Intervju med FIFA assisterande domaren Almira Spahic

Almira Spahic har vunnit årets domare i Sverige år 2021 och blev dessutom historisk, ihop med Tess Olofsson och Ida Källström, då de blev första kvinnliga domarteam att döma Superettan i Sverige under 2022. Almira har varit professionell spelare och representerat Bosnien på landslagsnivå. Hennes bästa fotbollsminne som spelare var en kvartsfinal i Champions League där hon även gjorde mål och som domare tänker hon direkt på när hon dömde en semifinal i Champions League. Läs hela intervjun med Almira nedanför.

– Hej Almira. Kan du berätta lite kort om dig själv?

– Jag bor strax utanför Göteborg och har bara bott i Sverige i 3 år och 4 månader. Jag kommer från Bosnien och Sarajevo och har dömt fotboll sedan 2004. Har varit fotbollsspelare på professionell nivå och har representerat Bosnien, men bestämde mig för att börja döma i stället för att det kom lite skador och jag började jobba inom militären. Det var för mycket och gick inte att pussla ihop allt. Men att börja döma var då ett sätt att stanna kvar på planen och fortfarande ha en fin känsla när man är där ute. Idag jobbar jag som lärare, närmare bestämt idrottslärare på en grundskola. Jag flyttade till Sverige för att jag blev kär i en annan domare och nu bor vi tillsammans.


– Då började du döma fotboll 2004 i Bosnien. Kan du berätta mer om det, när du började döma fotboll?

– Alltså… jag började döma lite samtidigt som jag spelade fotboll, för jag var ganska ung då i början. Jag hade kontrakt som spelare och i ett land som Bosnien, om du får den möjligheten så vill man satsa på det. Den tiden i början var rolig, som domare, för jag döma mycket killar och herrar eftersom jag spelade i den enda damdivisionen som fanns då. Det blev en rolig grej i början och jag fortsatte med det. Det fanns väldigt få domare och jag trivdes med att döma herrarna. De hade svårt att acceptera det, men jag gick in ännu mer i rollen för jag gillade utmaningen. Tiden var svår i början, eftersom jag spelade på professionell nivå, men sedan öppnade sig den här möjligheten att satsa på dömningen och blev erbjuden FIFA-domare 2013. Då var jag tvungen att lägga ner landslagskarriären som spelare.


– Hur är det att börja döma fotboll i Bosnien, kontra Sverige till exempel. Hur skiljer sig kulturerna åt?

– Det är jättestor skillnad, verkligen. I Sverige, och många andra länder, är det fin uppdelning på stegutbildningarna och det finns en bra organisation runt om, både i lägre kategorier upp till högre. Den största skillnaden är kanske att vi här har många divisioner, både inom dam- och herrfotbollen. Vilket gör att det finns mycket matcher och behövs ännu fler domare. Visst att det är domarbrist här och även i Bosnien, men i Bosnien så jagar de verkligen på spelare och frågar ”är det någon som kan tänka sig att börja döma?”. Där är det färre som vill börja döma än här, Sverige har en bättre organisation, men Bosnien är ett land där det sakta kommer.


– Vad är det bästa med att döma fotboll?

– Känslan att man är kvar inom fotbollen och att man tillhör fotbollsfamiljen. Jag är en fotbollsidiot – bokstavligen. Fotbollen är något jag alltid levt för. Jag hade en tuff uppväxt och var tvungen att lämna hemmet när jag var 14 år gammal för min pappa tyckte bara att fotboll var för killar. Där växte något extra inom mig och jag har verkligen alltid kämpat för fotbollen, från jag var ett litet barn. Jag kommer tydligt ihåg hur min pappa och andra sa till mig ”nej, du ska inte spela fotboll” när jag var ute och sparkade lite boll. Detta gällde även min tvillingsyster, för vi körde samma race ihop, vi kämpade. För mig har det alltid varit tydligt ­– Jag älskar fotbollen och jag tänker göra det jag älskar. När jag är hemma så kollar jag på fotboll, jag tränar mer eller mindre varje dag, jag dömer fotboll… fotboll hela tiden.


– Vad dömer du mest för nivåer och divisioner nu?

– Jag är klassad som assisterande i Superettan herrar i Sverige, och mest den divisionen jag dömer. Sen får jag fåtal matcher i damallsvenskan samt att jag också då dömer internationellt.


– Hur är kombinationen mellan att få döma herrar och damer samt nationellt och internationellt? De ihop, ger det fördelar som du kan använda som domare?

– Ja, det är viktigt för mig. Internationellt dömer jag damer endast och därför är det också bra att ha lite dammatcher här i Sverige också. Det är jätteroligt att vara en del av flera grupper för man träffar ännu mer härliga människor, både domare, spelare och ledare. Jag anser att kombinationen bara ger mig fördelar som domare och saker som händer på en dammatch kan jag ta med mig till en herrmatch och även andra hållet också – I slutändan så är det fotboll oavsett.


– Dömer du något alls som huvuddomare?

– Egentligen får jag inte det heller. Tror jag. Jag har varit huvuddomare i Bosnien innan 2013, men då hade Bosnien och internationellt bara en plats för en assisterande domare, där jag valde att satsa på det fullt ut. Men ja, någonstans inom mig så hade jag nog kunnat satsa på huvuddomare också, men ångrar inte mitt val. Jag vet att en par domare, i Sverige, som är assisterande på högre nivå har hoppat in och tagit ett par matcher i division 4 eller annat runtomkring. Jag har aldrig fått frågan riktigt, men hade någon frågat mig så hade jag garanterat ställt upp på det, varför inte? Hade bara varit roligt.


– Som assisterande domare, vad tränar du mest på? Fysisk träning tänker jag på då.

– Jag tränar varje dag, mer eller mindre. Sedan jag blev klassad i Superettan så gäller det att klara testerna som krävs för det. Testerna är kanske anpassade och framtagna för herrar, så för mig gäller det främst att klara dem. Är man tjej så krävs det mer träning och fokus på framförallt sprinterna. Jag har en sprint-coach för att behålla mina tider och klara dem med marginal. Sen har jag både nationell och internationell coach som skickar träningsprogram som jag följer och här har jag en flexibilitet att välja lite vad som passar bäst för dagen. Men kort sagt så är det träning varje dag och en hel del fokus på sprint.


– Snabbhet helt enkelt! I ett domarteam då, vad är viktigaste komponenten enligt dig?

– Det är viktigaste att vi vill vinna tillsammans. Att vi är ett team och att vi inte är individer som försöker sitt jobb på bästa sätt, utan att vi försöker hjälpa varandra som ett team. Det händer hela tiden att vi gör misstag, men vi förlorar som ett team och vinner som ett team. Där är det viktigt att bygga upp den här teamkänslan, både innan under och efter matchen.


– Många domare, både på elit- och amatörnivå pratar ofta om ordet ”Kommunikation”. Vad innebär det ordet för dig?

– Kommunikation… Det är en superviktig del under en match. Jag brukar säga en sak, som jag lärde för länge sedan, från min roll som assisterande så ska man alltid kommunicera på ett bra sätt men man ska alltid assistera och inte insistera. Man måste välja bra ord, timing och allt som kan hjälpa oss att fatta ett rätt beslut. Det kommer hjälpa oss att lyckas som team. För en bra kommunikation så krävs det ett bra team och för att få ett bra team så krävs en bra kommunikation inom teamet och med spelare med flera. Vi har inte alltid så mycket tid under matcher att både ta beslut, kommunicera på rätt sätt och sen gå vidare. Man lär sig på vägen, både av misstag och saker som lyckas. Att säga bra ord och få in timingen kräver träning.


– Alltid assistera och inte insistera. Den tar vi med oss!

– Ja, det var något jag lärde mig på min första UEFA-kurs. Den regeln gäller inte bara assisterande domare, utan kan också appliceras på huvuddomaren. Till exempel i offisdebedömningarna nu, där kanske huvuddomaren assisterar oss med vad den ser från sin vinkel och kan hjälpa oss att fatta ett korrekt beslut.


– Hur mycket pratar du med spelare och ledare under matcher Almira?

– Det beror på vilket lag och dag det är. Jag försöker alltid snacka när spelet är framför mig och nära mig, alltid. För att förebygga att något allvarligt händer och visa på min närvaro. När det gäller bänkar och ledare så kanske det oftast är de som börjar kommunicera genom att tycka och tänka, rätt eller fel. Då gäller det för mig att få till en bra kommunikation därifrån och förklara varför, om det finns tid. Man kan också fånga upp sådana saker i halvlek eller efter matchen. Det kanske är en ledare som inte alls har koll på en regel och då kan vi förklara. Det är viktigt att vi visar att vi kan och vill kommunicera med dem, om det går att kommunicera på en bra nivå såklart. Det är bra att vi visar oss mänskliga också. Vi vill kommunicera, även om vi gjort misstag eller inte, vi måste acceptera att alla gör misstag – både spelare och domare.


– Vilken är den regel som spelare och ledare har mest åsikter om?

– Det är nog mest kring offsidebedömningarna. De nya tillämpningarna på offsideregeln, tror jag det brukar vara mest åsikter om. Om en spelare till exempel är i siktlinje mot målvakten eller inte. Det verkar som att en del spelare ska försöka protestera på alla sådana situationer för att försöka påverka. En del har till och med läst i regelboken och försöker då säga kanske något i stil med ”han blockerade mig” eller ”påverkade och ingrep såhär…”. Och det vi var inne på innan om vi som domare inte säger något alls då, så kan vi få det jobbigt. Här måste vi kommunicera och sälja in vårt beslut på ett bra och snabbt sätt. Det är inte alltid så lätt.


– Hur säljer man in en sådan sak på ett bra sätt då? Vad kan man säga?

– Egentligen är det bara att säga ”det som vi såg…” eller ”det som vi tycker är…”. Det är det beslutet vi tar där och då. Att man säger det på ett bra sätt med respekt. Vi kan inte ändra det beslutet bara för att någon inte tycker som vi.


– Sista frågan. Vad ser du fram emot mest för säsongen 2023?

– Det här året kommer bli mer fokus här ”hemma”. Jag ska vara superfokuserad på att prestera i Superettan och kanske man kan få en liten möjlighet eller en möjlig öppning att få ett uppdrag i Allsvenskan. Vi får se. Det är det jag tänker främst på, eftersom de internationella uppdragen främst kommer att gå till de som ska till VM. Jag missade det tyvärr den här gången, men är väldigt glad för Tess Olofssons skull som är uttagen dit. Förra säsongen för mig var ganska stressig för mig och hade över 55 matcher på hela året, både EM och massa andra matcher. På ett sätt blir det bra att kunna fokusera mer här hemma för att kanske nå ett mål jag har. Det målet är Allsvenskan.


– Tack Almira.

– Tack själva. Jag vill också skicka med att vara domare är jätteroligt och ett bra jobb eller extrajobb, beroende på vilken nivå man dömer på. Ibland kan det vara svårt att hantera tiden och att ha stöttning hemifrån är viktigt. Jag hade tur att min sambo är domare också och har haft bra hjälp där. Tänk på att ni som domare ibland kan visa uppskattning till de människorna runt om er som stöttar er.