Foto: @montinifoto på Instagram

Intervju med Ulrica Löv, domare i damallsvenskan

Ulrica Löv har andats fotboll sedan hon var liten. Uppväxt i en fotbollsfamilj och med större syskon som dömde fotboll så blev vägen till att vara domare ganska naturlig för henne. Vi är glada att Ulrica använder domarklocka från Spintso och hoppas att det är ett verktyg som underlättar för henne mot hennes mål emot att bli internationell fotbollsdomare.

– Tjena Ulrica. Våren är mer eller mindre här, i södra delen av Sverige åtminstone. Hur är läget och har du vårkänslor?

– Det är bra med mig och ja, lite lagom vårkänslor. Våren börjar komma här och de senaste veckorna har varit helt fantastiska med mycket sol. 

– Kan du kort berätta vem du är och hur ditt intresse för fotboll och dömning började?

– Jag är från Upplands/Väsby med föräldrar och två äldre syskon. Vi har från början varit en fotbollsfamilj där båda mina syskon spelade fotboll och dömde fotboll. Där följde jag såklart i samma spår. Vår moderklubb hade på den tiden att alla spelare var tvugna att gå en domarkurs för att döma en cup som de hade hand om. Efter det så fortsatte jag att döma och jag var ganska irriterad som spelare på "mittcirkels-domarna" som stod i mittcirkeln och trodde att de såg allt.

– Så du började döma som föreningsdomare och när du var... hur gammal? 

– Jag är född -93 och började döma 2008 så jag tror att jag inte hunnit fylla 15 år, utan var 14 år gammal när jag började döma. Då började jag döma 5- och 7-manna fotboll i två säsongen, sen 2010 började jag döma 11-manna ungdomsfotboll. Och 2012 började jag som distriksdomare.

– Vad var det som gjorde att du tog klivet från föreningsdomare till distriksdomare? 

– Det blev naturligt för mig, för jag fick chansen och fortsatte. Jag fick också chansen att gå Steg 2 väldigt snabbt och gick Steg 2 samma år, 2012 med andra ord. Man fick här se så mycket mer, än att man åker och dömer själv till exempel. En gemenskap som passade mig och den där tillhörigheten i fotbollsfamiljen kände jag som domare också. 

– Nu dömer du damallsvenskan här i Sverige. Dömer du något annat också? 

– Jag har dömt div.3 herrar, men har inte kommit tillbaka dit än då jag varit lite föräldraledig. Den här säsongen 2022 blir min första ordentliga säsong efter att jag har varit lite föräldraledig. Jag har inte bestämt riktigt hur jag vill göra, om jag bara fokuserar på damallsvenskan eller om jag ska göra testerna för herrar också. 

– Vad innebär det för dig, att vara domare?

– Oj. Det var en väldigt bra och svår fråga. Jag tror att den viktigaste punkten för mig är att jag har kunnat fortsätta vara en del av fotbollen, att tillhöra fotbollsfamiljen och gemenskapen som allt omkring dömningen ger.

– Svår fråga sa du, vi testar att spinna vidare ännu mer på det temat då. Vad är det som gör att du dömer fotboll? Att du fortsätter och tycker det är kul?

– Jag tycker det är så otroligt roligt att döma fotboll. Att vara där i hetluften och de där extra viktiga matcherna när det kan hetta till ännu mer är en härlig känsla. Då vill jag vara där och hjälpa till och så se till så att det blir bra för alla. Att känna atmosfären runt om och att det är allvar är och man nästan känner spänningen i luften, då är det extra roligt att döma. 

– Är dömningen en hobby, livsstil, jobb... eller annat för dig? Kan du på något sätt mappa in dömningen för dig?

– Det är mittemellan alla de där områdena. Nu har jag kommit upp en bit och det är ett yrke för mig, även om det inte är mitt huvudyrke eftersom jag normalt sett jobbar 100% som jurist. Dömningen är då vid sidan av det andra, men jag ser det absolut som ett extrajobb. Det har blivit mer än bara hobby för mig. 

– Hur går det att kombinera allting, jobb, barn, dömning?

– Det går jättebra! Jag har en chef som är väldigt förstående och jag har en man här hemma som inte tycker det är några konstigheter alls att jag vill satsa på dömningen. Det är väldigt skönt för mig att jag får stöttning från familj och jobb i det här, därför funkar det bra att kombinera.

– Tänkte du på en sak nu Ulrica? Allt det du pratade om här ovan nu är väl lite svaret på frågan vad det innebär att vara domare för dig.

– Ja, absolut. Jag fokuserar mycket den här gemenskapen och alla kan vara domare och tillhöra den gemenskapen. Likadant som man ser gemenskapen av att tillhöra ett lag, att vara spelare.

– En viktig del att vara domare är att ha bra fysik. Vad tränar du mest och helst?

– I damallsvenskan har vi en fyscoach där jag får mycket hjälp med träningsupplägg och annat. Det som jag känner att det ger mest är intervallpassen, jag gillar känslan när man är lite extra trött efter träningen. Nu har jag förstått att de medelintensiva passen är viktiga för mig, för att ha en bra grundkondition. Dessa har jag fått in väldigt bra nu under försäsongen och fyscoachen ligger på.

– Det låter som att du är redo för säsongen! Vad ser du fram emot mest för säsongen?

– Det är först och främst att komma tillbaka till damallsvenskan. Nu var det 1,5 år sedan jag var där och det ska bli skönt att komma tillbaka till matcher där. Jag började döma i höstas, men då i div.1 för att komma igång och få känna på det.

– Framåt då. Har du något mål med dömningen Ulrica?

– Det långsiktiga målet är att få den där FIFA brickan såklart. Att få internationella matcher helt enkelt! Ett kortsiktigt mål för mig är att komma upp i div.2 herrar igen. Jag var på väg dit innan pandemin, men då kom pandemin och ett barn emellan.

– Tack så mycket för detta Ulrica. Vi önskar dig lycka till!