Foto: Fotograf Linn Ahlex, @ahlexoffside på Instagram

Matcherna duggar tätt

Augusti går mot sitt slut och i de divisionerna jag dömer, även att jag bor i södra Sverige, så börjar man känna av lite kyligare kvällar och att mörkret smyger sig på. Hösten börjar sakta men säkert göra sig påmind. Och säsongen, med enkelserier, har precis bara börjat. Konstigt. Konstig känsla.

Däremot duggar matcherna tätt och för tillfället har jag mestadels huvuddomare i herrar division 4 och 5. Det har varit ganska gnälliga matcher och fokus på fel saker. Framförallt har spelarna i de här divisionerna dåliga regelkunskaper, tycker jag. Jag coachar gärna och förklarar gärna en situation eller varför jag inte blåser hands – men det finns ändå en gräns. Som domare ska man inte och hinner man inte förklara allt man gör hela matchen. Två saker tycker jag har varit utmärkande den här säsongen, och förra. Hands och satsning. Varenda (okej, inte varenda, men många) situation så skriker spelarna för att de vill ha hands eller för att de tycker att det är en ordentlig satsning. Jag vet inte om det kommer från fotboll på TV där domarna har börjat vara tuffare i just satsningen. Om det är överdriven kraft eller risk för en spelares säkerhet – så är det en grov utvisning. Samtidigt så är det också skillnad på satsning och satsning. Hårt men schysst, så ska fotboll vara tycker jag. Går det över gränsen det är då vi domare hoppar in, och sen ska vi iväg till skuggan igen. Och hands, den långa diskussionen går vi inte ens in på idag tror jag. Reglerna för hands är tydligare för oss domare, men hands är fortfarande en bedömningsfråga och risk för att domare gör olika finns. Det får väl spelarna acceptera. Tycker jag att det är hands så blåser jag, jag lovar.

Vad gör man med 22 upptaggade spelare i en division 5 match då? Testa att plocka upp 22 gula kort… eller inte. Man får ha en hög toleransnivå och ta de fåtal spelare som är värst. Framförallt får man försöka stävja det och förebygga det. Det tjatar jag alltid om. Ibland lyckas man, ibland inte. Det är väl när man inte lyckas och man som domare känner att ”vad ska jag göra…” som man hamnar i en otacksam situation. Ett par gånger har jag faktiskt, helt ärligt, tänkt tanken ”varför gör jag det här”. Som tur är försvinner den tanken snabbt och överskuggas av att jag älskar fotboll och gillar att vara domare – just nu.

Som domare har jag verkligen förståelse för spelarna. Jag är spelare själv i grunden! Jag förstår att någon blir arg. Jag förstår att man får ont. Och jag förstår att man har en åsikt om en missad straff, från spelarens ögon. Jag kanske ser något helt annat som blir en filmning eller inget alls. Men… varför kan inte fler spelare ha förståelse för oss domare?

Efter matcher två veckor i rad har jag haft några spelare som lugnt och fint velat diskutera något domslut, efter matchen. Gör man det, på det sättet, så är jag medgörlig. Jag brukar dock förklara och säga att jag lyssnar på dig och respekterar dig. Då gör du även det med mig – då kan vi prata. Sagt och gjort, jag lyssnar och lyssnar. Sen är det min tur, men ingen lyssnar. Då har jag förklarat att ”Nej, det här sa vi inte och nu lyssnar ingen på mig så då avslutar vi diskussionen”. Är ni med mig? Är det så svårt att ha en ömsesidig respekt?

Nog om detta. En eloge till ALLA domare där ute oavsett nivå. Vilket jävla jobb vi gör! Många i min domarklubb snittar uppåt 4–5 matcher per vecka för att få ihop höstsäsongen. Tänk om en spelare hade spelat 4 matcher per vecka – vilket gnäll va :)?

Nu siktar jag mot två nya matcher den här veckan som huvuddomare och hoppas på mer fokus på fotboll. Avslutningsvis, gud vad roligt med matcher på TV igen. Att alla ligor har dragit igång. Sitter man sysslolös en kväll så är det alltid matcher att kolla på. Tyvärr sitter sällan jag sysslolös, men ibland så.