Intervju med Andreas Dufva-Johansson

Vi fångade upp Andreas Dufva-Johansson eftersom han dömer både med en Spintso klocka och Spintso headset. Andreas började döma tidigt, redan som 14 åring, där intresset för domarrollen växte och växte. Idag, 20 år senare, så är han en av de mest rutinerade domarna i Superettan, i Sverige. Andreas märker själv av rutinen där han känner sig trygg och stabil. Läs hans tankar om domarrollen och hur viktigt det är med ledarskap nedan.

– Hej Andreas. Säsongen 2023 är slut för ett tag sen och vi går in i nytt år och snart ny säsong. Hur är känslan om du blickar tillbaka på 2023 års säsong?

– Väldigt bra. Vissa säsonger kan man känna sig mer nöjd med än andra och andra säsonger kan ha känts lite tröga eller det är saker som gått emot en. De senaste åren har jag känt mig väldigt stabil. Man har inställningen att man tar en match i taget, man åker dit och säger ”jag ska fan göra mitt bästa”. Det hoppas jag alla domare gör på alla nivåer för varje match. Det spelar ingen roll om det är omgång 2 eller omgång 30, alla matcher är viktiga. För oss elitdomare så är det extra viktigt eftersom det är ekonomi inblandat, avtal och kontrakt. Man känner det på planen som elitdomare och vartenda beslut är viktigt. Man kommer dit förberedd. Summerar jag min säsong så känns det stabilt och tryggt, jag har också varit med i Superettan ganska många år nu. Jag har lärt känna många tränare, spelare och organisationer vilket gör sitt också. Det bygger på ett förtroende och jag har byggt upp det med många lag, vilket också i många fall kan ge en lite mer harmonisk resa såklart. Sen är det klart att det finns ett par domslut som inte har blivit rätt, så är det alltid. Jag borde ha gått på min känsla där, men om man ser till helheten så är det inga stora grejer och jag är nöjd med säsongen.


– Härligt! Nu har du haft lite ledigt, men hur är den känslan? Vill du köra i gång säsongen 2024 redan nu?

– Nu när man har en familj med barn så blir det lite annat med lite fler lediga helger under vintern. Vilket är både viktigt och roligt! Sen är det ändå träning för mig. Träningen för mig är en livsstil och hålls alltid i gång och jag tränar och sätter press på mig där. Vilket gör att på ett sätt känns det som att säsongen aldrig tar slut, om man säger så. Man måste alltid hålla sin kropp i form för dömningen men också för hälsan och övriga livet. Helt klart att man kan sänka axlarna lite nu när man är ledig och man har inte två dagar borta eller några längre resor. Sen går uppehållet väldigt fort. Vi hade en avslutning mot slutet av året, sen är det jul och sen är det dags. Men ja… det är lite skönt att fokusera på två saker i stället för tre, om man säger så, under en kort tid åtminstone.


– Du har gjort ett par år i Superettan nu. Men hur länge har du dömt fotboll totalt då?

– Oj. Det är länge. Jag började döma när jag var 14 år. Då började jag som föreningsdomare och det var där hela intresset till det här började. Jag dömde samtidigt som jag spelade så långt jag kunde, innan jag var valde sida. Så jag har dömt fotboll från jag var 14 år till 34 år som är jag är nu… det är 20 år.


– 14 år gammal och där intresset började. Men varför började du döma då?

– Vi fick en förfrågan i min förening som jag spelade i, Huskvarna FF, om man hade lust att gå kursen för att börja döma som föreningsdomare. Frågan kom till oss och där man också kunde börja tjäna lite pengar på det också. Man var 14 år och lite extra inkomst är aldrig fel i den åldern. Det var där intresset föddes och man fick matcher, visa engagemang och tyckte det var roligt och fick en liten slant för det. Sen tuggade det på och man dömde mer, man fick mer förståelse för ledarskap och växte in i rollen. Något större började gro hos mig och jag gillade det.


– Skulle du säga att du har haft nytta av domarrollen i övriga livet?

– Oh ja, i allt skulle jag säga. Som domare ställs man i skarpa situationer, det måste gå fort, du måste vara trygg, du måste vara stabil, du måste kunna kommunicera, du måste vara fokuserad, du måste kunna hantera människor och så vidare. Skulle man summera vad som krävs för en domare så är det mer eller mindre den perfekta människan. Det har gett mig otroligt mycket tillbaka i mitt övriga liv, framför allt i arbetslivet och därför jag har fått en del av de positioner jag har fått. Man tar saker helt annorlunda. Man tar situationer som uppstår helt annorlunda och med ett lugn. Konflikter och liknande saker. Enklare saker både i privat- och arbetslivet blir enklare att hantera tycker jag om man jämför med arbetsmiljön som domare. Blir man eller är man domare så får man världens bästa ledarskapsutbildning.


– Vi var lite inne på träning, men hur ser en klassisk försäsongsvecka ut för Andreas?

– Jag är träningsfreak, haha. Det ligger i familjen. Jag kör tills jag trillar ihop mer eller mindre. Men det är lite olika vad jag fokuserar på. Jag har alltid varit en mästare på löpning och konditionsstark och gillar att utmana mig själv där också. En klassisk vecka skulle jag säga är de tyngre passen i början på veckan. Måndagar är någon form av intervall, utomhus eller inomhus. Sen kombinerar jag alltid det med lite styrka för hela kroppen. Jag avslutar alltid dessa pass med basövningar. Måndagar kan vara intervaller utan lutning och sedan tisdagen intervaller fast i en backe. Onsdagar brukar jag vara ledig, äta gott och njuta hemma. Torsdagar brukar jag gå på lite tabata-pass eller grit-pass. De är så jäkla bra, för där jobbar jag ofta med muskelgrupper man kanske inte är så van vid. På fredagar så är det stretch och mer fokus på skadeförebyggande, men kan även kombinera detta med ett core-pass. Sen på lördag och söndag, beroende på vecka, så kan jag nöja mig med en lång promenad, alternativt att springa lite i skogen. Jag älskar verkligen att springa i skogen och då kan det bli 5 km eller 10 km. Inte tävla med klockan, utan bara njuta av miljön lite. Så tickar det runt skulle jag säga.


– Om du måste välja en sak som är det bästa med att döma, vad väljer du då?

– Ett ord som summerar för det jag står mycket för är det vi var inne på lite innan och det är ledarskapet. Att få möjlighet att leda det här stora och att axla och få ansvar för en hel match, det är ledarskap. Ur det kommer det rättvisa och visa respekt. Jag älskar fotboll så mycket och det måste vara så rättvist det bara kan bli. Spelarna ska ha vad de ska ha, rättvisa beslut och det krävs ett jobb bakom för att det ska bli så bra som möjligt. Men helt klart, jag väljer ledarskapet som jag anser är det bästa med att döma fotboll.


– Hur lär man sig ledarskap då? Eller hur kan man jobba upp det ännu mer?

– Man måste först och främst kunna vara ödmjuk. Det är en stor faktor. Sen måste man addera andra saker i det såsom erfarenhet, du måste göra misstag, du måste ta massa korrekta beslut och få feedback kring det – du måste packa din ryggsäck med alla dessa saker. Och sen måste du döma fler matcher, och ännu fler matcher. I ödmjukheten så ingår viktiga detaljer som viljan att lyssna, viljan att vilja lära sig och utvecklas och förstå feedback man hör eller får från kollegor eller observatörer. Det är prestigelöst och förhoppningsvis sitter det människor där och tittar på dig och ger dig feedback som vill ditt bästa. Vad är det de säger då? Har de sett en trend på saker som du alltid gör? Då måste man vara så pass ödmjuk att man kan ta in det och att man vågar testa det i nästa match. Våga lyssna och titta mycket på fotboll, både live och på TV. Då kommer man undermedvetet bli bättre och stärka sitt ledarskap. Man skapar bra förutsättningar för ledarskapet om man lyssnar in, är i fysisk bra form, har bra regelkunskap – här föds ett ledarskap.


– Har du något tips eller trix till domare där ute, ledarskapstips kanske, i en matchsituation?

– Jag kan bjuda på två. Jag har varit med om situationer där spelare varit allmänt tjuriga på mig som domare och jag har då lagt mig på deras nivå och man har bjudit tillbaka med samma medel. Det blir aldrig rätt. Man måste förstå att det är jag som är ledaren och vi måste bibehålla någon form av trygghet. Men, det var inte det exemplet jag tänkte på utan ett exempel var att jag ibland har tagit fel beslut när jag inte har gått på min första känsla utan velat lite. Man kanske i samråd med sin assisterande domare tar ett gemensamt beslut som blir bra, eller dåligt, där och då. Men i efterhand så kanske jag ser att min första känsla var 110% korrekt. Rollfördelningen vi har, i stora drag, är att en assisterande är expert på offside men kan såklart även vara experter på andra beslut medan jag som huvuddomare ska vara expert på mer eller mindre allt annat. Min bedömning på en situation kan vara varning, men en domarekollegas kan vara inte varning eller till och med åt andra hållet ett rött kort. Här ska man såklart jobba ihop i ett team och vara kollegial, men det jag är ute efter är att din första känsla är nog oftare väldigt korrekt. Tveka inte, var bestämt och ta det du tycker. Man utvecklar det också, där även en assisterande lär sig att utveckla sin motivation om det nu ska vara ett rött kort med ord som ”benet är rakt på, högt upp, skaderisk, våldsamt och obehärskat” och så vidare.

– Ett annat exempel om ledarskapstips är kommunikation. Jag är väldigt kommunikativ av mig. Jag är lång, kommunikativ och jobbar med hela kroppen och drar nytta av det. Jag tycker att kommunikation är den viktigaste nyckeln i ledarskap. Man ska inte gå runt och prata med allihop, men så fort man ser något som behöver uppmärksammas så tar man den tiden att göra det. Ett exempel är att vi domare ofta pratar om de här spelarna som är lite tjuriga eller som ofta klagar på oss domare eller försöker få matchen åt något annat håll än vad vi vill. Att tidigt se detta och ta tag i det. Att man kallar en sådan spelare till sig och gärna säger deras namn om man kan det. Att man då kanske säger ”jag förstår dig, men idag vill jag att vi har den här nivån och att vi kan prata, jag gör mitt bästa och jag kan ha fel”. Man måste försöka få med spelarna i din tanke på vart du vill ha matchen. Att man vågar blottar sig och även säga att vi gör fel, så är det bara. Det tillämpar jag väldigt ofta.


– Vad ser du fram emot för säsongen 2024?

– Det är alltid speciellt när man går in i ett nytt år. Det är alltid pepp och man blir taggad på fortbildningarna varje år. Jag vet att det kommer saker vi ska fokusera mycket på under året och det är verkligen som man säger: Nytt år och nya möjligheter. Jag är väldigt taggad på att ta med mig mina utvecklingsområden från förra året och jobba med dem. Känslan av att börja om på nytt och göra det bättre är härlig. Sen gillar jag att vi alla har en samständig syn på till exempel olämpligt uppträdande, att vi alla försöker följa samma linje. Här brukar vi jobba med fokusområden för domarna, både på elitnivå och längre ner i systemen. Att svensk fotboll och svenska domare står bakom det här och det följer vi. Att rättvisa tillämpas och att vi är hårdare mot olämpligt uppträdande.


– Fokusområden för 2023 då, hur såg de ut?

– Vi snackade en del om olämpligt uppträdande, helt klart. Men mer fokus var det på matchavgörande beslut. Alltså situationer i straffområdet och bedömningar för de röda korten, att hitta rätt bedömningar där och aktivitet i områden där sådant kan ske. En annan sak för oss var förberedande och innan match. Hur gör vi innan match och vad behöver vi öva mer på och vad ska vi kolla på och gå igenom under matchanalysen. Vi hade fler fokusområden, men det var några av dem.


– Om du får tänka högt själv, vad tycker du borde vara ett fokusområde för 2024?

– Det kan bli mycket gnäll och tjat och spelare som omringar domaren vid beslut. Här måste vi, men framför allt högre uppifrån, sätta ner foten lite. Att det nu blir ännu enklare att få varningar för sådant uppträdande. Att vi markerar ordentligt mot det. Tycka och tänka får man göra, till en viss nivå. Europa har börjat med det, sakta men säkert, och jag är säker på att vi kommer fortsätta ha det som fokusområde. Men om jag tänker lite mer personligt och får tänka lite så önskar jag att det vi sällan kan komma åt och har svårt att göra det just nu. Att målvakter lägger sig ner och iscensätter skada för att dröja tid. Leder ett lag med 1–0 och så lägger sig en målvakt ner, behandlingen tar 3–4 minuter och sen kanske han lägger sig ner igen. Vi kommer inte åt det. Vem är jag som domare att säga att han eller hon är skadad eller inte och behöver behandling? Vi kommer inte åt det helt hundra idag. Jag är inte läkare. Svårt moment att gå in i. Här kanske vi kan få mer medel att använda, till exempel att lägger du dig ner upprepade gånger så kommer det vara lika med 5 minuter extra tillägg eller något annat. För att börja få bort det. Det ska inte löna sig att lägga sig ner, helt enkelt. Hur ska vi reglera det i regelboken? Skitsvårt, men det är en sak jag önskar att vi kan börja ta tag i.


– Tack för detta Andreas och dina reflektioner och för att du delar med dig. Lycka till med säsongen 2024!