klubben, i den bästa av världar så ska ni prata lite med dem varje vecka och kolla läget, på våra möten så ska ni se till att de är med i dialogerna och i det sociala kring vår gemenskap och att ni också ska titta på den nya domaren bara för att känna att man blir sedd. Att man hjälper till med regelfrågor på telefon, bolla något tips i halvlek och efter match. Helt enkelt att få de nya domarna att känna att de blir sedda och får stöttning. Ihop med detta gör vi lite andra saker som underlättar för faddrarna till exempel höja lite arvode för de lokala domarobservatörerna, LDO som vi kallar det, vilket gör att vi får fler LDO. Det i sin tur gör att man har oftare möjlighet att kolla på en match där man är fadder till en domare eftersom vi får fler LDO i verksamheten och att man inte ska kolla på två matcher och döma två matcher per vecka. Det blir för mycket. Som fadder får du också en symbolisk summa för det du gör, reducerad medlemsavgift och det har gett resultat än så länge. Vi har fler LDO i Jönköping än på länge och vi går emot trenden lite hos andra klubbar. Vi hoppas att detta speglar av sig i att fler nya domare stannar kvar. 


– Snyggt! Sista frågan innan vi avslutar. Hur går tankarna för dömningen med dig framåt Gabriel?

– Jag är född -00 och ska jag vara helt ärlig så har jag just nu inga stopp i mina mål. Jag vill ta mig så långt det bara går. Jag fick den frågan häromdagen av en kompis "om du hade fått döma i Allsvenskan och vara FIFA-domare, hade du kunnat tänka dig att göra det på heltid?". Utan tvivel svarade jag, det hade varit en dröm. Målet är att ta sig så långt och högt upp det bara går som domare och det är Allsvenskan jag satsar på och då är det bara att köra på. Det gäller att träna, att ligga i och att göra rätt saker så att man är förberedd. 


– Tack Gabriel. Intressant och vi önskar dig lycka till framåt!


Foto: @marcusvilsonfoto på Instagram