Intervju med Anton Fritshammar 

Anton dömer både fotboll och innebandy och gillar kombinationen att kunna döma under sommaren och vintern, i Sverige. Han började döma som många andra, som ungdomsdomare, och har varit domare sedan dess. Nu går han in på sin fjärde säsong inom distriktet. Läs hela intervjun med Anton nedan.

– Hej Anton. Du dömer både fotboll och innebandy. Hur länge har du varit domare? 

– Jag har alltid varit intresserad utav rollen som domare i båda sporterna och inledningsvis började jag med att döma fotboll. Sedan ca 4 år tillbaka dömer jag även Innebandy. Jag har i fotbollen gått från att vara 5-manna domare upp till idag där jag dömer lägsta herrdivisionen/juniorer samt för innebandy där man börjar som matchledare för att sedan idag döma seniorinnebandy. Fotboll har jag dömt sedan den åldern jag fick börja döma, ungefär när man var 13–14 år, vissa år ytterst få matcher och vissa säsonger mer. Det har varit utmanande att kombinera både mitt eget deltagande i seriespelet för respektive sport med dömningen parallellt. Inom båda sporterna dömer jag nu på distriktsnivå i Stockholm. Innebandy dömer jag främst i juniorallsvenskan, herrar division 2 och damer division 1. Jag har en tydlig ambition är att gå upp i seriesystemet, och då främst på innebandysidan sett till få ihop det tidsmässigt med arbete, egen träning och så vidare. Men ja, jag har dömt båda sporterna sedan en tid tillbaka helt enkelt. 


– Går det bra att kombinera dessa två sporter som domare? 

– Verkligen. Helt klart. Här i Sverige så är det fotboll främst på sommaren och innebandysäsongen börjar någonstans i september, fram till mars och sen är det fotboll igen. Jag dömer mer innebandy än fotboll. Förra säsongen dömde jag 15–20 matcher i fotbollen och över 100 matcher i innebandyn. Jag andas mer innebandy än fotboll om man ser till domarperspektivet, men jag gillar att ha kombinationen och att det funkar väldigt bra med säsongerna här i Sverige. Som domare skiljer det sig åt ganska mycket, mellan sporterna. Både kroppsspråk, rörelse, positionering, tecken och pipan. I innebandyn dömer jag med en fast domarkollega där vi har ett helt annat samarbete tillsammans, inom fotbollen dömer jag mestadels ensam. När man är ensam fotbollsdomare ska du ha koll på offsiden, samtidigt som en eftersläng bakom ryggen. Det är helt klart en utmaning. Medan i innebandyn är samarbetet för mig viktigare, eftersom vi är två, och kan där jobba på ett annat sätt. 


– Vad är det bästa med att vara domare? 

– Det bästa med att vara domare, och varför jag dömer, är att man ser sporten från ett annat perspektiv. Jag gillar den personliga kontakten man får med spelare och ledare inom sporterna. Att man kan vara skämtsam, men även seriös i det. Vara auktoritär men också samtidigt väldigt ödmjuk inför uppgiften, att man kan erkänna sina fel och nästa gång stå på sig i ett beslut. Den kombinationen mellan de här sakerna, att få vara en del av sporterna, det sociala och ska vi kalla det psykologin och matchledaren är det jag gillar med att vara domare. Det inspirerar mig att träffa människor och det gör man som domare, inte bara spelare och ledare utan även publik, folk runt om matchen, sekretariatet och så vidare.  


– Finns det situationer eller matcher "du tar med dig hem"? Grubblar du över saker som uppstår efter matcherna ofta? 

– Majoriteten av mina matcher spelas in. Situationsbaserat kan jag sätta mig efter matcherna, för att titta på en specifik situation, för att ta lärdom till nästa gång en liknande sak uppstår. Desto mer jag tittar på dem, desto mer galen på just den situationen kan jag bli... går att titta massvis. Det är dock väldigt bra att fundera på, eftersom tankar som "kunde vi förebyggt detta på något sätt" eller "kunde vi bedömt den annorlunda" dyker upp. Jag brukar tänka en hel del på situationer som i sin helhet, kanske inte bedömningen i sig utan vad hände innan och hur hanterade vi det efteråt. Jag försöker inte "ta med mig" det negativa kring matcher eller annat hem direkt, utan brukar försöka släppa det ganska snabbt. Däremot i utvecklingssynpunkt för mig själv och oss som domare, absolut att jag tar med mig saker hem. 


– Nu börjar vi komma ner på lite djupare saker som vi domare jobbar med Anton. Intressant! låt oss gräva lite djupare. Förebygga en situation nämnde du kort. Hur kan man förebygga en situation? 

– Jag tänker... att förebygga en situation kan man göra på massvis med olika sätt. Jag tror vi domare tänker och gör väldigt olika, bra och dåligt. Vi får testa och lära oss på vägen. Vi innebandydomare, i par, jobbar väldigt mycket med kommunikation. Både med spelare och ledare. Innan matchen börjar vi med detta där vi berättar hur vi vill ha det idag, på vår matchgenomgång, vilka förutsättningar har vi. Vi pratar med spelarna innan matchen, främst kaptenerna kanske, men även med spelarna under match. Framför allt inom innebandyn där jag och min kollega är väldigt aktiva i vår roll som domare, vi löper in i situationer, pratar innan spelarna har kommit in i situationen, under situationen samt efteråt där vi berömmer eller ”risar” spelarna beroende på utfallet i situationen. Det här leder till vi enklare kan ”sälja in” våra domslut och få en större acceptans direkt i anslutning till situationen. I fotbollen känner jag mer att man dömer, pekar, varnar och snackar såklart men det är större ytor, något mer fyrkantigt. Inom innebandyn är det tightare ytor och händer saker absolut hela tiden. Förebyggande är svårt, men det gäller att börja jobba redan när man kommer till matchen, till omklädningsrummet och fram tills du åker därifrån. Du kommer döma samma lag igen och det är viktigt att kunna ha en dialog efter matchen också. 


– Inom många sporter pratas det om domarbrist och ett tufft arbetsklimat. Vad tänker du? 

– Jag tänker att vi domare behöver få stöttning i form av fadder, tidigt och framför allt för de yngre domarna och de nya domarna. När man är domare finns det stora steg, till exempel från ungdomsdomare till distriktsdomare, från distrikt till elit och så vidare. Jag tror att vi behöver ha en röd tråd redan från start och hela vägen upp, här finns det en brist idag inom många olika sporter där vissa har kommit längre än andra. Vi behöver tydlig fadderverksamhet, från början till slut. Sen finns det många som dömer som hobbyverksamhet och inte vill ha stöttning, det får vi också respektera. Det finns massvis med spelare som spelar för att det är kul. Vi dömer för att vi, förhoppningsvis, tycker det är kul också. Men just fadderverksamhet till de som behöver stöttning och framför allt från början. Det är ett hårt arbetsklimat och har blivit ännu hårdare, men det är en stor fråga, en svår fråga som vi behöver jobba mer aktivt med. Jag tillhör Stockholms innebandyförbund och här har distriktet kommit långt vad det gäller ovan vilket såklart är roligt men det saknas i flera andra distrikt och framför allt andra sporter, i alla mina år som fotbollsdomare har jag haft ytterst få observationer. Det som jag verkligen vill skicka med här också är att verkligen lyfta om du som domare vill ha stöttning eller stöd från en tråkig händelse – det finns många som vill hjälpa dig!


– Tillbaka till dig Anton. Har du något mål med dömandet, kortsiktigt eller långsiktigt?  

– Vi tittar på innebandyn, för det är där jag har min ambitionsnivå även om jag älskar fotboll, tittar fotboll och har spelat fotboll hela mitt liv. Min ambition med innebandyn är att kortsiktigt inom ett par år gå från distriktet till förbundsnivå. Det handlar mycket om rutin, samt att jobba in ett adekvat och välfungerande samarbete med mig domarkollega. Än så länge har jag dömt ca tre fulla säsonger i seriesystemet och fyller snart 22 år. Min långsiktiga målsättning är att döma så högt upp som möjligt i seriesystemen. I ett drömläge så är det en fullsatt SM-final mellan rivalerna Storvreta och Falun!