Foto: Juha Käenmäki Instagram: @jukaen

Intervju med F-liiga och IFF innebandydomaren  Manu Marttinen

Manu Marttinen är en rutinerad innebandydomare. Han dömer högstaligan i Finland, F-liiga och är också internationell domare och dömer inom IFF, international floorball federation. Manu anser att sporten växer en hel del, spelarna blir bättre - men då krävs det också ännu mer av domarna. Vi ställde också frågan om han tycker att sporten har blivit tuffare? Läs nedan och ta del av hela intervjun.

– Hej Manu. Du är innebandydomare i högsta ligan i Finland, F-Liiga. Du och innebandydomarna har använt Spintso headset sedan 2015-2016, korrekt?

– Ja, korrekt. F-Liiga har funnits i tre år nu, innan hette det Salibandyliiga. Och ja, det var vi, innebandydomarna själva som sa "vi vill ha ett kommunikationssystem". Vi samlade ihop lite pengar själva och sen fick vi även lite från Finska Innabandyförbundet. Vi använde dessa pengar som "utvecklingspengar" och det passade ganska bra, för vi ville utveckla oss domare och ta ett steg till. Headsetet har fungerat klockrent för mig och jag har använt samma nu i alla år. Jag har bara behövt byta vindskyddet på mikrofonen.


– Manu är med andra ord innebandydomare. Kan du berätta mer om dig?

– Jag är 42 år gammal och har en familj som består av fru och två barn. Jag bor i staden Espo i Finland och jobbar i byggnadsbranschen. Vi har ett IT företag där vi bygget lösningar för infrastrukturen och byggnadsbranschen.  Jag har en examen från universitetet här i Helsingfors som ingenjör. Nu jobbar jag 100% och dömer innebandy samtidigt. När säsongen är igång så har vi 1 match per vecka, som utgångsläge, men vissa veckor blir det två. Jag har 305 matcher i högstaligan som innebandydomare och får väl ändå säga att jag är en av de mest erfarna av oss som dömer nu.


– Hur länge har du dömt innebandy? 

– Jag började när jag runt 15 eller 16 år gammal. Jag spelade innebandy, i min hemstad, i en lokal klubb och även i en "privat" liga med lag runt om där. Vi hade inga domare som dömde och då började jag döma den ligan, eftersom jag fick frågan om jag ville döma. Där upptäckte jag domarrollen och tyckte det var roligt. När jag var 18 år och hade körkort samt bil så bestämde jag mig för att bli en "riktig" innebandydomare och gick till Finska Innebandyförbundets domarkurs. Det var år 1999, som jag började döma på riktigt kan man säga. 


– Här är i Sverige, och andra länder, är det vanligt att man börjar döma i ett par redan från början. Är det likadant i Finland?

– Nej, här i Finland är det lite annorlunda. Här kan du döma på högsta nivån utan att vara ett regelbundet domar-par. Men jag skulle säga att man strävar efter det och du har absolut större chans att få slutspelsmatcher och chans att döma internationellt om du är ett regelbundet par. Jag har haft min domarpartner Henri sedan 2007, vi började då döma ihop i andraligan. 


– Vad tycker du är det bästa med sporten Innebandy?

– Jag har spelat fotboll också från jag var 4 år gammal upp till 15 års ålder, så för mig är det enkelt att jämföra med det, till exempel. När jag var barn spelade jag fotboll, för då visste man inte vad innebandy var. Först när jag var 15 spelade började jag testa innebandy. Det bästa med innebandy är farten! Det är så intensivt och det går snabbt. Det är många situationer som händer hela tiden, hela, hela tiden. Du måste ta väldigt många beslut som innebandydomare under en match och det är en utmaning varje gång. Jämför du med fotboll så är väl en stor skillnad storlek på planen, såklart. Men i innebandy är alla 10 spelare aktiva hela tiden och det är ett fåtal sekunder i innebandy, i fotboll har du ibland längre tid och mer koncentrerat vid ytan där bollen är. 


– Fotbollsdomare har Vinkel och Närhet som en viktig aspekt. Har ni innebandydomare samma?

– När jag dömer och läser av situationer till exempel i en kontring och jag ser att ingen tackling eller kollision är nära, då brukar jag springa maxlöpning i 5–10 meter för att skapa mig en bättre position. I innebandy är det nog lite mer springa, stanna, titta, springa snabbt bakåt och sen snabbt framåt. Mycket mer korta löpningar och intensiva små förflyttningar för att skapa sig bättre positioner som domare. Så vinkel och närhet är också viktigt för oss, men vi måste verkligen också tänka på nästa steg och ta så snabba beslut. I fotbollen kan en boll förflytta sig över till andra sidan på 10–20 sekunder. I innebandyn pratar vi om ett fåtal sekunder. Många som inte dömer innebandy tror också att vi innebandydomare är mycket mer utanför planen än vad vi är. Jag skulle säga att jag är 90% under en hel match innanför och inne på planen. Det skiljer sig också från arena till arena, för vissa har bra ytor och jag kan skapa mig bättre distans och seende genom att vara längre ut och bakåt, men på andra ställen går det inte alls. Det hjälper oss ibland att ha 3 meter avstånd för att se hög klubba, kontra 1 meter. 


– Nu har den 15e säsongen av F-Liiga startat. Hur taggad är du för den här säsongen?

– Förra säsongen hade vi inte någon final, jag och Henri. Jag hoppas att vi kan nå dit den här säsongen och att vi gör ett bra jobb hela vägen dit. Den här säsongen har vi också lite nya verktyg och hjälpmedel som domare här. Vi har videogranskning och vi kan kolla om ett mål är korrekt eller inte. Det är lite som ett VAR-system i fotboll, men vi har inte något VAR-team som tittar eller så utan det gör vi själva. Vi kan alltså kolla så att bollen är inne eller inte, samt att den sista touchen var korrekt eller inte. Till exempel om den sista touchen innan var hög klubba, då kan vi kolla det. Det är vad som är relaterat till mål som vi kan och får kolla. Sen har vi även rött-kort-situationer som vi ska kolla. Vi måste kolla på videogranskningen innan vi ger ett rött kort, även om jag är 110% säker på det. Vi har haft videogranskning i några finaler tidigare, men bara där och detta är alltså nytt för alla matcher den här säsongen. 


– Har du någon match som du tänker tillbaka på ibland som domare? 

– Jag tror det är semifinalen i Prag Världsmästerskapen 2018, mellan Sverige och Schweiz. Det var en tajt och jämn match som slutade i straffar. Känslan var super med fullsatt arena. Det var en underbar känsla och möjlighet att vara där. Den matchen kan jag tänka tillbaka lite extra på ibland. 


– Finland och Sverige och några nationer till är världsledande inom innebandy. Innebandy är en sport som verkligen växer över hela världen. Märker ni domare av detta något?

– Ja, precis som du säger så har det länge varit ett par länder som har dominerat. Men det kommer fler länder och det växer hela tiden. Det finns möjligheter med sporten, för det är egentligen bara en klubba och en boll, det är enkelt att spela. Jag har varit internationell domare i 10 år nu och en del länder, framförallt i centraleuropa har växt och kommer närmare de länder som är bäst på innebandy. Vi brukar prata om topp fyra länder, Sverige, Finland, Tjeckien, Tyskland och Schweiz. Men till exempel så kommer utmanarna Slovakien, Polen och Lettland som har en högre nivå än vad de hade innan. På World Games 2022 i USA nu sist så vann Lettland över Schweiz dessutom. Det är en bra grej att det kommer fler utmanare och kvalitén blir högre runt om dessa fyra länder. Sen kommer det även ännu fler länder underifrån. Vi domare märker av detta såklart, för det blir tajtare matcher, snabbare spel och bättre kvalité. 


– Sporten växer och det ställs mer krav på er som domare. Innebandy har kanske innan varit en sport som inte har varit så tuff, för att generalisera lite. Följer man innebandy så kan man få känslan av att sporten blir tuffare. Vad säger du? 

– Jag skulle säga att innebandy som sport har marknadsfört sig som en sport du spelar med klubba och du behöver vara skicklig med boll och klubba. Det är en sport för skickliga spelare helt enkelt med bra fysiska egenskaper. I andra sporter är det kanske tvärt om, om vi som du säger generaliserar lite nu. Där kan man i första hand ha bra fysiska egenskaper och i andra hand skickliga egenskaper. Till exempel ishockey, rugby, amerikansk fotboll, fotboll... och så vidare. Men som du säger så blir innebandy lite tuffare, för att spelarna är inte enbart skickliga. De är snabbare, starkare och mer atletiska jämfört med innan. Här blir också spelet tuffare och det är något vi domare pratar mer och mer om. Innebandy som sport utvecklas och vi domare behöver också hänga med i den utvecklingen.


– Om en person funderar på att börja döma innebandy... vad skulle du vilja skicka med till den personen?

– När jag började, när jag var 15 år, så var det första jag tänkte på "aha, här kan jag tjäna lite pengar". Det är en viktig aspekt till varför man börjar döma eller blir domare inom någon sport. Det var därför jag började. Jag ville ha lite mer pengar till min moped och bränsle och då passade detta perfekt. Jag kan spela innebandy och sen kan jag också vara domare i en sport jag tycker om, och samtidigt få en slant för det. Sen andra viktiga aspekter i att vara domare är bland annat utmaningen i det, i det stora hela. Att vara domare i en sådan sport som innebandy är en utmaning, för det går så snabbt. Du kommer dessutom att röra på dig och träna för din roll som domare, du förbättrar din egen hälsa. När du kommer till matcher så umgås du med spelare, ledare och folk runt om matcherna du dömer också, den sociala biten helt enkelt. Den är jätteviktig! I varje match lär du dig saker och kan utvecklas som person, du kommer att växa som person när du är domare. 


– Sista frågan Manu. Vad är ditt nästa mål, som du ser fram emot, som innebandydomare?

– Långsiktigt så är det att fortsätta döma på den högsta nivån internationellt och i Finland. Sen att få uppleva slutspel och finalspel, både internationellt och nationellt är något vi strävar efter. Vi är bara i 40-årsåldern och kan fortsätta döma ett bra tag till. En sak som jag inte kan påverka är om innebandy någonsin kommer att bli en olympisk sport, men vi fick en försmak på World Games. Där det är sporter som inte är med i OS, än, men kanske kommer komma dit framåt. Att få uppleva sådana stora event var riktigt roligt och jag hoppas verkligen att vi kan få delta i sådana igen. Något som jag också har börjat tänka lite på är när jag väl slutar döma, eller framåt, är att jag vill hjälpa till att utbilda yngre domare. Jag känner att jag verkligen vill ge tillbaka till sporten. Jag har fått så himla mycket genom alla möjligheter jag har fått och känner att jag vill ge tillbaka till sporten och hjälpa andra i den rollen, precis såsom jag har fått hjälp. 


– Snyggt avslut på intervjun Manu! Tack för din tid och lycka till med allt.