Intervju med elitdomare Oscar Johnson

Oscar Johnson dömer sin första säsong som huvuddomare i Allsvenskan, med provmatcher 2023. Vägen till toppen har inte alltid varit enkel. Från de första stegen som föreningsdomare i Dalby GIF till debuten i Allsvenskan har Oscar kämpat hårt för att förverkliga sin dröm. Genom åren har han utvecklat en stark känsla för spelet och en förmåga att analysera både sig själv och matcherna på ett djupare plan. I den här intervjun delar han med sig av sina erfarenheter, utmaningar och de nycklar som har hjälpt honom att ständigt förbättras som domare. Vi följer Oscar lite extra då han tidigare har använt vår Retro Pro klocka och har nu bytt till S1 klockan. Läs intervjun nedan för att få lite inspiration i din egna roll som domare.

– Hej Oscar. Du gör din andra säsong i Allsvenskan som huvuddomare. Kan du ta oss igenom känslorna innan, under och efter din första match i Allsvenskan förra året?

– Det var matchen Degerfors mot Elfsborg. Vad ska man säga? Det var enormt häftigt för mig. På något sätt en dröm som gick i uppfyllelse att få stå där som domare. Det ligger ett hårt jobb bakom under en lång tid och såklart är det superkul att döma fotboll, det är därför jag håller på med det. Men som med allt som man vill bli bra på så kräver det att man är dedikerad och massvis med saker runt om, men man får ett kvitto och kliva ut där som domare och göra debut. Det var enormt roligt.


– Som en dröm som går i uppfyllelse säger du. Har du tänkt och haft det som ett mål under en lång period?

– Nej, alltså… för mig har det alltid varit glädjen i grund och botten. Glädjen till fotboll, det är därför jag håller på och fortsätter som domare. Först var jag spelare, sen var jag lite tränare och under alla de här tidiga åren var jag också domare i min förening. Man är tävlingsmänniska och det är klart att man känner att man hela tiden vill ta steg. Det är en konst det där, med att ta steg och klättra uppåt. Ibland är det bra om det tar lite längre tid, om man är mogen för det. Det är så olika. Men för mig har jag nog aldrig haft några mål, såsom att nå till en viss nivå eller så. Mitt mål har alltid varit att bli bättre. Och blir man bättre så kommer det andra på köpet liksom. Om man presterar under en längre tid så går det uppåt, då kommer man få chansen i en division högre upp. Jag vill bli bättre, lära mig av mina misstag, åka med medvinden när man har det men sen samtidigt upp på hästen igen när det går tuffare. Det går tuffare för alla under vissa perioder, så är det bara. Då gäller det att komma starkare ur det.


– Du nämnde kort att du började som föreningsdomare. När började du där och kan du berätta lite om den tiden?

– Ja, det kommer jag ihåg, det hela började i Dalby GIF. Jag var nog 12 år, tror jag. Jag tyckte det var jättekul att döma som föreningsdomare. Jag spelade fortfarande, men det var något i mig som fastande redan då för det där med domare. Jag spelade ungefär fram till jag var 20 år gammal och det var väl ändå huvudfokuset då. Min dröm som fotbollsspelare i yngre åren var alltid att komma upp som elitspelare, men där vid 20 års ålder så insåg jag väl att ”nej, det kommer inte att gå”. Jag var inte tillräckligt bra. Då hade jag dömt parallellt i föreningen samtidigt som jag spelade och det året när jag skulle fylla 21 år så gick jag distriktsdomarkursen, steg 1. Då kände jag att dömningen vill jag köra fullt ut på, det här passar mig. För mig i början som föreningsdomare så minns jag att det gick lite dåligt i början och organisationen för oss ungdomsdomare var inte så bra fungerande då. Jag minns att jag alltid ställde klockan på lördagsmorgonen för jag visste att tränarna kommer att ringa mig tidigt för domaren som skulle dömt har inte dykt upp. Då slängde jag mig på cykeln och körde dit snabbt och dömde alltid minst 1 match, för domaren till nästa match hade de glömt också. Många roliga minnen från den tiden!


–  När du väl gick Steg 1 kursen då, hur kändes det jämfört mot föreningsdomare. Kände du ännu mer då att ”det här vill jag göra” och det gick bra?

– Vi hade folk som var ute på matcherna, tittade på oss och stöttade oss. De fångade upp mig som domare tidigt, kände jag, och det sporrade mig till att försöka bli bättre. Jag fick väldigt bra feedback då i början och det bidrog väldigt mycket till att fortsätta utvecklas som domare. Som föreningsdomare så dömde man och tänkte inte så mycket på det, men som distriktsdomare så tänkte man hela tiden mer på detaljerna och sakerna – sakerna man gjorde bra och sakerna man gjorde mindre bra. Men som jag sa innan så satte jag inte upp några mål, på det sättet. Alltså inga tydliga resultatmål. Utan jag tänkte mer att nu ska jag testa alla de här grejerna jag får som tips, antingen passar det mig eller så passar det inte mig. Jag tyckte det var så roligt och min motivation var väldigt hög hela tiden, mycket tag vare stöttningen jag fick. Jag gick både som huvuddomare och som assisterande. Jag minns mycket tydligt när jag var assisterande, att man då fick döma med en huvuddomare som var mycket bättre än en själv och man lärde sig massvis.


– Många domare kämpar just med den saken ”att någon stöttar dem och fångar upp dem”. Vad tror du gjorde att de fångade upp just dig?

– Oj, jättesvår fråga som man egentligen borde ställa till dem. Men jag tror att jag uppfattades som en driven person och domare. Jag ville någonting med det och jag antar att de såg något som jag inte tänkte på då, att man var någon form av talang och lite formbar.


– Vad tror du är nycklarna för att hela tiden bli bättre som domare då? Fortsätta utvecklas och på så sätt klättra uppåt.

– Grunden är att ha roligt! Så är det. Utan det så finns det ingen mening att köra på, se till att ha kul på dina matcher. Även det runt om ska vara roligt, såsom träning. Försök att träna med dina kompisar och domarekollegor och att det också blir roligt. Det är grunden. Nycklarna sen, vad jag tror, är att man som domare måste lära sig att uppfatta när det inte går som man tänkt sig och sen också tvärtom – känna när du får träff på matcherna. Vad var det jag gjorde här som bidrog till att det blev bra. Att man lär sig att analysera sig själv helt enkelt. Ta hjälp av dina kollegor som du känner förtroende och har respekt för, lyssna på dem. Jag tror att en av de bästa nycklarna för att bli bättre som domare är att lära sig att analysera sig själv helt enkelt. Sen är det såklart viktigt med det andra grunderna, träna och ha fysiken med dig i mer än 90 minuter, regelkunskap och massa fler saker.



– Okej. Nästa svåra fråga då: Hur lär man sig att analysera sig själv bättre?

– Att hela tiden ha inställningen av att man kan lära sig, framför allt när man när ny som domare. Att man inte bara tänker det själv, men att man har den approachen utåt också. Som jag sa innan, lyssna på dem runt om dig och ta in de sakerna och testa dem, våga misslyckas för att lyckas. För mig har det alltid varit en styrka, för jag är ganska ödmjuk inför mina prestationer. Men det har också varit min största svaghet. Jag har ofta tvivlat på mig själv och jag har överanalyserat mig själv och snurrat in ännu mer på det spåret. Det har såklart också bidragit till att jag har utvecklats framåt. Sen med tiden kommer du att utveckla saker som du också måste uppfatta, att du gör bättre. Till exempel om du dömer fler matcher så får du en bättre spelförståelse. Känn det, analysera det, notera dina misstag för att i nästa liknande situation lyckas. I dina självanalyser så ingår inte bara om du gör rätt eller fel, utan notera dina positioner och tänk hela tiden hur du kan ligga steget före. Kommer du i fel position och du är osäker på ett beslut, vad hände precis innan den situationen, vart var din position då? Försök att förebygga, läsa spelet och ligga steget före.


– Hur viktig roll har en domarcoach eller en observatör i det vi pratar om nu?

– Jätteviktig skulle jag säga! Definitivt. Viktig. Alltså superviktig. För mig är en riktigt duktig observatör en person som kan sätta ord på den känslan man har, men som man själv har svårt för att beskriva. En observatör ska få en själv att tänka och analysera sin egen match, och sätta fingret på ens egna känsla som man har inombords. En observatör har en viktig roll i det vi pratade om nyss också, förra punkten. Att man lär sig analysera sina matcher och insatser på ett bra sätt, där måste en observatör bidra och utveckla de kunskaperna hos en domare.


– Du nämnde tidigare att alla har tuffa perioder, att man måste upp på hästen igen och köra vidare. Finns det perioder eller saker du har fått jobba mycket med som du vill dela med dig av? Hur har du tagit dig vidare därifrån?

– Ibland tar ens ambition i att bli bättre över och efter ett par matcher som gått lite sämre känner man mer runt om vad som gått dåligt och man börjar överanalysera det. Där har jag varit ett par gånger, att jag fokuserar på de sakerna i stället för att känna mer känslor som ”det här kan jag, nu kör vi”. Då har det till och med blivit ännu sämre i det. För mig har erfarenheten och att döma mycket matcher bidragit åt det bättre hållet, just det där med upp på hästen igen. Jag har ramlat av många gånger, men hoppat upp igen. Dömer man mycket matcher blir man också tryggare i vem man är och vad som funkar på planen. Den där tryggheten har växt hos mig och det har blivit enklare att skaka av sig tuffare matcher och perioder. Tro på dig själv och kör vidare helt enkelt.


– Hur förbereder du dig inför en match?

– Träningen finns alltid där och vi har förmånen att ha en fyscoach som sätter upp åt oss hur vi ska träna och vad vi ska fokusera på, mer eller mindre. Det är i princip träning varje dag, med någon dags vila i veckan. Men träning varje dag med olika intensitet. Träning är en form av förberedelser. Sen inför en match så vill jag gärna analysera lagen lite. Att man kollar på deras senaste match, att man kan hitta viktiga saker där som man kan ha med sig in i nästa match. Till exempel specifika händelser i matcher, fasta situationer, form på lag, form på spelare och så vidare. Bästa sättet är att döma lagen och lära sig därifrån såklart och bygga på det, bygga relationer med spelare och tränare. Då vet man lite vilken typ av fotboll de spelar och saker som sticker ut.


– Har du några nördiga måsten innan match, rutiner eller liknande?

– Alltså, nej… inte som vissa andra. Jag är nog ganska dålig på det. Kanske är min aspekt på att jag vill ha gott om tid på mig innan match ett nördigt måste, det kan nog mina kollegor skriva under på. Ibland är mina tidsplaner lite väl tilltagna. Jag gillar verkligen inte stress innan match, så jag försöker se till att det finns gott om tid till resa dit och lugnt och fint innan match.


– Tack för detta Oscar, finns det något du vill skicka med till alla domare på alla olika nivåer som läser detta innan vi säger hej då?

– Kämpa på. Det behöver inte alltid vara roligast att döma den högsta serien. Jag tycker det är fantastiskt att döma Allsvenskan just nu, men jag kan sakna att döma andra divisioner. Det finns en bra charm på alla nivåer. Det behöver inte vara bäst och roligare högre upp, för just dig. Sätt upp dina egna mål och sätt inte bara upp mål som är nästa division, sätt upp delmål med dig själv som domare eller person. Jobba med dem och jobba för dig själv.