Intervju med fotbollsdomare Simon Petersson

Simon Petersson är en passionerad fotbollsdomare från södra Sverige och delar med sig av sin resa som domare och insikter nedan. Från att ha spelat själv till att bli en engagerad domare med tydliga mål, berättar Simon om betydelsen av ledarskap på planen. Han delar med sig av sitt fokus på att göra varje beslut förtroendeingivande och hur tålamod är nyckeln för både spelare och domare i hektiska matcher. Genom att vara ödmjuk och samtidigt självsäker skapar Simon sig acceptans och förutsättningar för att leda matchen på bästa möjliga sätt. Läs hela intervjun nedan.

– Hej Simon, du är fotbollsdomare, men vad gör du mer än att döma fotboll?

– Jag pluggar andra året på Malmö Universitet och läser IT/Ekonomi. Jag gjorde färdigt militärtjänst och lumpen och började plugga direkt efter det. Gjorde min gröntjänst i Halmstad som luftvärnssoldat.


– Kan du berätta lite kort om hur du började som fotbollsdomare?

– Jag spelade fotboll fram till jag fyllde 15 år och i min årskull så var vi helt plötsligt 2 spelare kvar och vi fick mer eller mindre välja om vi ville spela med de som var ett år yngre eller gå upp till a-laget. Jag valde att gå upp till seniorerna, då i division 6 och jag personligen tyckte väl inte att engagemanget från domarna var så sprudlande om vi säger så. Jag tänkte samtidigt att jag skulle fixa ett extrajobb och varför inte som domare då? Jag tänkte att jag ska visa de där gubbarna vart skåpet ska stå. Jag ska visa hur viktigt det är att vara engagerad och vilken skillnad det kan göra för matchen.


– Kollade du upp detta själv eller var det någon som hjälpte dig att börja?

– Jag dömde som föreningsdomare innan detta i klubben där jag spelade och de ansvariga där tipsade mig om steg 1 utbildningen och de ville att jag skulle gå och testa, så får man se därifrån om det är något som passar mig. Så den kursen, distriktskursen, gick jag årsskiftet 2018/2019. Och sen var jag uttagen till Steg 2 och Gothia 2020.


– Som fotbollsdomare behöver man vara bra på många saker. Vad är Simon bäst på?

– Att leda med exempel. Mitt engagemang syns i alla småsaker som inkast, stora och små beslut – vartenda beslut helt enkelt. Jag har som mål att det ska synas att jag vill vara där, att varje löpning och beslut är tydligt att jag vill vara där. Att folk ska tycka att han har en bra vinkel, en bra position och placering för att ta det där beslutet. Inte att jag har byggt upp en buffert för de gångerna jag har fel, utan att alla gånger jag fattar ett beslut så ska de besluten vara förtroendeingivande. Det är nog det jag anser vara det viktigaste för mig.


– Vad arbetar du med att utveckla mest då som domare?

– Det är varningsprocedurerna. Att välja när man ska göra en större procedur av en varning. Jag hade en provmatch nu sent på säsongen och där var det många solklara varningar, i min värld, både för vårdslöst spel och stopp av lovande anfall. Några av dessa spelare var så ensamma där, vid mig och situationen att jag valde att göra en snabbare procedur av dem. Men efter samråd med min observatör från den matchen att man ibland, inte alltid, men ibland behöver göra en procedur av varningen för att markera mer eller göra det tydligare. Det är vad jag jobbar med mest nu för att utveckla skulle jag säga.



– Vad tycker du spelare och ledare behöver utveckla eller tänka på mer?

– Egentligen… i grund och botten tålamodet. Att man orkar se den större bilden i en hektisk match. Att man orkar tänka efter en extra gång att det kanske blev rätt ändå. Det är lätt att man alltid går på instinkt och det blir hett och en aggressiv ton, just för att man kanske inte har lite tålamod. Man låter känslorna visa sig på det sättet. Att man generellt som spelare och ledare bör tänka på att ibland ha någon sekund extra tålamod tror jag hade blivit bättre för sporten. Det hade gett oss domare bättre förutsättningar men också roligare för publik, för fotbollen, för spelarna och alla runt om.


– Det här med tålamod. Gäller inte det för oss domare ibland också?

– Självklart. Att inte leta fel eller bli påverkad av spelare som anser att det ska vara varning i en situation, kanske endast för att den spelaren redan har ett gult kort till exempel. Det är varken något jag som domare kan ha med i bedömningen i den situationen eller för matchen. Är det varning så är det och är det inte varning, enligt mig, så är det inte varning. Här kan vi också tänka en sekund extra ibland. Absolut måste vi domare ha tålamod för att se en större bild ibland. Att vi till exempel jobbar med, som jag sa innan, varningsprocedurerna för att få till en så pass bra matchbild som möjligt och förebygga situationer som kan uppstå. Det är inte våra matchen, det är absolut ingen alls som är där för att titta på oss domare.


– Både spelare, ledare och domare gör massvis med fel under en match. Men hur skapar en domare sig bra förutsättningar och acceptans för beslut?

– Vara ödmjuk. Det finns inget som säljer in ett beslut bättre än att vara lite ödmjuk. 99 gånger av 100 så får man förståelse om man är ödmjuk och kan erkänna sina beslut. Det är väldigt ofta det inte funkar. Sen måste man ha en självsäkerhet i det, ihop med en liten del ödmjukhet. Man måste väl ändå som domare tro på sina beslut och de besluten man fattar tycker man är rätt. Där måste man börja. Sen får man självutvärdera där och då. Men återigen skapa sig de bästa förutsättningarna för att fatta dessa beslut. Du måste vara engagerad och ha en bra vinkel, närhet till situationen annars har du inga förutsättningar till att ens vara ödmjuk i en situation. Allt detta måste samspela på ett bra sätt.



– Har du ändrat något större beslut som domare någon gång?

– Ett stort beslut har jag ändrat på mig en gång. En provmatch i division fem. En defensiv frispark, medan min assisterande ville ha åt andra hållet. Det är en situation där anfallaren är på väg mot målet, precis utanför straffområdet, kollisionen eller smällen upplever jag sker samtidigt, men målvakten var på bollen först med handen. Jag blåser initialt och först defensiv frispark, men min assisterande är säker på att handen är på bollen först utanför straffområdet. Då ändrade jag till frispark till anfallande lag och målchansutvisning. Ett bra exempel där man kan behöva ta en sekund extra och ha lite tålamod.


– Vilken domaregenskap eller verktyg är viktigast enligt dig?

– Hmmm… Kroppen. Munnen och kommunikationen är viktig och kanske alla spelare hör vad du säger, men kroppen ser alla! Publiken ser den, dina kollegor ser den och spelarna på planen ser den. Visas matchen även på TV så ser man domarens kroppsspråk genom TV-rutan. Det anser jag är det viktigaste verktyget för att kunna utstråla självsäkerhet och framför allt engagemang. Finns många bra verktyg såsom pipa, headset, flaggor men vi får inte glömma bort vilka de viktigaste verktygen är, enligt mig, kroppsspråket och hur vi pratar. Både hur vi pratar med våra assisterande och alla som tittar på matchen. Man ska akta sig att luta sig tillbaka för mycket på hjälpmedel. Likadant som för spelare, ett par fotbollsskor är bra men det är med fötterna du spelar fotboll.


– Vad har du för mål med dömningen framåt Simon?

– Kortsiktigt så är det att bli uttagen till steg 3 innan jag fyllt 25. Får jag tänka lite fritt så vill jag nå Allsvenskan år 2029, 10 år efter starten, och det slutgiltiga målet att få döma VM efter det.


– Viktigt med mål! En kort sista fråga: Vilken färg på domartröjan är snyggast?

– De tröjorna vi har haft nu och den generationens turkos/ljusblå är riktigt snygg. Synd att det nästan bara är eliten som ”ska” ha den.


– Tack för detta Simon och lycka till dömningen!