Intervju med Andreas Ekberg FIFA och elitdomare

Andreas Ekberg är en av de mest de mest rutinerade bland de aktiva elitdomarna i Sverige. Andreas har varit FIFA domare sedan 2013 och dömt uppåt 247 allsvenska matcher. Ett imponerade CV! Andreas är lite extra stolt över matchen han dömde mellan Liverpool – Salzburg, som ger honom lite gåshud när han tänker tillbaka på den. Läs hela intervjun med Andreas här nedanför.

– Hej Andreas. Du började döma som distriktsdomare 2001, tror vi. Stämmer det?

– Ja, 2001 blev jag distriktsdomare. Innan det hade jag dömt ett par år i min förening, som föreningsdomare. På den tiden började det på ett sommarkollo, där ett par ledare frågade om det var någon som ville testa på att döma. Så, då gjorde jag det. Jag tyckte det var roligt och dömde alla åldrar under mig själv, mestadels 7-manna och efter det så gick jag senare då utbildningen för att bli domare i distriktet. Jag har alltid älskat fotboll i alla olika slag och jag började döma för att jag tyckte verkligen det var roligt med visselpipa, gult och rött kort. Som jag endast hade i fickan i början, haha. Jag tyckte att det var fantastiskt kul att vara domare och ville inte sluta, utan fortsätta därifrån. Jag hade inte haft möjligheten att få vara på San Siro, Wembley och andra större arenor som spelare, men att få uppleva det som domare har varit helt underbart. Jag tror och hoppas att jag valde rätt väg där.


– Hur var du som spelare, mot domarna?

– Som spelare var jag inte snäll mot domare, utan jag skulle alltid vinna, oavsett på vilket sätt det var. Jag vet att många elitdomare, eller en del åtminstone, berättar samma saker. Att de är väldigt starka vinnarskallar och inte var särskilt snälla mot domarna. Det skiljer sig åt såklart, men kanske ligger något i det. 


– Du jobbade upp dig från division 7 till Allsvenskan på 8–9 år. Kan du berätta om den resan?

– Jag tog nästan en division per år. Jag gjorde inte många matcher i division 7, utan gick upp i sexan väldigt snabbt. Framförallt hade jag folk runtomkring mig, både i min lokala domarklubb och i distriktet som trodde på mig. På den tiden styrde domarklubbarna en del mer, än idag. Sen kom jag till division fyra och tillhörde Skånes fotbollsförbund. I Gothia gick jag en stegutbildning och var innan det egentligen uttagen som assisterande domare till en förturnering i Ystad, Canal+ Cup hette den då. Sen när jag väl kom till Gothia så fick jag reda på att jag skulle döma också, och det tyckte jag då var fantastiskt, men i grunden var vi assisterande domare. Karl-Erik Nilsson, vår nuvarande SVFF ordförande, var riksintruktör och ansvarig för min stegutbildning då i Göteborg och hade hand om oss. Där gick det så pass bra för mig och jag fick ettor som huvuddomare och när jag kom hem därifrån så fick jag provmatch i division 4 direkt och blev ordinarie snabbt. Efter hade jag tur, eftersom de gjorde om seriesystemet i Sverige med division 1 och division 2. När den säsongen började och regionserierna hade kommit och jag gjorde min första match i division 3, sen fick jag direkt en match i division 2. Snabbt efter det fick jag även en provmatch i division 1 och sen dömde jag i division 1 resten av den säsongen, alltså samma säsong som jag började i division 3. Sen blev jag uttagen till steg 5 2007, eller 2008 kanske. Fick min första provmatch i Superettan 2007. En kort historia över min karriär, en kort sådan men på en hyfsad snabb resa får man ändå säga.


– Snabb resa ja. Är det något du kan dela med dig av till andra domare, för att klättra uppåt?

– Jag tyckte framförallt att det var så himla roligt! Att döma fotboll, att leda de här matcherna, att göra så att fotbollen och den matchen där och då blir så bra som möjligt. Det drev mig, och gör mig fortfarande, väldigt mycket framåt. Den här vinnarskallen som man har i sig, har jag även som domare. Att hela tiden komma högre och högre upp i systemet. Jag fick också en fråga där någonstans om jag ville fortsätta spela fotboll, eller satsa på att vara domare. Jag behövde inte tänka särkskilt länge på det, utan la skorna på hyllan som spelare och satsade som domare. Dels för att jag hade stöd runt om och folk trodde på mig, jag fick väldigt bra stöttning från lägre nivå. Jag satte hela tiden upp delmål och tog dem en efter en och min dröm var hela tiden att bli elitdomare, allsvenskan och sen nästa mål att bli FIFA domare. Jag har nått en hel del av dessa mål, men har fortfarande kvar VM som domare. Jag har visioner och drömmar kvar, men det blir svårare och svårare. 


– Vad innebär det för dig, Andreas, att vara domare?

– För mig har det blivit en identitet. Det berör så otroligt många människor och för min egen del så ska jag inte säga att jag är känd, men folk vet vem man är i den världen. Det är inte bara 90 minuter, utan i allt runt om så är jag "domaren", i andras ögon. Det har man levt med i väldigt många år nu och man vet samtidigt att man är en förebild för de yngre domarna. Livet som proffsdomare är träning, förberedelser, konferenser, analyser.. för att förbereda dessa 90 minuter. Bryter man ner allt detta så är det dessa 90 minuter fotboll till slut handlar om. Men för oss domare så är det så mycket mer än dessa 90 minuter, oavsett vilken nivå man dömer på. Är man på lägre nivå så börjar man förhoppningsvis planera och förbereda sig för match redan dagarna innan, resa till match, snack efter match och så vidare. Så detta gäller såklart alla domare, men såklart för oss elitdomare ännu mer. 


– Okej, vi byter ämne en stund. Regler och annat kan vi domare oftast ganska bra. Men de som tittar på fotboll kanske inte lika bra. Finns det något vi domare kan bidra med för att öka kunskapen om detta eller förståelsen för rollen som domare?

– Vi gjorde ett försök för några år sedan här i Sverige, med att ställa upp på fler intervjuer efter matcher och så vidare. Tyvärr var det i regel endast när det var något negativt om oss, som vi ens blev tillfrågade om att delta. Det var missade straffar, missade utvisningar eller kaos i matchen... eller vad det nu var. Det såg alla redan, att det kanske var en solklar straff som Ekberg missade. Då skulle vi domare gå ut i media och säga "ja, jag ber om ursäkt för den missade straffen". Det blev en omvänd effekt i media då, att vi domare bara gick ut och sa att det var fel och sen gick vi därifrån. Däremot när det är situationer som är kluriga, som inte nödvändigtvis behöver vara rätt eller fel, utan för att öka förståelsen för allmänheten. Till exempel offside, i VM nu senast var det en del situationer som knappt jag förstod ens, inte ens med 7 repriser. Bara det säger en del om hur svårt det är att vara domare. Sådana saker tycker jag vi kan bli bättre på att nå ut med. Jag har ett praktexempel från cupfinalen mellan Hammarby och Malmö, nu förra året. Det är årets solklaraste straff till Hammarby, där en spelare blir nerdragen i straffområdet. Den är supersolklar. Det som är med den situationen är att bollen är inte i spel. Den blir i spel någon sekund efter och det blir inget av den. Då frågar sig experter, kommentatorer, media och alla som tittar "hur kan han missa den?". Efter detta fick jag motta hot i min telefon och det skrevs en hel del i media. I den situationen skulle man kanske kunna tänka sig att vi går ut och säger att här kan det inte bli straff enligt reglerna. Där tycker jag att vi kan bli bättre, alla vi som är domare och folk runt om oss också. På att förklara dessa beslut. UEFA har en policy att vi inte får prata i media runt matcher, men kanske någon annan runt om oss då ska förklara? Discovery gör en fantastisk grej här i Sverige nu där de hänger med oss domare inför match, under match och efter match. Man får se saker från vårt perspektiv. Det tror jag är helt rätt väg att gå, för att få fler att förstå hur vi arbetar. 


– Du har dömt 247 matcher i allsvenskan och över 100 matcher internationellt och du är en av de domarna som är mest rutinerad i Sverige som elitdomare. Trots rutinen, finns det saker som du fokuserar extra mycket på?

– Inte specifika saker som hands eller offside kanske. Utan för mig handlar det väldigt mycket om att leda matcherna på ett bra sätt. Det är nummer ett, på alla nivåer, men framförallt för oss på elitnivå. Att leda en match på ett bra sätt och sen att sätta de stora besluten såsom straffar och utvisningar till exempel. Alla som tittar vill se en bra fotbollsmatch och kan vi som domare vara med och göra detta så är det bra. Sen kör vi alltid analyser på lagen och matcherna, ganska saftiga sådana. Jag kan ta ett exempel internationellt, om jag har en Champions League match så får jag från UEFA's analytiker en pdf-fil som kan vara på cirka 50 sidor per lag. Den innehåller allt från deras strategier, spelstilar, fasta situationer, inlägg, zon-spel och så vidare. Det är ibland lite för mycket information för att ta in, men man kan absolut plocka ut det viktigaste i det och sen tänka på det innan match och under match, återigen för att leda matchen på ett så pass bra sätt som möjligt.


– Andreas Ekberg i all ära. Men du ingår också ett lag, ett domarteam. Vad betyder ditt domarteam för dig?

– De betyder allt! Allt skulle jag säga.  Jag har haft samma team i ganska många år, däremot så slutade en av mina assisterande domare nu förra året, Stefan Hallberg och nu har jag Nicklas Nyberg och Mohammed Culum. På den nivån där vi är så måste man fungera ihop, lita på varandra och fungera ihop utanför planen när man är iväg på matcher eller turneringar. Det är mycket som ska fungera för att dessa 90 minuter ska bli så bra som möjligt. Det klassiska, vi vinner som ett lag och förlorar som ett lag, det stämmer verkligen. Utan dem hade jag inte varit där jag är och utan mig hade de inte varit där dem är. Det är ett riktigt lagarbete, helt klart. Vi har även, internationellt, en annan aspekt med VAR där vi har en dimension till på lagarbete och fler kollegor där vi ska lösa stora beslut. I Sverige har vi inte det än, men det bör väl komma hit kan jag tycka, vi får se. 


– Du har nosat lite på detta redan, men hur ser målen framåt för er ut?

– Nu är det att bibehålla där vi är framförallt. Att få vara med så länge man kan, nålsögat blir smalare och smalare. En negativ sak för svenska domare, internationellt, är att vi inte har VAR här i Sverige. Övriga länder har det i princip varje dag och vecka. Det är en enorm switch för oss att döma med det och sen komma hem och döma utan det. Vi har nya mål och matcher hela tiden och vi tar en match i taget, det är så det funkar. 


– Är det någon match du kan tänka tillbaka på och vara lite extra stolt över?

– Ja, jag dömde Liverpool mot Salzburg i första omgången i Champions League gruppspelet. Liverpool hade vunnit Champions League året innan och firade fortfarande det guldet. Fullsatt på Anfield och det blev 4–3 till Liverpool, Haaland kom in i Salzburg och gjorde ett mål då faktiskt när han spelade där. Den matchen var en fantastisk upplevelse och är en match som jag alltid kommer att komma ihåg lite extra. 


– Tack för detta Andreas och lycka till, både till dig och ditt team.