Intervju med Cecilia Ekwall elitdamdomare

Cecilia Ekwall är en rutinerad domare som dömer elitettan i Sverige och går även som fjärdedomare i damallsvenskan. Hela hennes familj är fotbollsfantaster. Hennes man är domarcoach, barnen spelar fotboll och en av hennes systrar är också elitdamdomare. Vi undrade om det bara snackas fotboll i familjen... läs hela intervjun nedan.

– Hej Cecilia. Kan du börja med att berätta vem du är?
– Hej. Ja, Cecilia heter jag och kallas för Cia och dömer fotboll. Jag jobbar på en statlig myndighet utöver fotbollen och här hemma har jag två barn och en man. Vi är en riktig fotbollsfamilj där sonen spelar fotboll och min man har dömt fotboll tidigare och är nu coach för domare. Det är full fart hela tiden och mycket att få ihop allas olika aktiviteter och tider. 

– Det där med statlig myndighet sparar vi till en annan gång. Låt oss dykar ner lite mer i ämnet fotbollsdomare, såklart. Berätta hur det hela började!
– Min modersförening hade att alla som hade fyllt 15 år ska gå en domarutbildning och döma en knatteturnering som fanns där. För att öka vår förståelse och vår regelkunskap med mera, men också för att hjälpa till inom föreningen. Efter det tyckte jag att det var väldigt kul och sporrande. Jag hörde föräldrar och ledare stå jämte och skrika och sådär. Det sporrade mig till att hjälpa till att skapa en bättre miljö för fotbollen. Det är inte kul att höra det som skreks mot en domare i den åldern, det är inte alls okej. Jag spelade fotboll samtidigt som jag dömde, men fastnade verkligen för att vara domare.

– Du fastnade för att vara domare säger du. Varför fastnade du tror du?
– Alltså... lite den här känslan att man inte blir fullärd någongång utan att man hela tiden kan sträva efter att bli bättre och att kunna kommunicera med spelare och ledare. Jag tycker kommunikation och att kunna kommunicera med spelare och ledare är väldigt intressant. Att kunna förklara sina beslut även om man tar det på en sekund och direkt kunna förklara varför man tar det beslutet, på ett bra sätt. Jag tycker det är jättespännande. 

– Tänkte du någonting när du hörde att du skulle gå den här första domarutbildningen? Hur var känslan innan du började döma?
– Jag kommer ihåg att jag tänkte en del på de domare jag haft själv. Att inte flickor 15 år eller liknande kanske inte var så högt prioriterat och det kunde vara en äldre herre som stod i mittcirkeln och pekade. Att jag ska försöka göra det där bättre, för kan han så kan jag minsann. Jag tror att det är fler domare som har känt samma när de började döma, eller känner samma och har det som en sporre till att börja döma. 
– Något jag också kände var att jag som domare ska man kunna prata med. Många spelare och ledare har en tanke redan från början att oss domare kan man inte prata med. Jag ser gärna att man kommer fram innan, under och efter match och frågar eller pratar med mig. Men kommer de fram och skriker istället för att prata så kanske man inte är så kommunikativ tillbaka. Men om de kommer och pratar och frågar till exempel varför blev det såhär, så kan jag absolut prata. De är inte så vana vid att man gör så. Jag tänkte mycket på det när jag började döma, och gör fortfarande. Vi domare är människor som man faktiskt kan prata med.

– Du har en syster som också är elitdamdomare, en man som är domarcoach och fler som håller på med fotboll i familjen. Är det fotboll, fotboll och fotboll som gäller vid middagsbordet och så vidare?
– Ja, det blir det helt klart. Vi har dessutom en tredje syster som dömde ett tag. Vi har följt varandra mycket och det blev nästan en grej. Att först så spelade vi allihopa, sen dömde vi. Jag analyserar mina matcher själv, men använder helt klart de andra inom familjen om det är något klipp eller situation man vill höra någon annans tanke på. Då är det enkelt att skicka till mannen eller syrran. Man kan minst sagt säga att matcherna blir analyserade. En stor fördel vi domare har som dömer matcher som tv-sänds, att vi kan titta i efterhand och analysera.

– Du dömer elitettan damer. Dömer du något mer?
– Tanken är att jag snart ska in och döma herrfyran också, men jag har varit föräldraledig i två omgångar och det är först nu som jag börjar komma tillbaka igen, för andra gången. Det tar ett litet tag för kroppen att komma tillbaka på elitnivå. Sen går jag fjärdedomare i damallsvenskan också. 

– På tal om barn, familj... och livet i övrigt. Hur går det att kombinera allting det där med att vara domare?
– Det går relativt bra. Det kräver mycket planering och enormt stöd runtomkring. Min man har delvis samma tider på helger och så vidare, så det kräver mycket stöd från familj och vänner. Vi måste ha tydliga scheman för varje vecka, för veckorna ser också olika ut. Det är fördelaktigt att man har flextider på det vanliga jobbet, då är det lättare att komma ifrån om det är någonting. 

– Vi byter ämne lite. Många nya regler som har kommit, om vi går bakåt fem år eller mer. Vilken regeländring gillar du som domare?
– Dels tycker jag nedsläpp om man blåser av för skada. Att den som har bollen får tillbaka bollen där man befann sig ungefär. Tyvärr är det inte alla spelare som riktigt förstått den utan vill fortfarande slå tillbaka bollen. Den är bra för den skyndar på spelet och underlättar väldigt mycket. En annan ändring som det alltid pratas mycket om är handsregeln som alltid är svår. Oavsett hur många förtyliganden och video-klipps som visas. Men ja, framförallt nedsläpp och vi tar bort ansvaret från spelarna att sköta det där med vem som hade bollen och inte. Den har blivit bra! 

– Hands ja. Är det inte ett problem att publik, spelare och ledare inte har bra koll på regler då? Alla, även domaren, ser att den tar handen. Men nuförtiden är inte en tydlig hands - hands. Om det kommer från egen fot och är naturlig rörelse exempel. Vad tror du?
– Ja, helt klart. Sen också mellan olika serier som bland annat herrallsvenskan och damallsvenskan så går ändringar igenom inför höstsäsongen där vi spelar med de ändringarna. Medans i övriga divisioner lägre ner så har det inte ändrats än och det blir ett glapp där. För visst kollar de på matcher på tv och undrar då varför det inte blir så i deras match. Jag gillar att vi jobbar mer och mer med videoklipp med skillnader mellan hands och hands. Jag tror att man på vissa håll har träffar med föreningar där man visar nya ändringar och regler. Men någonting i kommunikationen mellan den som kommer från föreningen och lagen når inte fram hela vägen riktigt. För när vi sen spelar match så har inte lagen alls koll på ändringar. 

– Då byter vi tillbaka ämne till Cia igen. Kan du beskriva dig själv som domare?
– Jag finner en trygghet i regelkunskap. När jag ser en situation så vet jag vad jag tar för beslut, vilket underlättar för mig som domare när jag ska sälja in mina beslut. Vilket gör att oftast jag är säker på varför jag gjort som jag gjort och kan förklara detta. Jag kan lättare hitta en bra kommunikation med spelarna genom att regelkunskaper sitter i ryggmärgen. Kan man förklara på ett bra sätt, så underlättar det i dialogen med dem. Även om de inte alltid håller med om det, så köper de bättre mina beslut om man säljer in dem bra. Jag tror att jag kan förklara varför jag tar vissa beslut på ett bra sätt, det är en trygghet för mig. Jag vill prata med spelare och försöker förebygga så mycket det bara går. 

– Vilken domarpryl hade du inte klarat dig utan på match?
– Pipan! Visselpipan kan man lätt göra sig förstådd genom, även om man inte alltid pratar. Man kan ta lättare signaler med den eller hårdare signaler för att också sälja in beslut och på ett sätt visa vad man blåser för. Pipan hade jag inte klarat mig utan!

– Har du några mål framåt med domarkarriären?
– Ett mål jag har är att komma upp i damallsvenskan, nu efter föräldraledigheten. Sen vill jag ut och se fler matcher av olika slag. Ännu längre fram är att ta steg 5, för att gå sista steget. 

– Tack Cia och lycka till! Innan vi skiljs åt så kör vi tre snabba med dig:

1. Bästa fotbollsspelaren?
   Jag tycker Filippa Angerdal. Hon har lyft sig de senaste åren! hon verkar vara en bra förebild också.
   
   
2. Bästa domarförebilden?
   Jenny Palmqvist var en stor idol för mig. Hon hade bra tugg med spelare och bra pondus. Jag gick faktiskt som fjärdedomare i hennes avslutningsmatch, det var stort. Som aktiv domare nu gillar jag Tess Olofsson.
   
   
3. Vilken färg på domartröjan gillar du bäst?
   Jag gillade den gamla marinblå och även den ljusblåa som finns nu. Hade jag fått välja en jag saknar så skulle jag vilja ha den rosa.