Intervju med fotbollsdomare Amanda Karman

Amanda Karman började döma fotboll när hon var 12 år. Nu är hon 22 år och har dömt matcher på större arenor med fullsatta läktare och ska även göra sin debut som huvuddomare i herrfyran nu i vår. Häng med nedan på vår intervju med Amanda, läs vad hon tycker det bästa med att vara domare är och varför hon dömer fotboll.

– Hej Amanda. Varför började du döma fotboll? 

– Det var föreningen som jag spelade fotboll i som hörde av sig för att de skulle ha en årlig domarutbildning. Jag tror vi var tre tjejer från mitt lag som gick den domarkursen ihop då, det var för att vi var lite intresserade och ville. När jag var 12 år var fotboll mitt liv, vi hängde på planerna hela tiden och tänkte att om jag skulle börja döma har jag tillfälle att vara runt fotbollen ännu mer. 


– Hade du reflekterat något kring att vara domare då eller var det, som du säger, för att det var en möjlighet till att vara på fotbollsplanen ännu mer?

– Nej, jag hade inte reflketerat alls över det innan frågan kom om domarutbildningen. Men jag kommer tydligt ihåg att när jag väl fick frågan så kändes det självklart på något sätt. 


– De här 10 åren du varit domare nu, är det någon speciell match du tänker tillbaka på ibland?

– Jag har dömt i 10 år och varit distriksdomare sedan jag var 16 år nu. Så jag har dömt seniorfotboll i 6 år nu. Jag minns en match tydligt när jag var relativt ny och gick som assisterande i elitettan i en match där Hammarby spelade, på Hammarby IP. Hammarby hade då ett arrangemang att publiken och hejaklacken gick på dammatchen först för att sedan direkt efter ta sig vidare till herrmatchen. Då var det fullsatt och riktigt bra tryck på läktaren. Det minns jag väldigt tydligt och det var en rolig match på grund av den inramningen.


– Om vi diskuterar lite domarroll då. Vad är det bästa med att vara fotbollsdomare tycker du? 

– Det bästa med att vara fotbollsdomare är att man får vara delaktig i fotbollen och den världen fotbollen är i. Jag älskade att spela, men dömningen passar mig helt klart bättre och man får samtidigt vara kvar i fotbollen på många sätt. Jag får också extremt mycket energi efter en match. Det är ett jobb och jag får betalt för att döma. Jag brukar säga att om jag ska åka till mitt vanliga jobb och gå upp tidigt kan ofta vara kämpigt och motigt, men att vara domare är aldrig kämpigt eller jobbigt tycker jag. Det är aldrig kämpigt att ta sig till en fotbollsmatch. Det känns och är mer av ett fritidsintresse för mig att vara domare, samtidigt som det är ett jobb och jag får betalt för det. 


– Intressant! Om du till exempel jämför dömandet med att annat fritidsintresse, låt säga, cykla mountainbike. Att cykla i skogen kan man göra som fritidsintresse och tycka det är skönt och roligt. Där kan du väl också bara ta det lugnt ett pass och bara ge dig ut. Du kanske inte mentalt behöver vara där. Som domare måste du väl alltid vara med, mentalt förberedd?

– Ja, helt rätt. Man måste verkligen mentalt vara där. Det är inte som ett annat fritidsintresse eller träningspass där man inte mentalt behöver vara med. Som domare måste du både mentalt och fysiskt vara delaktig på planen när du ska döma, du måste vara väldigt närvarande. Jag tror också det är det som är roligt, att jag får energi av det efter en match. Man kan vara lite trött i kroppen men jag får ibland lite av en endorfinkick och energi efter en match. Delvis för att jag har sprungit mycket men också för att jag förhoppningsvis har gjort en bra match och känslan av att ha "vunnit" har vi domare också. 


– Bra matcher gillar vi! Om vi vänder på det då. Känslan av en dålig match som domare är det något som kan sitta kvar länge hos dig?

– Jag skulle säga att det är en bidragande faktor till att jag fortsätter döma, att jag kan släppa det ganska snabbt. Det är klart att det finns jobbiga matcher för att man har spelare och/eller ledare som inte håller med om domslut. Det kan jag släppa ganska snabbt, oftast. Däremot kan situationer där jag själv känner mig missnöjd sitta kvar lite längre ibland. Det händer att man efteråt tänker att "där skulle jag blåst straff" eller att man ser en situation på TV eller inspelning och man ser annorlunda på det då, då kan det ligga kvar hos mig till nästa match. Då försöker jag vända på det och tänka att idag ska jag inte missa samma situation och lägga mer fokus på om en sådan situation uppstår igen. 


– Du sa tidigt att när du var 12 år så bodde du på fotbollsplanen och levde för fotbollen. Gör du fortfarande det, känner du samma sak nu?

– Nej, det skulle jag inte säga. Dömandet gör att jag är kvar i det till stor del, men det är inte än så länge en 7-dagar-i-veckan-aktivitet. Det blir ändå att man lever lite för fotboll och dömandet, för man ska göra sina träningspass varje vecka och döma match. Hade jag till exempel inte dömt så hade jag fortfarande tränat, men tänkt annorlunda på upplägget. Så ja, nu när jag reflekterar över det så är fotboll och dömning en stor del av mig men inte på samma sätt som det var när jag var 12 år. Det är en livsstil att vara domare oavsett nivå. 


– Träning, matcher och livsstil att vara domare säger du. Tittar du på fotboll något också? 

– Ja det gör jag. Skulle min sambo få välja så skulle vi kolla hela tiden, haha. Jag trodde att jag kollade på fotboll hela tiden, men sen träffade jag min sambo som kollar ännu mer. Det är klart att det blir ett par matcher i veckan man tittar på. 

– Följdfråga på det. Kan du kolla på fotboll när du tittar på fotboll eller tittar du på domaren när du kollar på fotboll?

– Nej, jag kan verkligen inte kolla på fotbollen längre. Det är klart man kollar på matchen och fotboll i sig, men jag har verkligen bytt perspektiv där. Jag kollar jättemycket på domarna, rörelsemönster, kroppsspråk och tar kikar på en match från domaren synvinkel hela tiden. Det är saker jag tar med mig till mina egna matcher precis som spelare som analyserar matcher och tittar mycket fotboll, så tror jag många domare gör samma sak fast då i domarrollen. Det är ganska intressant när man får se sina egna matcher, eller andra, och man kan spola och se en repris fyra gånger om ibland och man fortfarande är osäker på om det är straff eller inte. Där och då ska du ta ett snabbt beslut som där och då ska vara så korrekt som det bara går. Det är svårt att vara domare ibland, när man inte ens kan tycka det är straff eller inte efter fyra repriser. 


– Du har haft någon annan intervju och där pratades det mycket om domarbristen som finns lite överallt just nu. Vad är det största problemet och orsaken till det tror du?

– Jag tror jag sa det på den intervjun också att jag tror det viktigaste är att få domare att fortsätta. De jag gick utbildningen med så är det ingen av de som har fortsatt att döma. Det är för många domare som slutar efter en match eller en säsong. Det viktiga är att få de som börjar döma, att stanna kvar. Det känns som att intresset är högt när utbildningarna är, men att det alltid faller bort så många efter det. Jag tror det behövs mer stöd här. Går du på din första match som domare utan stöd från förening, föräldrar, domarklubb eller liknande så blir det en tuff start redan då. Det är ingen som kan stötta dig efter matchen, det är ingen som kan se situationer eller domarrollen från den domarens synvinkel. Lägg på en ledare som inte är helt nöjd eller publik och föräldrar som inte är nöjda. Det är klart att den domaren inte fortsätter. Jag tror det är en av de viktigaste punkterna att jobba vidare med är att man tidigt får stöd och positiv feedback från förening eller domardistriktet. 


– Vi pratar ofta vad ledare, spelare, publik och andra kan hjälpa domarna med. Där behövs det helt klart mer och en förändring. Men vad kan vi domare göra och hjälpa till med då?

– Vi kan också hjälpa till, helt klart. Vi som dömer seniorfotboll behöver bli bättre på att stötta de yngre. Jag vet själv att när jag började döma så hade föreningen en domaransvarig eller en stöttepelare till mig. Helt klart en bidragande faktor till att jag fortsatte att döma där och då. Jag tror den personen stöttade mig som minst i fyra eller fem av mina första matcher. Jag som nu dömer högre upp kan visa engagemang och stötta de yngre men här behöver vi också få hjälp, forum, verktyg från distrikten och uppifrån mot de yngre domarna. 


– Tack för bra reflektioner kring det Amanda. Nu tillbaka till dig. För säsongen 2022, vad ser du fram emot?

– Jag ska göra min debut som huvuddomare i herrfyran som är det närmaste jag ser fram emot för den här säsongen. Jag har varit mycket assisterande i de divisionerna, men att vara huvuddomare är en annan sak. Det ska bli riktigt kul och jag ser fram emot det! 


– Det ser vi fram emot. Du är en av många domare som nu dömer med en av våra nya klockor. Vi vet att du har en S1 Pro klocka. Funkar den bra?

– Jag har haft den i bara två matcher och tidtagningen, eller matchfunktionen, fungerar väldigt bra. Jag har haft den och min Apple Watch samtidigt nu och jämfört distans och GPS, där de båda är väldigt lika. Jag är nöjd med S1 Pro och tidtagningen är enkel.

– Tack för detta Amanda. Lycka till med säsongen och framåt!